1979 - 40 år senare: Intervju med Bengt som var på plats i München
"Som förutsättningarna var var jag rädd för en överkörning, men MFF gjorde det rätt bra." Minnen från Olympiastadion i München 1979.
Jag fyller 47 i år och det blir med åren allt mer sällan jag avundas de som är äldre än mig, men det finns några saker jag oerhört gärna hade velat göra om jag åtminstone hade haft chansen och haft åldern inne.
En av dem är att få ha sett Malmö FF:s Europacupfinal på plats i München och en av mina allra bästa vänner, Bengt Månsson, var på plats på Olympiastadion i München den 30/5 1979 och vi tog ett litet snack om den utflykten.
Bengt, 60, som själv är före detta allsvensk fotbollsspelare i Halmstad BK vilka värvade honom från moderklubben Lunds BK, berättar:
- Det var jag, min storebror Jan och våra kompisar Lalle och Rickard som hade fått nys om att Kvällsposten chartrat två bussar till matchen, så vi anmälde oss och på något jäkla vänster fick vi platser och biljetter. Jag var 20 år så det var såklart ett riktigt äventyr. Samtidigt var det en handfull jämnåriga spelare i MFF som jag bara för några år sedan hade mött i Skånecupen och i träningsmatcher när jag lirade i "Krubban" (Lunds BK) så det kändes lite som att "fan jag hade kunnat klara det här jag med!".
Hur såg ni på förutsättningarna? Fanns det en tro på att MFF skulle kunna vinna finalen?
- Ärligt talat nej. Det folk kanske inte har koll på idag är att Nottingham Forest var ett ruskigt bra lag då och derastrupp kryllade av landslagsmän. Engelsk fotboll var precis som i år oerhört stark under den perioden och engelska lag tog titeln sex år i rad mellan 1977-1982. Nottingham vann både 1979 och 1980 och Liverpool vann 1977, 1978 och 1981 och Aston Villa 1982 så det var ett kanonlag från en kanonliga som väntade.
Och MFF var svårt skadedrabbat?
- Ja, det gjorde ju inte saken lättare. Det hade ju försvunnit spelare på resans gång och väldigt få av nyckelspelarna under Bob Houghtons era var tillgängliga. Självklart var det allra värst att Bosse Larsson inte kunde spela.
Det blev en ung och oerfaren elva till slut och sett till motståndet gjorde killarna en riktigt strong match. Man får ju inte glömma att det vi ställde på planen i stort sätt var uteslutande Malmöpågar. Det är egentligen inte klokt när man tänker på det.
Bob Houghtons jobb med att revolutionera svensk fotboll med press på bollhållaren, överflyttningar och offsidefällor satt så inpräntat i det här gänget att t o m de yngsta reserverna kunde spela jämnt mot ett världslag som Forest. Det är rätt sanslöst egentligen.
Trots allt levde ju matchen i nittio minuter?
- Så länge det bara står 1-0 så... Men skall vi vara ärliga var MFF aldrig riktigt nära. Det var ju Kinnvalls chans där han med lite mer kyla och erfarenhet hade kunnat lobba in den över Peter Shilton, men annars hade Nottingham nog rätt bra kontroll på matchen. De hade ju ett par riktiga spetsspelare som avgjorde dessutom. Trevor Francis som gjorde målet var den förste spelaren som hade köpts för över en miljon pund och han betalade ju av sig rätt bra där i München. Robertson som slog inlägget till Francis var också en riktig klasspelare som var lite före sin tid i sin spelstil tycker jag.
Hur var stämningen bland er MFF:are på plats?
- Det var ju fantastiskt kul och jag tror alla tyckte det var jäkligt häftigt bara att få vara på plats. Vi var ju många, men det var ju inte samma läktarkultur i Sverige på den tiden så det var tyvärr inte samma tryck som man är bortskämd med idag. Det var nästan lite "Heja Malmö friskt humör..." Däremot blev vi rätt imponerade av Forests supportrar som dels var klart fler och som dessutom sjöng och höll igång hela dagen och under hela matchen.
Hur var stämningen utanför arenan?
- Det var väldigt god stämning mellan supportrarna, det var allmän förbrödring skåningar och engelsmän emellan. På något sätt tror jag att det var så stor skillnad mellan proffsklubben från England och amatörlaget från lilla Sverige så rivaliteten fanns inte riktigt. Jag bytte halsduk med ett av Forestfansen och den halsduken han gav mig formligen stank av haschrök så de var kanske på lite extra gott humör på grund av det (skratt).
Men för egen del blev det bara öl hoppas jag?
- Absolut, men det går ju bra det med. När vi åkte hem dagen efter var det extremt varmt och de där bussarna Kvällsposten körde med hade definitivt ingen luftkonditionering, men lustigt nog var stämningen väldigt hög ändå. Kan nog ha något med ölen att göra.
Minns du något särskilt som du tycker är lite extra speciellt från matchen?
Jag vet inte, men jag kan inte undvika att nämna att brorsan Jan var tvungen att springa på toa i 43:e minuten, så han åkte väl ett par hundra mil för att gå på Europacupfinal och missade det enda målet. Det har han ju fått höra ett par gånger (skratt).
Tror jag det! Även om Di Blåe förlorade matchen så antar jag att du förstår att jag är svårt avundsjuk på dig som fick vara med om detta?
- Det skall du vara. Det lär väl inte hända igen dessvärre, men MFF är åtminstone tillbaka i Europa på ett rätt så bra sätt nuförtiden.
