Gästkrönika: Nu är det dags att börja njuta!
"Alldeles för många har varit för koncentrerade på målet istället för på vägen"
Man måste ändå säga att det är en fantastisk utveckling MFF har haft, det sprudlar nästan av energi ur klubben. Det verkar nästan finnas hur mycket intresse som helst för allt som relaterar till di blåe idag. Var inne på Kulan här om dagen, och bara på en halvtimme kom det en par stycken kunder som handlade för över tusenlappen.
Nu verkar alla plötsligt bry sig om MFF, men det innebär också att desto fler har en massa åsikter om diverse saker som rör klubben. T.ex. så för bara ett par år sedan var det inte alls etablerat att gå på fotboll. Man snackade aldrig om fotboll på familjemiddagen eller på stan, vi som gick på fotboll vi var ett eget släkte, och vad vi tyckte om Degerfors senaste match mot MFF sket alla andra i.
Nu däremot är det inte alls ovanligt att man snackar om Afonsos frisparkar på föreläsningen eller i fikarummet, det är inte heller något uppseendeväckande om ens chef har en MFF plansch på kontoret. Man får en känsla av att allt just nu genomsyras av den himmelsblå färgen.
Det är dock en sak som jag tycker saknas, trots att detta skall vara den s.k. "säsongen" då pokalen skall bärgas, verkar folk inte njuta för fem öre. Det har gnällts på spelare, det har varit motsättningar i klacken, jag måste säga att jag inte tyckte att vårsäsongen var så kul, för alla bara gnällde.
För det är faktiskt så att vi har ett lag som de flesta andra allsvenska supportrarna endast kan drömma om. Vi har ett stöd och tryck runt laget som håller internationell klass.
Jag har en känsla av att alldeles för många har varit för koncentrerade på målet istället för på vägen, supportrar som spelare.
För vi som har varit med ett tag vet att man aldrig promenerar igenom en serie, det finns som sagt "inga lätta matcher, men det finns svåra".
Allting handlar om att njuta av nuet, jag njöt av varje sekund av HBK matchen, den fantastiska stämningen, det täta spelet. Jag kunde tyvärr inte se AIK p.g.a. jobb, men jag lovar att jag njöt av vartenda ett av de tre poängen.
Jag tycker Kindgrens nergång från pallen var ett steg i rätt riktning. Jag är full av respekt för Per och tycker han gör ett fantastiskt jobb. Men det var för jippo betonat att gå matcherna innan, många gick dit för att "bli roade", och inte för att gå dit för att "roa sig".
Den spontana glädjen försvann på något sätt.
Nu känns det dock som vi är på väg tillbaka, det är fest att gå på fotboll igen.
Fast egentligen vet jag inte, festen kanske försvinner lika snabbt när poängen inte blir inkasserade som planerat, men det skiter jag i för att jag skall njuta av nuet.
