Matchrapport Djurgårdens IF-IFK Göteborg 3-1

Det räcker inte att bara spela fotboll 15-20 minuter om man vill vinna matcher. Djurgården vann tyvärr helt rättvist över ett svagt IFK.

Den resultatmässigt svaga trenden fortsatte i gårdagens match på Stadion och till skillnad mot förlusten i Borås senast finns det inte några spelmässiga ljusglimtar att med sig från den här matchen. Nu när skadeläget börjat lätta hade man hoppats att vi återigen skulle kunna vinna en match, men det var Djurgården som tog greppet redan från början. Inledningsvis hade vi i alla fall försvaret relativt samlat vilket gjorde att DIF:s spelövertag inte riktigt var lika farligt som det kändes men vi hade förtvivlat svårt att själva få ihop till något slags samlat spel och bollen förlorades i stort sett lika snabbt som vi fått tag på den. Förutom ett par skott där Bengt fick göra några svettiga räddningar ledde dock DIF:s spelövertag främst till en mängd hörnor som de i första halvlek inte alls lyckades utnyttja.

Ungefär i mitten av halvleken började DIF:s grepp om matchen att lätta något och IFK lyckades hålla tag i bollen under lite längre perioder och göra offensiva framstötar. Det var främst Höiland på högerkanten som kom in i spelet på ett annat sätt än tidigare i matchen och även om inga direkta farligheter skapades kändes det lite bättre för oss IFK:are på läktaren. DIF hade dock fortfarande det mesta av spelet och det kan ju inte sägas vara på något sätt väntat att det blev Blåvitt som gjorde första målet. Det hela inleddes av att Sebastian Henriksson vann en duell vid mittplan och sedan bröt fram centralt på DIF:s planhalva. Gustaf timade sin löpning bakom backen perfekt och när Sebastian slog en välavvägd passning hade Gustaf sin back flera steg bakom sig och kunde helt oattackerad slå in 0-1 bakom en chanslös Isaksson. Det här blev inledningen på den enda period i matchen då IFK spelade bra fotboll. För DIF:s del måste målet ha kommit som en chock och det påverkade helt klart deras spel, de blev lite stressade och prövade med längre bollar som IFK kunde ta hand om och snabbt vända spelet främst genom Steinar och Jon Inge på högerkanten. Undantaget en farlig DIF-chans direkt efter målet så var IFK som skapade mest i slutet av halvleken.

I paus satt man mest och gladdes över ledningen men med tanken på hur halvleken hade sett ut inledningsvis var det inte precis så att man kunde slappna av och tro att allt var klart. Det som var mest uppmuntrande var att halvleken hade avslutats bra av IFK och det var bara att hoppas att halvtidsvilan inte skulle bryta den trenden.

Andra halvlek inleddes på ett sätt som förde tankarna till inledningen av första halvlek. Redan från start tog DIF klart hand om matchen igen och det började kännas som ett kvitteringsmål låg i luften. Det kom också relativt snabbt, efter ännu en hörna i mängden. I ett märkligt passivt försvar (både backar och målvakt var skyldiga) fick en djurgårdare gå upp och trycka in bollen med ryggen eller om det var bakhuvudet. Så snällt får man inte agera i eget straffområde. Det här innebar ingen väckningssignal för IFK utan det var DIF som fortsatte anfalla och kort tid därefter kom även ledningsmålet. Det föregicks av ett anfall på Djurgårdens vänsterkant som avslutades med ett relativt misslyckad inlägg/skott som Bengt kunde stoppa. Han lyckades dock inte bättre än att bollen kom loss och när sedan Erlingmark tog för lång tid på sig blev det inte bättre än att rensningen träffade en framrusande Rehn och bollen gick upp i nättaket. Svårt att säga vem som gjorde den största tabben, Bengt som tappade bollen eller Erlingmark som tog för god tid på sig men helt klart missade båda i det här läget. Den största prestationen gjorde Rehn som var med i förspelet och sedan fullföljde med god fart in i straffområdet.

Det här målet tycktes helt ta knäcken på IFK som inte alls lyckades få till något eget spel i den här delen av matchen. På topp gjorde Gustaf en väldigt bra insats och han hade ett bra läge att göra ett mål till när han vände bort Isaksson, gjorde en iskall lyftning över backen men sedan kom ur vinkeln och försvaret hann samla sig igen. Gustaf var dock på tok för ensam, det är ju orimligt att förvänta sig att han helt på egen hand skall lyckas ta emot och kontrollera svåra uppspel, vända bort sina backar och komma till avslut. Rosenkvist fortsatte att visa dålig form och det var ingen större överraskning att han byttes ut mot Kabba.

Det blev även DIF som stod för matchens sista mål. Ett snabbt anfall på vänsterkanten följdes av en inspelning snett inåt bakåt där en helt omarkerad djurgårdare mötte bollen och utan större problem kunde slå in den bakom Bengt och om den inte hade varit det tidigare så var matchen i alla fall helt avgjord nu. Det här målet visade på problem som vi hade under hela matchen, det räcker inte att ha folk med bakåt om de skall stå ett par meter från den de bevakar. Det kändes som om det fanns gott om IFK:are på plats i eget försvar ändå var det minst en djurgårdare centralt i straffområdet som inte hade en back i närheten. Det här upprepades vid flera tillfällen men då inte med samma olycksaliga resultat. DIF:s offensivlusta dämpades väl något efter det här målet och eftersom vi fortfarande hade svårt att skapa något framåt blev slutkvarten lite sämre.

Stora delar av första halvlek och i stort sett hela andra halvlek uppvisade vi ett spel som ärligt talat var rätt uselt. Givetvis hänger det ihop med att Djurgården spelade stundtals väldigt bra men spelar vi inte bättre än så här kan alla tankar på en topplacering glömmas direkt. IFK:s insats präglades av en bristande löpvilja vilket gjorde att det fanns få spelalternativ för bollhållaren som snabbt kom under press från djurgårdare. Samtidigt var det dåligt samspel mellan lagdelarna. Lösningen blev alltför ofta att bollen spelades långt från backlinjen mot Gustaf som visserligen var bra men knappast kan sköta allt offensivt spel på egen hand.

Jag vet inte om det var någon taktiskt drag men Sebastian Henriksson lämnade väldigt ofta sin kant för att söka sig inåt mitten vilket gjorde att de bollar som inte gick direkt mot Gustaf istället enbart gick ut mot Höiland till höger. På vänsterkanten skapades i stort sett ingenting framåt samtidigt som det stundtals var fritt fram för Djurgården. Centralt såg det inte mycket bättre ut och mittfältarna blev hela tiden satta under press och det var knappt några dueller eller andrabollar som vanns här. Helt klart skulle det inte vara fel med en förstärkning i den här lagdelen för när bara ett par man saknas så blir det väldigt ont om alternativ. Sebastian Johansson spelade med hjärtat mer än med hjärnan vilket gjorde att han i andra halvlek drog på sig två gula kort när han kommit efter men ändå satsat hårt i närkamperna.


Johan Niklasson2001-06-26 19:45:24

Fler artiklar om IFK Göteborg