Gästkrönika: Ge oss en gud…
…ge oss en tro!
Just nu pågår det en kamp som handlar om något så mycket större än fotboll. Det är människor som tvingas utkämpa en orättvis kraftmätning för sina mänskliga rättigheter. Dom bemöter våld och hot med fredliga demonstrationer. Jag talar givetvis om munkars kamp i Burma.
Nu undrar ni kanske varför jag väljer att dra paralleller mellan något så trivialt som fotboll till en kamp som handlar om liv eller död.
Till detta finns två anledningar. Dels är det att jag besökte Burma för något år sedan och berörs mycket av folkets kamp. Men framför allt blir jag rörd när människor visar en sån orubbad tro på att nå sitt mål som dessa munkar gör. Militärjuntan kan komma med diverse hot om våld och fängslande utan att munkar ger upp sin tro eller demonstrationer. Då är steget inte långt till att bli väldigt uppgiven när vi har i Sverige inte kan visa en gnutta tro eller stolthet för vårt kära Malmö FF. Att våg tro är centralt för allting man vill lyckas med i livet.
Under Sören Åkebys ledning har tron på oss själva lyst med sin frånvaro! Man har inte trott på ett spelsystem, vi supportrar har inte trott på framgångar, spelarna har inte trott på sin kapacitet m.m. Vi har varit som ett demonstrationståg på flera tusen man som faller samman så fort det finns minsta lilla tendens till motattack. Vi har istället bytt ut vår tro och kollektiva trygghet mot individuell förtvivlan som endast resulterat ännu djupare sorg och ångest. Vi famlar i blindo utan att veta vilken kurs vi ska ta sikte mot!
Jag fördömer inte utan beskriver endast ett naturligt resultat av tuffa yttre omständigheter. De senaste två åren har varit tuffa som supporter för MFF.
Vad jag nu istället vill argumentera för är att vi måste göra allt för att återfå denna tro! Vi måste gräva ner allt tvivel så att det inte blir ett hinder för våra framgångar.
Det är därför jag blir förfärad när jag läser förslag på nya tränare vid namn Roland Nilsson, Arne Erlandsen eller Anders Linderoth. För aldrig har det så varit så viktigt med framtida kontinuitet i förening.
För dessa tre exempel hade med största sannolikhet inte kunnat skapa den tro vi saknar. Efter tre poänglösa matcher hade ropen på avgång skanderat. Det är tyvärr så det funkar i MFF.
Vad vi behöver är en ledare som enar denna splittrade förening och får alla att dra åt samma håll. Just nu är inte framgång första prioritet enligt mig, utan en tro på vad vi gör och vad vi kan åstadkomma. Resultaten kan komma idag, imorgon eller i övermorgon. Men först måste vi bygga en grund av självförtroende som är oberoende av resultat. Att vi har skickliga spelare vet vi. Men om deras kapacitet endast grundas på senaste resultatet spricker vår tro lika lätt som en ballong spricker av en nål.
Men alla vet hur otåliga vi MFF-supportrar är så därför krävs det en tränare som kan sätta sig över oss supportrar och inte påverkas av vårt gnäll. Det krävs också en tränare som inser att klubben är långt mycket viktigare än spelares privata intressen och ambitioner. Därför tror jag att vår framtida lösning på tränarfrågan är två gamla MFF-spelare. Jag tycker Jonas Thern och Patrik Andersson låter intressant, jag hade även tycket Jens Fjellström hade kunnat vara med på ett hörn. Namnen spelar egentligen inte så stor roll, utan så länge det är en person som kan leda ett MFF i med och MOTGÅNG, med spelare och supportrar som är stolta och enade är han rätt man för jobbet.
Folk insatta i MFF skulle säga att det krävs en GUD för detta och må så vara!
Så Bengt och Hasse – Ge oss en GUD att tro på! Det är det vi behöver!
