Jag kan tro och hoppas, önska vad jag vill
IFK Göteborg är på väg till Malmö för att försöka säkra allsvenskt guld. Ska vi låta dem?
När Malmö gick på pumpen i Kalmar förra omgången passade IFK Göteborg på att slå Bajen med 3-0. Det speglar förutsättningarna inför lördagen hyfsat bra. Göteborg toppar allsvenskan och har vind i sina västkustsegel. Vad och hur Malmö FF presterat behöver jag knappast upprepa här. Inför matchen mot Kalmar sade Sören Åkeby följande:
– Det handlar om stolthet, heder och något att se fram emot inför nästa år.
Jomen tjena! Men imorgon lördag finns dock all anledning att trycka på just dessa abstrakta begrepp. Det är faktiskt IFK Göteborg som kommer på besök. De kommer med guldvittring och sponsrade supportertåg. Finns det någon i MFF-land som verkligen vill se detta ske utan att göra allt i sin makt för att förhindra det? Istället för himmelsblå guldglädje kan vi sikta in oss på den mindre smickrande – men också förbannat sköna – skadeglädjen. Att sätt stopp för guld till Göteborg (och i samma veva hålla Helsingborg bakom oss i tabellen) är en morot så god som någon.
Så, hur ska detta gå till då? Efter de färgglada korten på Fredrikskans saknar vi både Daniel och Toivonen. Ställ detta sargade Malmö mot ett stabilt IFK Göteborg med gott om självförtroende i bagaget. Tja, kanske just därför? Det blir en tuff match, men all press ligger på blåvitt imorgon. Ett ordentligt stöd från läktarhåll och lite nerver hos götlaborgarna kan räcka långt. Det krävs också ett Malmö FF som inser att detta är ett ypperligt tillfälle att putsa till förtroendet en aning hos supportarna. Vingklipp änglarna och det innebär en gnutta upprättelse.
Enligt Himmelrikets initierade träningsspioner handlar det om en 4-5-1-uppställning imorgon, där Niklas Skoog agerar ensam striker på topp. Backlinjen blir Ulrich, Dixon, AA samt Järdler, som premiärstartar med ny frilla på vänsterbacken. Mittfältet består av en central Gabriel flankerad av Yksel och Safari på sin högra sida, och Jocke och Junior på sin vänstra. I mål återfinner vi såklart Jonas ”Spiderman” Sandqvist.
IFK Göteborg har smugit fram i skymundan, nästan så där lite Halmstadsaktigt liksom, och plötsligt är de där med sin pyjamasdräkter och jollrar efter guldet. Låt oss sätta stopp för det. Låt oss göra dem grymt besvikna. Låt deras supportertåg tuffa tillbaka till västkusten under tystnad. Låt oss se den där omtalade Kamratgårdsandan krackelara och låt guld bli till sand. En bra början är ett ordentligt halsdukshav som möter våra spelare när de kliver in på Stadion. Sen kan som ni alla vet precis allting hända. Jag kan tro och hoppas, önska vad jag vill…
