Krönika: Den stulna drömmen
Som supportrar har vi upplevt mycket tillsammans med vår kära klubb. Vi har stått tillsammans enade i vått och torrt, i regn och solsken. Men ingenting kan få oss att glömma alla sår som finns ingjutna i vår själ efter många års besvikelse och uteblivna resultat.
Det resonerades och debatterades, det drömdes och fantiserades, det lovades och det uppmuntrades. Vi levde och ställde oss in i en tid där hoppfullheten var hög, och inspirationen var på topp.
Det var många förväntningar som skulle uppfyllas inför säsongen, många drömmar som skulle besannas och framför allt skulle äntligen en speciell uppenbarelse, en särskild längtan, en ny era skulle få inledas:
VI SKULLE UPP, VI SKULLE AVANCERA,
VI SKULLE ÄNTLIGEN TILL SUPERETTAN!
Det skedde många saker runt omkring i klubben. Spelare värvades till höger och vänster, aktiviteter skulle planeras, förberedelser gjordes inför det efterlängtade derbyt mot Assyriska. I samma stund skulle klubben fira 30 år och den stora presenten till fansen skulle vara Superettan.
Men då var det ingen som tänkte på ett par licenspapper, ett par papper som senare skulle visa sig få oerhörda stora och förödande konsekvenser. Ett rutinarbete som ignorerades, förpassades och glömdes bort!
Satsningen var därmed raserad innan den ens fick chansen att på allvar slå rot och börja verka. Åter igen fick vi se oss själva omsprungna, igen fick vi bita i det sura äpplet och på nytt lämnades det ett stort hål i våra hjärtan!
Som supportrar har vi upplevt mycket tillsammans med vår kära klubb. Vi har stått tillsammans enade i vått och torrt, i regn och solsken. Men ingenting kan få oss att glömma alla sår som finns ingjutna i vår själ efter många års besvikelse och uteblivna resultat. Sorgerna får aldrig den nödvändiga och välbehövliga tiden att läka innan det åter blir aktuellt att smädas igen, innan det på nytt strös med salt över redan allt för sargade sår!
Vi lät oss fördunklas, hoppas och äntligen tro att var dags, DEN STORA DRÖMMEN SKULLE JU BARA FÖRVERKLIGAS, SADES DET! Superettan var nära det skulle vara bärgningen av många års förberedelser och satsningar, den var inom räckhåll.
Ingen kunde stoppa oss, det skulle inte få finnas någon som skulle hindra oss, ingen skulle tillåtas stå i vår väg! Man skulle nästa kunna påstå att man kände smaken av framgång och avancemang redan innan säsongen började, så nära påståddes den ha varit.
Men allt var en illusion, vi skulle plågas igen och drömmen pulvriseras. Tyvärr något som börjar tillhöra vardagen för en brinnande själ, för en inbiten hängiven Syrianska FC supporter!
Trotts detta fortsatte vi att ihärdigt visa oss vara orubbliga, vi fortsatte att uppfylla våra plikter och privilegier för laget och mot styrelsen! Vi fortsatte att vallfärda till matcherna, vi fortsatte att omsluta oss kring spelarna och framför allt fortsatte vi att visa vår kärlek och stöd till klubben!
Men var höll ni hus när vi behövde er som allra mest, när vi vände och vred oss våra smärtor? Ett litet ynkligt ursäkt hade hjälpt oss i vår allra mörkaste stund!
Länge har det betraktats att supportrarna är fåren och styrelsen är vår herde! Nu är det på tiden att vi tas mer på allvar, och att vi lyfts upp och bemöts på samma nivå som övriga medlemmar i styrelsen!
Vi är trots allt syrianskas hjärta, det är vi som är blodet som flyter igenom ådrorna och förser hjärtat med välbehövligt syre för att kunna fortsätta slå, andas och överleva.
VI ÄR FRAMTIDEN, VI ÄR DE SISTA SOM KOMMER ATT ÖVERGE DET SJUNKNA SKEPPET, DET ÄR BANNE MIG DAGS ATT VI FÅR DEN UPPVAKTNING SOM VI VERKLIGEN FÖRTJÄNAR!
Det är vi som lider och såras gång på gång, det är vi som misshandlas och torteras varje gång laget misslyckas! Ty den som inte värnar om OSS värnar samtidigt inte om klubben, och det skulle vi ALDRIG TOLERERA!
Nej kära styrelse, vår så länge betraktade överhöghet, vi finner oss inte längre i er underkastelse, vi accepterar inte den behandlingen längre! Er suveräna ställning måste brytas ner, måste omarbetas och byggas om på nytt utifrån jämlika värderingar! Rätt man på rätt plats, rätt kompetens på rätt stol! En röst ska inte längre underkuva tio röster, en röst ska inte bestämma över flera tusen! Nej hädanefter ska det gälla: Rätt man på rätt plats, rätt kompetens på rätt stol inget mer, inget mindre!
Våra krönikörer uttrycker fritt sina åsikter och de behöver nödvändigtvis inte överrensstämma med Syrianskas redaktion för övrigt.
