Gnaget Från Sidan – Sanningen
Om guld, bloggar, mittfältarmål, Kaptenen och siffran fem.
Jaha, då var det över. Slut. Den europeiska klubbfotbollen gick än en gång miste om AIK. Så går, som den sorgmodige dansken (och Deep) säger, beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över. Vad kan då vara bättre än att få bege sig till lands ände och känna den friska havsbrisen som viner in över Vångavallen i ansiktet? Inget som Gnaget Från Sidan kan komma på, sådär på rak arm, iallafall.
***
Något vi som älskar AIK har gemensamt är att vi valt att låta AIK vara något mer betydelsefullt än en fotbollsklubb. Ungefär som den överväldigande majoriteten av mänskligheten gjort med metallen guld. Guld har ett ganska begränsat användningsområde. Dess värde är inte rationellt – värdet kan snarare kallas symboliskt. Så länge alla är överens om att guld är något åtråvärt och värdefullt betingar det ett högt pris för den som vill äga det. Samma sak med ett SM-guld. Ett SM-tecken betyder konkret och rationellt lite prispengar som långtifrån motsvarar kostnaderna för att erövra det. Värdet spelare, ledare och supportrar sätter på guld går trots det, eller snarare tack vare det, inte att mäta i kronor och ören. Precis just exakt den här mänskliga förmågan att fylla en symbol med betydelse och mening är en av de saker som gör oss människor så vackra. Och så fruktansvärda. Att hantera kollisionen mellan känslomässiga, sportsliga och ekonomiska värden ställer lätt till det för oss.
En Sanning just nu är att AIK kastade ut huset genom fönstret när man sålde Wilton. Samtidigt har AIK:s mittfältare tillsammans gjort fyra (4, quattro, vier, four) mål i årets Allsvenska. En bekant gjorde en sammanställning där man bl a kan se att en viss uruguayansk mittfältare gjort fler än dubbelt så många. Själv. Elfsborgs mittfältare står för 20 mål. Kanske är det där en trolig akilleshäl finns, snarare än att vi nu är ”tvungna” att spela med två av de bästa forwards jag sett i en svart tröja? Men om tillräckligt många säger samma sak tillräckligt ofta så blir det, till slut, en Sanning. Med stort S.
***
Ett sätt att se hur bra en spelare är att studera hur svårt hans spel ser ut. Under först och främst den första halvleken mot Hapoel trippade Monsalvo omkring i mitten, tog emot passningar och spelade bollen vidare på ett eller två tillslag efter marken. Hur lätt som helst verkade det. När han såg ut att slå en lite trött sidledspassning sa det ... eh, smack(?) och så blev det en rak passning rakt fram i banan på fötterna på en spelare i rörelse istället. Pablo Monsalvo är definitivt vad de i Argentina (och säkert på andra ställen också) kallar en Femma. Inte på något sätt så mytomspunnen som Den Gudomliga Tian men ändå en oerhört viktig position. Här säger vi att han är en Linderoth. Med Johnson och Monsalvo centralt ser det riktigt bra ut för AIK. Ingen av dem har, för övrigt, ens fyllt 25.
***
I sportbloggarnas alldeles egenhändigt tillverkade värld ägnas mer spaltutrymme åt att beskriva var de själva hamnade på någons snygginglista än UEFA-cupen. Olof Lundh, som inte längre arbetar för Expressen eller Kent Carlzon, ”bevakar landslaget” genom att publicera andras mejl och sedan skriva en treraders kommentar av kalibern ”Jag fattar inte att alla ogillar Anders S så mycket - han har ju levererat i landslaget.”
Så varför i jösse namn skulle Gnaget Från Sidan vara bättre? Vi är inte ens med på någons lista (undantaget vissa kreditinstituts dito) men nog tusan kan vi kapa lite text som andra skrivit. Signaturen Dudde på GF citerade (i sin tur) en viss Rod Liddle som är krönikör för en Anrik Engelsk Blaska:
"The new fans will not tolerate defeat; hell, they won’t even tolerate games that are drawn. They want a bejewelled succession of victories, preferably achieved with thrilling, attacking football and great chutzpah."
Som kanske säger oss något om att fotbollen allt mer ses som underhållning av ett stort antal ”upplysta kunder” som minsann tänker kräva kompensation om stolarna inte är bekväma nog eller mittfältarna skjuter tillräckligt hårt. Och om laget inte ens vinner, hallå, vad gör jag då här? Sen är inte allt så enkelt att det antingen är svart eller vitt, eller ens olika gråtoner. Det är svart och vitt och grått. Samtidigt. Samt infrasvart.
***
Det finns de som tycker att Kaptenen uttrycker sig ”tråkigt” i intervjuer. Det är ett #¤*~[vi förolämpar inte läsarna. Red.] inte så himla genomtänkt påstående. Det är nämligen så här att det Kaptenen alltid säger alltid är Sanningen, inte bara med stort S utan även i kursiv stil. Vill man ha yta, polityr, floskler eller onödigt många flerstaviga ord är han inte mannen för dig. Då finns det andra leverantörer du kan vända dig till. You can't handle the truth som Jack Nicholson brukar säga. Men om du är redo att höra hur det verkligen är, på riktigt, då är det bara Kaptenen som levererar.
När Hapoel då till slut fick in ett mål på sitt enda riktiga avslut hojtade den israeliska kommentatorn Halleluja! I direktsändning. På ungefär samma sätt som sydamerikanska kommentatorer brölar Goooooool! Man kan välja att inkludera precis allt mellan, under och ovan jord i fotbollen.
– Mot Vångavallen! Som Broder Tuck skriker i Robin Hood på julafton.
