Hellas Verona - Pro Vercelli
Inför HBK - Dif: Motivation slår klass
Sista hemmamatchen stundar samtidigt som Allsvenskan går in i sin slutfas. Vid seger mot Djurgården knoppar HBK av stockholmarna från guldstriden och stärker sitt eget bud om en Uefacupplats.
Det är inte utan viss oro jag ser kvällens match an. HBK har, som Hallandsposten något hårdraget uttryckte det, varit "näst sämst i höst", och tycks ha fallit tillbaka i synder av 2006-snitt när det gäller förvaltning av skapade målchanser. Och nu möter man Djurgården, fortfarande ett av tre lag med chans på guldet. Något överraskande, får jag säga, med tanke på hur ojämna man har varit under säsongen. Topparna har imponerat. Den möjligen högsta var när man tog sig samman efter en lite orolig första kvart hemma mot HBK och spelade ut de blåsvarta fullständigt. 2-0 slutade den lektionen.
HBKs startelva har haft en mängd olika skepnader i år, beroende på skador och avstängningar men också på taktiska förändringar. När lagen nu möts i näst sista omgången är HBK tillbaka till näst intill samma startelva som man hade den där gången i våras. Och det är en av sakerna som gör mig så orolig. Då lyckades man inte stå emot Difs snabba djupledsspel, och framförallt vänsterkanten var vidöppen för hemmalaget. Martin Fribrock hjälpte inte tillräckligt i defensiven och Tommy Jönsson besitter inte snabbheten för att klara uppgiften själv. På högerkanten var det bara marginellt bättre. Micke Rosén hade Dusan Djuric framför sig, och även om det funkade skapligt i offensiven tack vare de bådas goda passningsspel var det minst sagt darrigt defensivt.
Nu inbillar jag mig givetvis inte att Janne Andersson inte är högst medveten om detta. "Professorn" har tvärtom under hela säsongen tagit bortamatchen mot Djurgården som exempel på lagets sämsta insats för året. Amen. Vad man saknade då var fler tvåvägsspelare på mittfältet, killar som jobbade hårt för laget. Ett sådant mittfält fick vi så småningom, med Texas till vänster, Ante och Hasse i mitten och Jesper Westerberg till höger. Två defensiva mittfältare och två ytterbackar. Det funkade alldeles utmärkt. Men Texas lär inte spela mer i år, och Jeppe tycks förnärvarande ha vuxit fast på bänken. Vilka knep har Janne & Jonas i bakfickan?
Sebastian Johansson, en av de hetaste under denna avslagna höst, är avstängd, efter sin umptionde varning i år. Han var den som var närmast mål i förra hemmamatchen, den oavgjorda mardrömmen mot Gefle. Eller nära, han gjorde ett mål, som dock blev (tveksamt?) bortdömt för offside. Låt se om Hasse eller Ante, som lär utgöra innermittfält i kväll, kan ta på sig hans offensiva attityd.
Djurgården kommer till spel sprängfyllda av motivation. För att ta guldet är det endast seger som gäller för de blårandiga, inget annat duger. Det är ett krav som skulle kunna knäcka en hel del lag, men i Dif finns det vinnarvana efter tre guld på fem säsonger under 00-talet. HBKs motivation är att ta en Uefaplats, ett mål som knappast blir mindre realistiskt efter att konkurrenten Elfsborgs förlust i lördags, eller av att nu avsågade AIK möter ett supertaggat Göteborg och kan tappa viktiga poäng. Dessutom vill man garanterat visa att man inte är "näst sämst", och att man kan vinna även under hösten. Matchen mot Djurgården är säsongens sista hemmamatch, och lagets chans att visa att nästa år, då jävlar. Jag hoppas att man tar den.
