Elfsborg - Trelleborg 3-1

Kors i himmelens blommande höjder, Wiland tog en frispark!

Ja, mina vänner! Vi fick tidigare under dagen se något som vi inte trodde kunde hända i detta Elfsborg anno 2004, men det var faktiskt på det viset att vår eminente målvakt Johan Wiland knep en frispark i dagens match. Det är något vi inte varit bortskämda med efter att ha sett boll efter boll segla in i det egna målet vid fasta situationer i närheten av målgården. Han gjorde inte bara en räddning utan han KLISTRADE bollen direkt! Bara det var värt entrépengen.

Nåväl, tidigare under säsongen har Elfsborg gjort sig kända för följande saker:

Förlorar vi så förlorar vi rejält! (1-5 mot MFF t.ex.)

Vinner vi gör vi det sent i matchen och gärna med uddamålet. (LaBoIS borta t.ex.)

Men här frångick vi det genom att vinna och dessutom genom att göra 2 mål innan 10 minuter gått av matchen. Ja jäklar i det. Det såg alltså inte ens UT som målchanser från början. Hasse skarvade vidare ett inlägg som liksom bara slank in, som flickan sa. Sedan avancerade Samuel ett par meter ungefär mitt på motståndarnas planhalva och sköt ett skott som på något sätt slank in under Trelleborgs målvakt. Bäva månde IFK om våra mittfältare börjar skjuta från distans, eller är det någon som kommer ihåg Anders mål mot IFK från ungefär samma avstånd för något år sen? Jaja, sen tog det inte många minuter innan Trelleborgs duktige nummer 7 rann igenom ett försvar som verkade fundera på hur många mål vi skulle klara att göra idag med den takten. Snopet såg vi hur bollen försvann bakom Wiland fortare än landets kappvändare bytte sida i takt med att Öststaternas diktaturer föll ihop i slutet på 80-talet.

Tusiken, helt plötsligt kändes den kassaskåpssäkra segern vara hotad och i fara vilket återigen tvingar ut alla damer till manikyristen i morgon för att avhjälpa sönderbitna nagelband. Fast i ärlighetens namn hände det inte så mycket mer under resten av den halvleken. Det blev en tråkig match helt enkelt.

Andra halvlek fortsatte som den första slutade, även om den inte var helt värdelös. Med jämna mellanrum kom Elfsborg igenom Trelleborgs lite stabbiga och långsamma försvar även om det var längesen jag såg Lasse och Hasse uträtta så lite tillsammans. På något sätt kändes det som om båda lagen var sega och trötta under hela matchen. Det var långsamma tankar och ben där ute idag, om jag säger så. "De verkar va tunga i röööva" som någon sa på läktaren. I vanliga fall brukar jag klaga på domaren, ofta är det befogat. I denna match måste man däremot berömma domaren som gjorde en strålande insats på alla plan. Han tog rätt beslut hela tiden och stod på rätt plats och blåste inte sönder matchen. Han verkade vara lyhörd för spelarna på plan och viftade inte med korten utan tog en snackis om det var nåt. Mycket kul att se samspelet fungera där.

Sedan hände nästa sak som gjorde denna match helt överstyv i många gulingars ögon och det var en fällning som ledde fram till det. Det var så här:

En Elfsborgare avancerade framåt mot TFF:s mål och blev fälld. Tidigare under matchen skrattade vi åt "Di Gules" försök att utnyttja fasta situationer då samtliga frisparkar varit helt galet dåliga. "Samma visa nu igen" sa vi till varandra på läktaren när Arvhage tog sats. Men under över alla under! Bollen slank förbi muren med minsta möjliga marginal och tog stolpe in. Den första kommentaren efter målet var att vi skulle komma ihåg vilken match det var så vi får se hur lång tid det tar tills nästa gång vi gör mål på en frispark! Nu vet vi i alla fall vilken match detta var och vilket datum, nämligen den 15 augusti 2004 och motståndare var Trelleborgs FF. Jag tror det var i den 34 minuten, men det vågar jag inte gå ed på.

På vägen hem hade jag Persson och Daniel med mig i bilen och vi var rörande överens om att vi nu håller på att få retroaktiv utdelning för vårens skrala resultat. Och jag kände mig så glad så jag köpte nya Fantomen i affären. Ni anar inte, men man fick med dödskalleringen! Hurra för det och tre poäng!

0 kommentarer