Tränarspecial: Rykten gånger nio
Åkeby lämnar, Westerberg ansluter till magister Prahl i Trelleborg och Anders Johansson – ja, det står just nu skrivet i stjärnorna. Men säkert som amen i kyrkan är naturligtvis spekulationerna om Åkebys ersättare. Efterhand är det ganska många namn som varit på tapeten, så varför inte ta en titt på några av dem som cirkulerat i snacket.
Patrik Andersson
En våt dröm för många. Patrik "Kaiser" Andersson är, tillsammans med sin far – legendaren Roy – och lillebror Daniel, så mycket MFF att man kan ta på det. Patrik var utom tvivel en gigant som spelare med erfarenhet från de riktigt stora klubbarna på den europeiska scenen. Dock är han ett helt oprövat kort som tränare.
Kan med sin stronga karaktär inspirera truppen och piska liv i en del slöspelare, men tränarvärvet kräver också andra talanger. Jag är inte helt säker på att Patrik Andersson har dem. Än, skall tilläggas. Det utesluter dock inte en roll som assisterande eller i en duo med någon annan mer rutinerad herre. Just den kombinationen vore i själva verket en idealisk lösning, tror jag. (Hippfaktor: 4/5)
Jens Fjellström
Sympatiske Fjellström är mycket populär i MFF-land, och har själv uttryckt att han någon gång i livet skall träna MFF. Den nuvarande expertkommentatorn sitter inne med ett analytiskt sinnelag och kan förklara för- och nackdelar med olika taktiska dispositioner etc. på ett begripligt sätt (lite pedagogisk talang skadar aldrig som fotbollstränare). Men Fjellström är ett oprövat kort. Har ingen tränarerfarenhet från högre nivå, och att då ta på sig rollen som huvudtränare i Malmö FF känns både dumt och onödigt. Fjellström är hjärtligt välkommen, men inte den här gången – åtminstone inte som huvudansvarig. (Hippfaktor: 3/5)
Stuart Baxter
Baxter är utom tvivel Allsvenskans just nu mest rutinerad tränare. Han känner svensk fotboll som sin egen byxficka efter sina år med BoIS, ÖSK, HBK, AIK och nu HIF. Han har dessutom samlat på sig en del internationell erfarenhet där förbundskaptensjobbet för Sydafrikas landslag klingar tjusigast.
Baxter är en skicklig tränare och duktig analytiker. Han är välformulerade och har en naturlig pondus. Har stor förståelse för alla de mekanismer som gäller i den moderna fotbollen, och vet att hantera dem.
Skulle säkert kunna åstadkomma oerhört mycket vettigt i Malmö FF, under förutsättning att han får den rörelsefrihet som en modern manager behöver. Det är dock tveksamt att han lämnar Helsingborg efter bara en och en halv säsong, även om man mellan raderna förstår att han inte är helt nöjd med sin situation i Sündets pärla. Men man vet inte, för kanske, kanske får HIF för sig att hämta hem en gammal stjärna som just nu tränar en klubb i Gbg.
Hur som helst ser jag gärna Stuart Baxter i Malmö FF. Det vore en formidabel värvning! (Hippfaktor: 5/5)
Roland Nilsson
Har rutin från den engelska fotbollen både som spelare och tränare, även om just tränarknäcket i England inte blev riktigt vad han hade tänkt sig. Har dock tagit revansch på sig själv i Gais och visat att det går att åstadkomma en hel del också med små medel - såväl ekonomiskt som sett till spelarmaterial. Roland är en sympatisk man som säkert är rustad för större uppgifter än Gais, men till Malmö lär han inte komma. Nästa klubb för Roland Nilsson ligger dock inte så långt ifrån den här stan… (Hippfaktor 2/5)
Morten Wieghorst
Efter Brøndbys guld 2005 sade Wieghorst adjö till sin spelarkarriär och började direkt jobba som assisterande tränare i FC Nordsjælland, 2006 tog han över som chefstränare och det är hans position också idag. FC Nordsjælland är ett lag som satsar, och jag tror nog att den förståndige Wieghorst vill bli lite mer varm i kläderna, och försöka plocka någon medalj hemmavid, innan han ser sig om efter andra uppdragsgivare. Men det är klart att ett anbud från MFF – om än ett MFF på dekis – skulle vara smickrande för dansken. (Hippfaktor 3/5)
Anders Linderoth
Anders Linderoth höll i rodret när Elfsborg kom tillbaka till Allsvenskan –96, och efter en korta vända i Norge kom han tillbaka till Allsvenskan och Hammarby. Linderoth stannade fem år i Bajen-land innan det bar vidare till Viborg FF i danska Superligaen. Ett Viborg som just nu harvar i danska ligans nedre regioner.
Snackar vi Linderoth snackar vi en tränare utan några vidare framgångar egentligen. Han är en hederlig prick som trycker upp en rejäl prilla och gör så gott han kan. Men i Malmö FF skulle det inte funka. Han utstrålar helt enkelt inte tillräckligt mycket styrka för att axla rollen som tränare i MFF. Och, som sagt, hans meritlista är inte så mycket att hänga i julgranen. (Hippfaktor 1/5)
Åge Hareide
Åge Fridtjof Hareide är en av de mest rutinerade och den mest meriterade i det här gänget. Tillsammans med Trond Sollied, Giovanni Trappatoni och vår egen Svennis är han den ende europeiske tränare som vunnit guld som tränare i tre olika länder. För Hareides del handlar det om Helsingborg, Brøndby och slutligen hemma i Norge med Rosenborg. Idag är han en omtyckt coach för det norska landslag som står med ena foten i EM-slutspelet i Schweiz/Österrike.
Hareide är i mina ögon en intressant tränare, taktiskt skicklig och med förmågan att få ut det bästa av samtliga spelare. Frågan är om MFF:s trupp av idag har tillräckligt många spelare som motsvarar Hareides ideal. Skulle han ta över kan vi nog räkna med att han värvar ett knippe löpstarka skogshuggare det första han gör. Å andra sidan står MFF inför ett snart generationsskifte, och det kanske är lika bra att börja upp ett framtidslag redan nu. Hur som, med tanke på hans framgång som förbundskapten verkar det inte sannolikt att han lämnar nu. Kanske efter EM-slutspelet, men så länge kan väl inte MFF vänta? I vilket fall en man jag gärna ser i MFF. (Hippfaktor 5/5)
Jonas Thern
Thern är en evig älskling i MFF-land. Inte undra på – han är onekligen en av våra största i modern tid. Problemet är att många vill se honom i Malmö på grund av det han gjorde som spelare, och inte så mycket på grund av det han har gjort som tränare. För vad är det, egentligen? Är det någon som vet? Bortsett från en misslyckad period i HBK, så hade han ansvaret över IFK Värnamo ett tag utan att det ledde till något vidare.
Thern må ha imponerande meriter som spelare, men som tränare har han inte bevisat någonting. Då kan han inte heller vara ett seriöst förstaalternativ för Malmö FF. (Hippfaktor 2/5)
Arne Erlandsen
Den gamle Blåvitt-tränaren ligger i sitt fotbollstänkande mycket tätt på den fotboll som Bob Houghton och Roy Hodgson praktiserade i Malmö FF.
Erlandsen förde IFK Göteborg till en andraplats i Allsvenskan 2005, men lämnade klubben året senare eftersom han och ledningen inte var överens om klubbens ”strategival”. Många av fansen gnällde på hans Drilloinspirerade fotboll, men faktum är att han var bara fyra poäng från att ro hem mästerskapet till Blåvitt.
Erlandsen har skinn på näsan och tror på sin sak, men representerar kanske ett fotbollstänkande som inte precis handlar om den vackra fotbollen, utan snarare den effektiva fotbollen. Är just nu tränare i den norska andradivisionen och säkert pigg på större uppgifter. (Hippfaktor 3/5)
