Tränarspecial: Spelarna kommer med önskemål
"Jag ser gärna en auktoritär tränare. Naturligtvis måste han vara kunnig på det han gör och veta hur man lägger upp meningsfulla träningar, men det är ju basalt. Han ska vara bra med människor. Kunna ta folk."
Det skrivs och pratas som aldrig förr bland supportrar. Det räcker att en tränare någonstans har befunnit sig i en någorlunda närhet till Hasse Borg eller Bengt Madsen för att media ska skriva om att det nu snart är klart: MFF:s nya tränare! Och vi supportrar hakar mer än gärna på. Rykten och spekulationer fyller en viktig funktion i den annars så gråa jämmerdal som stavas Malmö FF.
Men: vad tycker spelarna? Vad ställer de för krav? Av olika anledningar är det sällan de kommer till tals. Himmelriket bestämde sig för att ringa upp fyra genuina MFF:are, tre som har varit med ett tag och en som är i början av karriären: Anders Andersson, Daniel Andersson, Yksel Osmanovski och Jocke Nilsson. Vad vi valde att inte prata om Sören Åkeby samt förslag på tränare till MFF. Som spelare kan du ha åsikter om bägge dessa saker, men du bör naturligtvis hålla dem för dig själv. Så enkelt är det.
Vad för slags egenskaper bör Malmös nya tränare besitta?
Anders: - Det är väldigt viktigt att han är en bra psykolog. Pressen att leda MFF är gigantisk, utifrån naturligtvis från media och fans, men också inifrån truppen där det finns en del stjärnor som ibland inte får spela. Han måste också ha fingertoppskänsla – vilka ska spela, vilka ska bytas ut under en match och när ska bytena ske.
Även Yksel är inne på hur viktigt det är att hantera pressen och trycket:
– Ja, absolut. Klarar han inte av det så är han inte rätt person.
Daniel: - Jag ser gärna en auktoritär tränare. Naturligtvis måste han vara kunnig på det han gör och veta hur man lägger upp meningsfulla träningar, men det är ju basalt. Han ska vara bra med människor. Kunna ta folk.
Jocke är den enda som uttalar att han gärna ser en före detta spelare som ny tränare.
– Jag tror det vore en fördel. Helst bör han ha spelat på så hög nivå som möjligt. Det är också viktigt att han är positiv. Jag vill ha en tränare som är aktiv på träningar, som gapar och pratar mycket.
Yksel och Daniel nämner Eugenio Fascetti i Bari respektive Luigi Del Neri i Chievo som sina bästa tränare hittills i karriären. Vad de hade gemensamt var att bägge hade en idé hur fotboll skulle spelas och sen nötte och nötte tills laget hade ett gediget grundspel att luta sig mot.
Daniel berättar att i stort sett varenda dag tränade de försvar. Försvar och uppspelsvarianter. När det sen var match visste alla exakt hur man skulle spela.
– Det gav en trygghet som gjorde att vi under matcherna vågade ta individuella beslut som vi kanske inte hade vågat utan ett ordentligt grundspel, fortsätter han.
Yksel menar att Fascettis tro på sitt sätt att spela var stark, och att han var kompromisslös när det gällde sitt spelsystem.
– Det gillade jag. Han var oerhört kompetent. Han körde sitt sätt att spela och alla spelare var säkra i det.
Anders och Jocke nämner vikten av roliga och varierande träningar hos sina favoriter (Hasse Backe i Ålborg och Åke Kallenberg i Malmös juniorlag). För bägge gick det bra i och för sina respektive lag under den tiden, något de medger spelar in. Som Anders säger så blir träningarna roliga när det går bra för laget.
– Vi vann guld med Ålborg. Det säger sig självt att träningarna var kul då.
Historien har visat att utländska tränare haft en mycket positiv inverkan på Malmö FF. Tänk Houghton, tänk Hodgson, tänk Duran på 60-talet. Nu ropar många efter ett nytt utländskt tränarnamn. Kanske kan historien upprepa sig, tycks vi tänka. Men endast Daniel är inne på dessa tankebanor. Han vill inte nämna något enskilt land, men säger:
– Det skulle vara spännande med lite nya influenser, gärna från ett land nere i Europa. Själva landet i sig är inte så viktigt – det finns mängder med bra och dåliga tränare i alla länder – utan det är viktigare att hitta rätt tränare för Malmö FF. Men som sagt, gärna lite nya tankar och idéer, det hade varit intressant.
Något de alla är rörande överens är om vikten av distans till en tränare. Anders nämner Hasse Backe och Jose Antonio Camacho som exempel på tränare med mycket humor och värme, men det var aldrig tal om att ifrågasätta vem som bestämde. Det handlar om respekt, säger han.
Daniel nämner en tränare som han hade i Verona. Han var visserligen duktig, men han hade nyligen avslutat sin aktiva karriär i klubben och var således kompis med många spelare.
– Nu säger jag inte att han hade svårt att ta ut rätt lag och byta ut vissa spelare, men det ligger nära till hands om man känner vissa lite för bra. En tränare ska man ha distans till. Det får aldrig bli någon diskussion om vem som bestämmer.
Jag gör jämförelsen med storebror Patrik, som många vill se som tränare i MFF, men Daniel håller inte med om den.
– Den ende som är kvar från hans tid är väl Skoog. Patrik har inga större kopplingar till de andra i laget, så det skulle i sig inte vara några problem.
Han har en lillebror i laget, invänder jag.
– Du, mig har han aldrig haft problem att säga till, skrattar han, så det skulle inte vara något problem.
Kontinuitet är viktigt, det vet alla. Hur viktigt är det med kontinuitet när det gäller att anställa en ny tränare? Ska man som till exempel Ajax anställa en tränare som får anpassa sig efter klubbens spelmodell, eller ska man välja en tränare som passar bäst för stunden?
Yksel: Det var en svår fråga. Men jag anser att en bra tränare är viktigare än ett spelsystem som måste bevaras till varje pris. En bra tränare som har duktiga spelare klarar dessutom av att byta system. Det är bara att titta på många topplag ute i Europa som köper den bästa tränaren och sen får han sätta sin prägel på laget med de spelare som finns att tillgå i truppen, plus nyinköpta.
Jocke: Klubben måste ha en policy. Hur vill vi spela? När man därefter anställt en tränare som vet vilken policy klubben har så låter man honom styra. Då ska man inte gå in och försöka förmå honom att spela på ett visst sätt.
Anders: Det är svårt. Jag vet inte vad som är bäst ärligt talat. Men styrelsen måste ta ett beslut i endera riktningen och hålla fast vid det. Det får inte bli för mycket hattande.
Daniel: Kontinuitet är otroligt viktigt. Det går givetvis inte att ha nya tränare för ofta som alla vill sätta sin prägel på laget genom att sparka spelare och köpa nya stup i kvarten. Det är sportchefens roll att se vilka som kort- eller långsiktigt har en plats i truppen. Men naturligtvis ska tränaren, och ingen annan, ha makten att styra över laget.
Alltför ofta ser man tränare efter matcher intervjuas om vad som kunde ha gjorts annorlunda, och som svarar att man som tränare är maktlös när matchen väl har satt igång.
– Det är en helt felaktig inställning, säger Anders. Då vet man inte vad man sysslar med. Självklart har en tränare stor del i en matchs utgång. Visst, ute på planen är det vi spelare som ska göra jobbet, men det är tränaren som har överblicken och som ska göra taktiska förändringar vid behov.
De andra håller med.
– Det är ju inte alltid motståndarna spelar som vi hade tänkt att de skulle göra, säger Daniel. Vi märker det på planen också, men det är svårt för oss elva att under matchens gång se vad som ska göras och komma överens om detta. Då är det upp till tränaren att komma med order som vi kan följa. Det är helt omöjligt för oss att ha den överblicken.
Tränarens roll ska varken överdrivas eller underskattas under en match, menar Yksel. Han har betydelse för laget rakt igenom. Det är trots allt bara han som kan göra ändringarna som kan behövas göras. Å andra sidan är det de elva spelarna ute på planen som måste göra det, som måste spela matchen och vinna den.
Tränarens betydelse slutar absolut inte i och med att domaren blåser igång spelet, således. Det är alla överens om. En duktig tränare har fingertoppskänsla att kunna förändra spelet, om han har tillräckligt bra spelare att tillgå, vill säga. Det är de också eniga om. Jocke Nilsson får sista ordet:
– Man vinner ihop och man förlorar ihop.
