Måndag (sov)morgon: och snart är det över
Säsongen 2007 kommer att gå till historien som en av de sämsta MFF någonsin presterat. Besvikelserna har avlöst varandra och skapat oreda i hela MFF-land. Men minnet är ju kort ibland. Och det är en förbannad tur. Både för mig. Och för MFF.
Det är skönt att det snart är över. Två matcher kvar och sen kan vi äntligen lägga säsongen 2007 till handlingarna.
Åkeby lämnar för Sundsvall (eller kanske Örebro) och in kommer Gösta. Gösta som i det här fallet är den ambitiöse Roland Nilsson från Gais. Jag tror att det kan bli bra. Nilsson kommer med friska idéer och har inga relationer till spelarna han skall ta hand om. Det är förmodligen det som krävs just nu. MFF står inför en generationsväxling, och det är hög tid att sätta fart på kvasten och bli av med den knepiga förlorarmentalitet som präglar truppen i ögonblicket. Det är också dags att någon ser på spelarna med friska ögon, och utan sentimentalitet börja bygga upp ett lag för nästa säsong.
Nästa säsong, ja… Det är väl precis inte den man gått omkring och tänkt på så här på höstkanten. Själv känner jag en ganska så stor likgiltighet inför MFF:s prestationer, och så har det varit ett tag nu. Vinst eller förlust – ja, det kan kvitta. Det är egentligen trist att det är så, men jag ljög om jag påstod något annat. Och då, när man vandrar omkring i detta vakuum trillar det ner ett brev från MFF i brevlådan. Årskorten, ni vet. ”Bästa årskortsinnehavare! Tack för allt Ditt stöd…” Det är nästan lite komiskt. Här har vi ett lag som bjudit på den sämsta säsongen sedan 2001, och ändå står försäljarna där med ett smil på läpparna och försöker övertyga mig om att produkten håller högsta kvalitet och är värd vartenda öre. Dessutom blir det ju två extra allsvenska matcher att njuta av nästa säsong! Två extra matcher… Brrr… Blotta tanken får mig att rysa!
Nej, jag vill packa ihop nu. Det är dags att stämpla ut och lämna in. Gå i ide. Dra sig tillbaka. Vända ryggen åt det hela. Krypa in i bubblan och ägna sig åt annat. Åtminstone fram till januari/februari någon gång… För minnet är ju kort ibland, och det är en förbannad tur. Både för mig. Och för MFF. För innerst inne vet jag redan nu att jag likt förbannat kommer att stå på Heleneholms IP efter årsskiftet och frysa kulorna av mig. Full av förväntan och nyfikenhet. Full av hopp.
