Morecambe - Barnet
Inför HBK - Gefle: Ännu en serverad chans
Ännu en omgång av tappade toppoäng gör att chansen på guldet ännu lever för HBK. Första hindret på vägen är Pelle Olssons Gefle.
Efter de tappade poängen borta mot BP var det inte svårt att släppa drömmen om guldet. Nästan skönt, rentav. Slippa stressen. Hoppas på en snygg avslutning och börja fundera så smått på nästa år (för då jävlar, som det brukar heta). Men resultaten fortsatte sanslöst nog att gå vår väg. Uträknade Bajen besegrade Elfsborg, som plötsligt nästan ser för sargade ut för att ens kunna anses vara medaljmaterial, och det absurt upphaussade derbyt mellan de här söta små stockholmsklubbarna slutade trevligt nog precis som vi alla hoppades oavgjort.
Djurgårdens seger mot Örebro igår cementerar givetvis det favoritskap som hovrat över dem i ett tag nu (de tar tre poäng! They must be the prophecised ones!). Samtidigt ska de fortfarande möta HBK på Örjan, och trots det skrala hemmafacit vi försökt låta bli att skylta med alltsedan Gaismatchen i somras är det inte en match något bortalag räknar med poäng i (om man bortser från AIK-supportrarna, som fortfarande tycks besvikna över att Gnagets tjugo bra minuter gjorde att de förtjänade segern. Men de återstående 70 då?). HBK har dessutom kvar Elfsborg på Borås Arena, inte heller det en enkel match, men Elfsborg har inte varit sig likt på slutet medan HBK alltmer letat sig bakåt till sitt vägvinnande spel från våren och sommaren.
Först väntar i alla händelser Gefle hemma. Trepoängaren känns nästan för upplagd. Gästrikarna är i praktiken klara för Allsvenskan även nästa år efter segern mot Malmö senast (i teorin behöver de ha en poängs marginal till mot Trelleborg efter den här omgången för att vara helt klara, men bottenstriden tycks inte lika bisarr som toppditon i år). Dessutom saknar tränaren Pelle Olsson tre startspelare från förra omgången; Johannes Ericsson, Daniel Bernhardsson och Anders Wikström. Till yttermera visso är Gefle seriens sämsta bortalag, knappt slagna av Örebro och BP. En bortaseger har man lyckats bärga, 1-0 mot Kalmar. Detta låter med andra ord som den perfekta chansen för HBK att ta sin första seger på fem omgångar, och plötsligt på allvar vara med i racet igen.
Men som vi alla har lärt oss den hårda vägen i år: det finns inga enkla matcher. HBK kommer att få slita hårt för att lyckas dyrka upp Gefles solida defensiv, och den här fula ovanan man lagt sig till med i de senaste två omgångarna, att börja matchen med mellan 20 och 45 minuters avslappningsövningar, det håller helt enkelt inte här. Om inte annat kan man minnas 2005. Gefle är kapabla att straffa ett ouppmärksamt hemmalag med blixt, dunder och fyra mål i häcken. Beee-ware. Och var på hugget, redan när rookiedomaren Michael Lerjéus (som gör sin tredje match i Allsvenskan) blåser av klockan 17:00. Visa varför HBK bara tappade två poäng på de första sju hemmamatcherna i år.
Hasse Mattisson är fortfarande vadskadad, varför HBK anmält exakt samma trupp som mot Brommapojkarna, och, gisssningsvis, samma startelva. Både mot AIK och mot BP började ersättaren Sebastian Johansson tveksamt men jobbade sig förtjänstfullt in i matchen. Innermittfältskollegan Dusan Djuric var som bäst mot BP när han bytte plats med Ante Johansson och gick ut på högerkanten, och frågan är hur Janne väljer att ställa upp idag. Trots avstängningarna lyckas Gelfe sätta ihop ett imponerande mittfält, och det lär bli trångt och hårt därinne. Dulle hade ingen av sina större dagar mot BP, men stod åtminstone för några riktigt fina nummer på sin kant. Hans kreativa, offensiva kvaliteter blir en nyckel till att besegra Gefle, men var han placeras är en delikat fråga. Hur som haver är han en riktig klasspelare, och som vi brukar säga: Janne vet.
Värvningen av David Lorija har så här långt känts mycket lyckad. Visst saknar vi fortfarande Bahne - det kommer man inte ifrån. Men inte lika mycket som vi saknade honom i andra halvlek mot Göteborg. Lorija håller hans plats varm med den äran, och tycks hitta rätt alltmer, även om utsparkarna gärna får ha lite en mindre slumpartad spridning. Intressant är att han släppte in tre mål i sin första match (usch), två mål i sin andra, och ett mål i sin tredje - den optimistiske hobbymatematikern tolkar det som ett tecken på att vi kommer att få se fyra raka nollor på slutet.
I anfallet hoppas vi att Magnus Arvidsson hämtat sig efter sin sjukperiod inför AIK-matchen, som gjort att han sprungit sig slut ovanligt tidigt. Hans uppoffrande löpningar behövs som komplement till Ajsel Kujovics smarta passningar och skicklighet på små ytor. Ajsel har nu gjort mål i två raka matcher och är på väg mot den där heta formen han var i förra hösten. Får vi se honom göra även ett tredje (och fjärde? Femte?) idag? Det finns fog för hopp.
Achtung Blauschwarz!
