Bollklubbsbloggen: 1979
På 1979 års nivå befinner sig kanske inte HBK:s kommunikationsstrategi och digitala plattform idag – men inte så jäkla långt därifrån heller.
Skulle förnya medlemskapet i Bollklubben på hbk.se häromdagen. Men det var lättare sagt än gjort för den funktionen är tydligen inte längre tillgänglig på hemsidan! En ganska så usel service gentemot supportrarna kan jag tycka. Och inte känns det hela så mycket bättre av att man möts av ”killen med superettan-klausulen” längst upp till vänster, tillsammans med två andra inaktuella Bollklubbare som Nikolai Alho och Sead Haksabanovic. Närvaron av den sistnämnde kan man väl i och för sig ha överseende med.
”Vi drivs som en amatörklubb på flera plan. Framför allt när det kommer till medlemmar och supportrar” viskade någon i mitt öra nyligen. Javisst är det väl så. Men att med alla till buds stående medel försöka dra in ”cashen” borde väl ändå vara högprioriterat för en elitförening, ja t o m ren självbevarelsedrift?
För mig känns det väldigt märkligt att en av Sveriges mest traditionsrika föreningar i landets (inofficiella) nationalsport inte har kommit längre vad gäller kommunikation, goodwill och varumärkesstrategier. En ”resursfråga” har vi hört sägas från HBK-styret. OK. Jag vet inte exakt vilka resurser den där innebandyklubben i min hemstad har men jag har svårt att tro att de är i paritet med de hos en elitfotbollsförening. Däremot har de förstått vikten av hur de uppfattas av sin omvärld.
Den där innebandyklubben bildades förresten samma år som Rutger Backe hängde in bollen hemma mot AIK och säkrade HBK:s andra SM-tecken! Ja, på 1979 års nivå befinner sig kanske inte HBK:s kommunikationsstrategi och digitala plattform idag – men inte så jäkla långt därifrån heller.
