Sundsvall – ett lag för Allsvenskan?
Sundsvall och Ljungskile – är det egentligen två lag för Allsvenskan? Hur mycket betyder plastmattan i Sundsvall för lagets framgångar? Och hur viktiga är egentligen tränarna för ett lags resultat? Superpanelen slår sina kloka huvud ihop och ger dig svaren.
- - - - - - - - - -
Superpanelens består den här gången av Göran Åberg från Parkens vita hjältar (Norrköping), Bosse Gullberg från LSK Fans (Ljungskile), Johan Emdemalm från Vulkanerna (Degerfors), Anders Brommesson från Kopparslagarna (Åtvidaberg) och Lars Nylin (Sundsvall). Frågor & protokoll: Micke Möller.
- - - - - - - - - -
I skrivande stund lutar det år att Ljungskile och Giffarna Sundsvall gör Peking sällskap upp i Allsvenskan. Är de två lag för Allsvenskan?
Johan (Degerfors)
– Giffarna är det. De har en arena, publik och även tillräcklig organisation för allsvenskan. Ljungskile har inget av det och oavsett hur charmigt det ändå är med en liten ”håla” som Ljungskile, så tror jag man får det mycket tufft i allsvenskan.
Lars (Sundsvall)
– Trots debaclet i söndags mot Sirius tycker jag vi är ett lag för Allsvenskan. Jag rabblar klyschor: vi har organisationen, erfarenheten, arenan, sponsorerna… plastgräset! Det uppväger bristerna som vår orubbliga geografiska placering. Man kan också vända helt på det och säga: är klubbar som Trelleborg, BP, Örebro eller Ljungskile nödvändigtvis starkare än GIF. Jag säger där tveklöst nej. I fallet LSK svarar jag alltså nej. Det är inget lag för AS, skälen är rätt uppenbara: för liten ort, otidsenlig arena, etc.
Bosse (LSK)
– Om vi börjar med Sundsvall så är det bra att fotbollen sprids lite över landet. Dom senaste åren har det varit väldigt mycket Stockholm, Göteborg och Skåne. Sedan tror jag också att Sundsvall med rätt ledning kan få till ett bra lag. När det gäller Ljungskile så är det ju inget lag som lyfter publiksnittet, men det kommer ändå att visa dom små klubbarna att det går att ta sig långt här i seriesystemet.
Göran (Peking)
– Nja... Giffarna tror jag kan vara det, däremot är jag tveksam till Ljungskile. Giffarna lever högt på sin hemmaplan, men har det betydligt jobbigare borta. Går de upp finns det nog tillräckligt mycket ekonomiska muskler för att kunna stärka upp laget. Ljungskile känns betydligt svalare på så sätt, och de har också ett mycket torftigare spel som jag inte tror kommer att räcka i Allsvenskan.
Bromme (Åtvid)
– De tre lag som tar sig upp i Allsvenskan är ju på sportsliga grunder förtjäna av den platsen. Om de sedan lyckas etablera sig eller inte får framtiden utvisa. Svensk fotboll går ju in i ett nytt skede med 16 lag i högsta serien och det kommer nog att ta ett antal år innan det nya systemet satt sig.
GIF Sundsvall har varit enormt starka hemma, medan de varit ganska medelmåttiga på bortaplan. Handlar det bara om den där konstgräsmattan på Norrporten Arena, eller finns det andra förklaringar?
Lars (Sundsvall)
– Det går inte att komma runt att vi haft nytta av platsgräset. Våra 25-1 och bara några kryss är så imponerande att det är skam att inte riksmedia uppmärksammat det. Men faktum är att plasthatare som MFF hade minusstatistik mot oss även innan platsgräset. Varför vi är så usla på bortaplan är snarast ett coachningsproblem och ett hjärnspöke. Vi har – bortsett från Norrköping – spelat bra borta mot starka klubbar, uselt mot svaga.
Johan (Degerfors)
- Visst kan konstgräs på hemmaplan spela in. En del bortalag kan ju ha svårt att ställa om sig till konstgräs, men samtidigt är de flesta lag hemmastarka – oavsett underlag. Det är enklare att spela på hemmaplan, de som vill bli topplag lär sig också att behärska spelet på bortaplan. Sundsvall frångår lite från mallen då man varit extra starka hemma, samtidigt som man varit ganska dåliga på bortaplan för att vara ett topplag.
Bosse (LSK)
– Det är många man snackar med som klagar på den dåliga kvalitén på Norrporten Arenas ”gräs”. Så givetvis har dom en fördel av detta, men dom har också ett bra stöd från läktaren vilket inte skall förringas. Ljungskile kör med högt gräs i vissa matcher, vilket inte alla motståndare tycker om. Så vi skall nog inte klaga för mycket på Norrporten som för övrigt är en fin anläggning med trevlig inramning.
Bromme (Åtvid)
– Efter de matcher som jag sett på tv samt live när ÅFF spelade på Norrporten så kan man konstatera att de har en oerhörd fördel av underlaget. Spelet som presteras där går närmast att jämföra med gamla tidens inomhusturneringar i sporthallar med plastgolv.
– Enligt uppgifter från mitt besök i Sundsvall så kommer de att byta ut underlaget under vintern och då kanske det liknar mer det underlag som t.ex. finns på Valhalla och då kommer nog nästa års hemmaresultat att se helt annorlunda ut.
Göran (Peking)
– Jag tror att mycket av Giffarnas framgång hemma beror just på konstgräset. Det verkar vara extremt svårspelat för bortalagen, samtidigt som Giffarna har ett enormt självförtroende på Norrporten, något de saknar på bortaplan.
Tränaren David Wilson lyckades inte alls i Sundsvall. Resultaten uteblev och han hade stora svårigheter med att samla spelarna och få dem att arbeta ihop. Wilson fick foten 2006 och ersattes av Mika Sankala, som verkar ha lyckats med allt det som hans företrädare misslyckades med. Hur mycket betyder egentligen Sankala för laget, Lars? Vilka är hans styrkor som tränare?
– Mika är snäll. Det är nog en hel del av svaret. Skvallret har sagt att han varit FÖR snäll, för vek i coachningen, i synnerhet på bortplan. Men det har uppvägts av att han fått upp mungiporna på spelare som i fjol skrämdes av Wilsons ”jag-är-näste-Stuart Baxter-och-ska-skrämma-er-till-succé”-attityd. Wilson gjorde en del rent dårpippiga saker; tog ut unga spelare på helt fel position och byte sedan ut dem i halvtid. Borde ge spöstraff.
Men i Ljungskile har det funkat bättre för Wilson, Bosse? Och vad säger ni andra – hur ser ni på era respektive lags tränare? Har de haft ett lyckat år?
Bosse (LSK)
– David Wilson började redan före förra säsongen att kräva svar av vilka spelare som skulle fortsätta och liknande. Detta gjorde att truppen mer eller mindre var klar när man börjar skaffa spelare. Efter att spelet gått lite knackigt i våras, så bytte man spelsystem till 4-3-3, vilket omedelbart gav resultat. Sedan har man trots skador och liknande på ett smart sätt utnyttjat spelarmaterialet. T ex så vet man aldrig om David Leinar och Cedomir ”Gedda” Zarkovic spelar i försvar, på mitten eller i anfallet.
Bromme (Åtvid)
– Jag tycker att Peter Swärdh har gjort ett fantastiskt jobb i Åtvidaberg. Han har tillfört laget en bra organisation defensivt och ett trevligt offensivt eget spel där laget strävar efter att föra matcherna. Att det sedan inte räcker ända fram är inget att säga om med den unga trupp som han har att tillgå. Dessutom så verkar glädjen i år vara tillbaka i truppen, vilket saknades förra hösten. Det har gjort att resultatet varit mycket bättre än vad vi vågat hoppas på.
Johan (Degerfors)
– För Degerfors del går det inte ge ett ordentligt svar på frågan. Tre olika tränare där ingen har fått sparken, jag får helt enkelt passa den frågan.
Göran (Peking)
– Eftersom Mats Jingblad redan lyckats infria förväntningarna om en allsvensk plats, så är ju svaret självklart ett rungande ja. Årets lyckade säsong inleddes faktiskt redan förra hösten, då laget avslutade väldigt bra. Sedan har han bara byggt på det med några riktigt bra förstärkningar och en genomtänkt spelidé.
Avslutningsvis undrar jag vilken betydelse en tränare egentligen har för ett lags framgångar eller motgångar. Vad tror ni?
Johan (Degerfors)
– En hel del faktiskt. Det handlar mycket om att utnyttja spelarnas kapacitet på rätt plats och vid rätt tillfälle, att göra det bästa av den trupp man har. Det är först när man har en sämre trupp man sätts på prov som tränare.
Lars (Sundsvall)
– För min del tror jag tränarens roll i fotboll ständigt överskattas. Se på charlataner som Zoran och Sören. Vad hade varit utan sin spelartrupp? Men visst, det händer att tränare är synonym med ett lags kontinuitet och framgång. Guy Roux i Auxerre är mitt favoritexempel. Jag tror coacher betyder betydligt mer i till exempel ishockey.
Bromme (Åtvid)
– Svenska tränare är nog i grunden ganska lika och välutbildade så det är nog inte kunskap som bestämmer framgång. Däremot så tror jag att en tränares förmåga att få gruppen att sträva mot samma mål samt att få spelarna att acceptera sina olika roller är det som ger framgång. Men tror inte gruppen på tränarens idéer så är det däremot nästan omöjligt att lyckas i den klubben.
Bosse (LSK)
– Jag tror att tränaren måste återspeglas av den trupp man har. Tränaren måste ge en harmoni i laget, och han måste ibland ”sänka” sig till det spelarmaterial han har och sakta lyfta dom uppåt. Samtidigt måste det finnas en förståelse hos supportrar och spelare att en ”demontränare” inte kan vända en negativ trend på en dag.
Göran (Peking)
– För mig är det självklart att tränaren har en rätt stor betydelse för laget. Rätt tränare, med rätt spelidé och rätt spelare lyckas bra. Det vi sett i IFK de tidigare åren, är tränare som påtvingats en spelidé från föreningen med fel spelarförutsättningar, och då blir det motgångar. Det finns andra lag som har riktigt bra trupper, men som förstörts av tränare som utnyttjat spelartruppen på fel sätt, genom att ha en helt galen spelidé för de förutsättningar som finns i föreningen.
