Krönika: Samma gamla visa
Precis när man började hoppas igen så trycks man ned i skiten, igen. Att man aldrig lär sig. Årets AIK är verkligen som en risig bergochdalbana som aldrig riktigt når de riktigt höga höjderna som kittlar kistan.
Ett mer labilt Allsvenskt lag än AIK är svårt att hitta, nästintill heroiska insatser följs upp av smått pinsamma nederlag.
Efter utskåpningen med 3-1 igår så känns det väldigt snopet att konstatera att AIKs första halvlek var bland de bättre i år. Inte nog med att vi dominerade avslutsstatistiken, vi hade ett fantasirikt passningsspel som tillsammans med stor rörelse från alla spelare bidrog till att vi bara satt och väntade på det förlösande målet. Men så kul ska vi givetvis inte ha det, i andra halvlek så gör AIK som de brukar. De slutar spela, de tappar förmågan att slå en bra pass och benen verkar tröttkörda efter att ha fått jobba i fyrtiofem minuter.
Visst kan man säga att vi kan ta med oss den första halvleken och att det till slut kommer att ge utdelning. Men är det verkligen så? Vi har spelat bra fotboll lite då och då tidigare också, men trots detta har vi inte fått se AIK prestera på en jämn nivå. Igår lyckades vi dock skapa en hel del målchanser, men när effektiviteten framför mål lyser med sin frånvaro så blir det inte bättre än så här. Förmodligen hade vi haft en helt annan matchbild om vi hade förvaltat några av de fina målchanser vi hade i början. Men vi kan inte skylla på otur, spelarna får helt enkelt inte vika ned sig så lätt. Man måste jobba i nittio minuter, vi får ingenting gratis.
Apropå missade målchanser så tycker jag, efter att ha lugnat ned mig, att Nick växer alltmer för varje match som går. Han är stor och stark samt löpvillig. Dessutom jobbar och sliter han som få, och det var väl sådana spelare vi skrek efter? Kan han bara höja sin effektivitet kan han förmodligen imponera även på de mest skeptiska åskådarna. Jag ska dock villigt erkänna att jag i halvtid var beredd att sälja min kropp till vetenskapen för att kunna lösa ut honom från hans kontrakt. De missar han gjorde i första halvlek sved ordentligt i hjärtat.
När AIK nu förlorar mot sina största konkurrenter i striden om ett förnyat Allsvenskt kontrakt så finns det i ärlighetens namn inget positivt att ta med sig. Vi måste vinna dessa matcher, vi kan inte hela tiden lita på att vi vinner matcher mot topplagen. Vad händer när vi har stolpe ut mot dem också? Ja, då har vi inte mycket kvar. Det är dags att vakna, AIK.
***
Gårdagens match visar att vi alltid försöker hitta orsaker och syndabockar, som med facit i hand kanske inte alltid stämmer. Årets mirakellösningar skulle väl i tur och ordning vara en ny tränare istället för Money, som avgick utan att AIK lyckades stabilisera sitt spel. Sedan var det spelsystemet som stod på tur och absolut behövde förändras tillbaka till något "tryggt". Nu känns det visserligen stundtals som om AIK skapat fler målchanser och har ett något bättre spel, men fortfarande kan vi inte vinna när vi måste. Tiden börjar rinna iväg.
Men det som svider mest är att vi återigen går igenom en säsong utan guldchans men ändå så tar vi inte tillfället i akt att börja bygga nytt. Förra hösten så fick vi se ett AIK som så smått började bygga nytt för att sedan säsongen efter kasta bort allting och gå tillbaka till ruta ett. Nu har vi tyvärr inget val eftersom vi är tvungna att göra allt i vår makt för att inte åka ut. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att vi slösar bort våra chanser att bygga upp något långvarigt, precis som vanligt.
***
Gårdagen bjöd inte enbart på besvikelser. Vi fick chansen att lyssna på webbradions premiärsändning. Trots att premiärnerverna spökade då och då så var det riktigt bra sett till förutsättningarna. Det var löjligt kul att sitta två timmar innan avspark och bli matad med senaste nytt från truppen, intervju med Englund och en uppsjö mer eller mindre mattnyttig information.
Den stora frågan är väl dock om det är hälsosamt att få ytterliggare en mediekanal att hålla koll på och än mer information. Fast de flesta härinne har förmodligen för länge sedan passerat gränsen för vad som är hälsosamt, så då är det väl lika bra att löpa hela linan ut.
