AIK – Djurgården 1-1

Det spelades ett derby på Råsunda igår. Du vet, för du var antagligen där. Därför kanske det känns lite onödigt att i en matchrapport konstatera att matchen slutade 1-1 och att båda kombattanterna nu tronar i toppen av den allsvenska tabellen. Ett derby utan segrare, men lika fullt ett derby utan förlorare.

Innan matchen började var de intressantaste frågorna om Djurgården skulle återgå till sin 4-4-2-uppställning och om AIK skulle vara slitna efter sin hårda match i Israel nyligen. Svaret på båda frågorna blev tydligt nästan med en gång; nej. AIK började med att sätta ordentlig fart på fötter och boll och får nog sägas vara det bättre laget i första halvlek.

Med sitt raka fyrmannamittfält kunde AIK hålla en bredd som var omöjlig för Djurgårdens centrala trea att markera bort. Därför kom yttrarna Mattias Jonson och Enrico allt som oftast ner och hjälpte till ända nere vid kortlinjen varför Mikael Dahlberg blev helt ensam med de flesta uppspelen från rensande djurgårdsbackar. Han slet visserligen föredömligt men var för ensam för att kunna hålla i bollen och den kom snabbt tillbaka i aikägo så att en ny anfallsvåg kunde startas.

Våg på våg sköljde in mot Djurgårdens straffområde men där stod resoluta fyrtornen Toni Kuivasto och Markus Johannesson och avstyrde det mesta. Bara vid ett tillfälle blev pressen på bollföraren för svag så att ett skott kunde måttas med precision. Då var Dembo Tourray där och avstyrde och reflexräddade på sin egen retur. Det var egentligen halvlekens enda farlighet för även om Djurgården skapade fler lägen efter hand lyckades inget av lagen vaska fram någonting som man kunde hetsa upp sig för.

I detta relativt snälla derby fick Djurgården tre snabba varningar på viktiga positioner vilket kanske är en delförklaring till AIKs spelövertag. Nu blev man tvungen att anpassa sitt spel och spela med hjärnan istället för med hjärtat. Sånt brukar straffa sig i derbysammanhang men i år tycks Djurgården, både på planen och på bänken, ha en oerhört mycket större hjärna än tidigare. En hjärna så stor att den räckte för att ta fyra poäng av sex mot AIK den här säsongen.

Till andra halvleken hade Djurgården bytt brasse. Den lite veka och bolltrampande Enrico som för dagen led av ett bristande tempo hade gott ut och den kraftfulla, direkta Quirino med erkänd snabbhet på längre sträckor kommit in. Det visade sig vara ett klokt byte för plötsligt fick Djurgården två starka forwards att sätta sina lååånga uppspel på och Dahlberg fick en kompanjon som avlastning.

I början av halvleken hade Djurgården plötsligt tagit övertaget och det började se ut som om man fått fart på benen. När aikarna väl fick tag på bollen skänkte man allt som oftast bort den med ett slrvigt, stressat, pressat passningsspel och för en stund var det Djurgårdens match. Men tio minuter in i halvleken gick Dahlberg sönder och fick bytas ut.

In kom Jones Kusi-Asare och även om han är en ytterst kompetent forward är han ingenting att sätta långa uppspel på längre. Därför fick Djurgården åter dra sig tillbaka och satsa på kontringar. Som när Quirino efter en AIK-hörna rinner förbi Patrik Karlsson och är fri tillsammans med Jones från halva plan. Brassen avslutar själv och ger Djurgården ledningen med ett mål som kändes som om det var värt alla fjorton.

Nu spelade Djurgården på resultatet och rullade ut AIK och klockan på ett rutinerat sätt. Rutinerat ja, men inte tillräckligt effektivt för rätt var det är rullar bollen in i straffområdet till en argentinare som hoppar över, till en annan argentinare som nyper till distinkt och trycker upp bollen i bortre hörnet otagbart för utmärkte Pa Dembo Tourray.

Ridå och slutmusik. Matchen är över. Inget lag lyckades, som vanligt i Allsvenskan numera, vinna. Men inget lag behövde heller förlora och i och med övriga resultat tronar båda lagen i topp. Djurgården lyckas för andra omgången i rad hålla undan för jagande lag utan att ta mer än en poäng och nu börjar man nästan undra om det finns någon överjordlig förklaring till det.

Serieledning med fyra omgångar kvar, obesegrade av antagonisten, en förlust på tolv matcher, kanske fanns det en segrare på Råsunda igår ändå.

Statistik
Bollinnehav: 59-41
Avslut totalt: 10-10
Avslut på mål: 6-3
Frisparkar: 12-10
Hörnor: 8-1
Offside: 3-5
Varningar: 4-3

Sebastian Björk2007-09-25 09:53:00
Author

Fler artiklar om Djurgården