2016-05-07 13:45

Norwich - Manchester U
0 - 1

Stabil vinst för IFK Göteborg i ett derby som egentligen aldrig fick någon riktig nerv

Inför drygt 36000 åskådare visade IFK Göteborg klass mot rivalen från den östra stadsdelen. Örgryte orkade aldrig resa sig efter att Blåvitt tagit ledningen efter två målvaktsmisstag.

Egentligen pekade det mesta på att Blåvitt skulle ta en trepoängare: Mycket bra spel i den senaste matchen och en skadefri trupp där hela IFK Göteborgs bänk förmodligen hade tagit plats i ett skadedrabbat Örgrytes startelva.

Efter de senaste dagarnas tryckade värmebölja och Gyllene Tider-konsert hade någon på Ullevi tagit beslutet att på internationellt manér vattna den kortklippta gräsmattan ordentligt inför matchstart. Detta ledde till att planen blev allmänt hal och bollen for omkring som om planen vore täckt med såpa, något som gjorde att matchinledningen präglades av dåligt spel från bägge lagen. Ideliga felpass och bollar som rann ut både i djupled och ut över sidlinjen.

Efter tio minuter resulterar dock just en djupledsboll från Blåvitts sida i att Örgrytes olycklige burväktare Tommy Naurin helt missar en rensning efter att Peter Ijeh omgiven av Örgryteförsvarare varit nära att nå bollen. Rensningen var dock inte bättre än att bollen damp ner perfekt framför Alexandersson en bit till höger utanförstraffområdet. Niclas lyfter iskallt in bollen över tillskyndande försvarare och målvakt till 1-0. Ett Ullevi som än så länge känts lite dött trots bra tryck från främst den Blåvita klacken exploderar. Efter detta höjs spelkvalitén väsentligt.

Redan fyra minuter senare är Örgryte ytterst nära att kvittera i sin bästa chans under matchen: Efter att fint ha spelat sig fram längs med högerkanten slår Phiri ett fint utåtskruvat inlägg som nickskicklige Paulinho når högst på. Nicken är nästintill perfekt, förutom att den studsar i Bengt Anderssons högra stolpe och ut i straffområdet igen där Blåvita ben lyckas rensa bort den.

De kommande minuterna tror jag matchen avgörs. ÖIS har börjat jobba sig in i matchen och skapat en jättechans, men lyckas inte riktigt ända fram. Istället är Peter Ijeh ytterst nära att utöka Blåvitts ledning med 2-0 efter ett ruggigt högerskott med en något egenartad ytterskruv från ca 30 meter som dock prickar Naurins ribba. Redan två minuter senare är det nästan dags igen; George Mourad kommer i vänsterläge i en snabb spelvändning och spelar snett bakåt till Sebastian Johansson som kommer i perfekt läge centralt strax utanför straffområdet. Sebastian, som dock knappast är känd som någon skarprättare med högerfoten, får på ett riktigt bra direktskott som precis smiter utanför målets vänstra stolpe.

I den 22:a minuten kan Örgryte inte hålla emot längre. George Mourad gör ett fint genombrott som leder till hörna. Hörnan slås hårt inåtskruvat av Alexandersson och Naurin får sträcka sig för att få till en utboxning som dock helt misslyckas. Dennis Jonsson vräker sig fram och slår in bollen på volley någon meter från mål. Vild glädje utbryter åter både på läktare och plan. Jag tror Dennis Jonsson som haft en lite motig säsong var gladast av allihopa.

Blåvitt fortsätter dominera stort även om ÖIS har ett par farliga kontringar där främst Ailton är mycket giftig i djupled med sin snabbhet och kvicka dribblingar. Vi Blåvita kan skatta oss lyckliga att han väljer att stå upp i straffområdet i den 24:e minuten då han snurrat rejält med en onämnd blåvit spelare som helt missar sitt sista brytningsförsök. Även i den 38:e minuten har Ailton ett fint läge, men då lyckas "Bengan" tajma sin utrusning perfekt.

Men ovanstående var nålstick mot den Blåvita lagmaskinen. Jag noterar två bra avslut av Mourad varav ett från nära håll som Johan Anegrund lyckas rädda med huvudet. Håkan Mild bjuder på - håll i Er nu - TVÅ stycken försök till cykelsparkar och Peter Ijeh avslutar med att bränna en jättechans då han med en snabb skarv frispelas i straffområdet. Avslutet är hårt, men går rakt på målvakten.

I paus konstaterar vi till bröllopstonerna från innerplan att det är klasskillnad på plan lagen emellan. Visserligen oroar hela tiden Örgrytes snabba och farliga anfallspar, men hemvändande Magnus Källander klarar inte av att tygla Håkan Mild och Sebastian Johansson på mittfältet. När dessutom Niclas Alexandersson till höger åter gör en finfin insats med sitt hårda arbete och fantastiska bollsäkerhet har Örgytes spelare det väldigt tufft att få tag på mittfältet. Mikael Sandklef var f.ö. inte mycket sämre på sin kant. Men man får ända säga: IFK:s mål föranleddes av två tveksamma målvaktsingripanden, hade Paulinos nick gått någon decimeter till höger hade matchbilden kunnat bli en helt annan.

Det var således med en viss osäkerhetskänsla man satte sig för att se andra halvlek. ÖIS hade den i Blåvita kretsar fruktade Boyd Mwila på bänken, och med sina två brassar på topp visste man att det räckte med en förlupen djupledsboll mot de till helheten sett långsammare försvararna i IFK:s backlinje för att snabbt göra match av tillställningen igen.

Andra halvlek visar sig dock vara en ren fortsättning på den första; IFK har bollen, pressar på och har sällan några problem att freda sig när ÖIS sticker upp. Alexandersson, Mourad, Risp m.fl. kommer till avslut innan Peter Ijeh punkterar matchen i den 64:e minuten med ett mål som mycket väl kan bli en kandidat till "årets mål". Peter får i en spelvändning bollen vid mittlinjen en bit ut till vänster. Med full fart avancerar han rakt mot mål mot fyra stycken Örgryteförsvarare som dock behöver hålla koll på tillskyndande Blåvita djupledslöpare. Peter behåller dock bollen själv och gör en klassisk Bebbenfint och får yta för skott med vänsterfoten. Och vilket skott sen! Det oerhört hårda skottet går som en projektil rakt upp i Naurins högra kryss. Kvalitet rakt av.

Matchen kändes nu ganska avgjord och medan den Blåvita delen av publiken höll igång ordentligt var det knäpptyst från Örgrytes kurva. Tomas Rosenkvist, som har som personlig specialitet att göra mål på Örgyte byttes in då Mikael Sandklef tröttnat. Tomas hade knappt känt på bollen då han i en ny spelvändning fick den ute till vänster. Med kirurgisk precision slog han en 25-metersboll till Peter Ijeh som löpte perfekt mellan Örgrytes försvarare och målvakt. Avslutet kom på första tillslaget och höll minst lika hög klass, distinkt till vänster om målvakten.

Resten av matchen var ren defiliering. Inte ens Boyd Mwila skulle kunna rubba Blåvitt denna kväll. I slutminuten fick nästan Tomas Rosenkvist återupprätta sin ÖIS-tradition, men Tommy Naurin revanscherar lite av sina tidigare synder med att göra en kanonräddning till hörna på Tomas pressade skott.

I slutändan var det inget snack om saken: IFK Göteborg var klassen bättre än ÖIS som lider mycket av sina skadebekymmer. Plus går till i stort sett alla IFK:s spelare, men Alexandersson visade som vanligt klass, likaså Peter Ijeh i sina avslut och Håkan Mild i både spelförstörande och speluppbyggande. Dessutom fortsätter vårt nya mittbackspar utvecklas tillsammans och Dennis och Ölme gör bra defensiva insatser på ytterbacksplatserna.

Nu vänter ytterligare en måstematch ifall BLåvitt vill blanda sig i toppstriden. Kan vi se fram emot en klassisk "Blåvit" höst?

Erik Lupander 2004-08-10 00:18:24

Fler artiklar om IFK Göteborg