SM-guld till MFF: Utklassning på Stockholms Stadion
MFF:s P16 gjorde processen kort med Djurgården i SM-finalen. Efter stor dominans kunde grabbarna åka hem med både buckla och en 5-1-seger i bagaget.
Det var verkligen SM-finalkänsla på Stockholms Stadion. Grått, kallt och lite folk. Det var ju så det var på 80-talet, senast A-laget tvingades spela SM-final.
Men nu var det P16 som gällde och med det i baktanke var det kul att ett tusental personer hade hittat till den gamla slitna tegelbunkern som Djurgårdens representationslag i normala fall använder. Många småttingar med DIF-mössor och halsdukar skulle under en och en halv timme få sig en föreläsning om hur man spelar fotboll. En himmelsblå föreläsning.
Matchen började lite avvaktande från båda lagens håll men MFF skapade första riktigt heta chansen. En långboll nådde Alex Nilsson som snyggt tog med sig bollen på bröstet. Dif-målvakten var dock bra ute bra och kunde avstyra friläget. Det var startskottet till en lång himmelsblå dominans. MFF kom i anfallsvåg efter anfallsvåg och Dif kom knappt över mittlinjen. Ledningsmålet kom närmare och närmare. Allra närmast var mittfältaren Patrik Karlsson med en klockren ribbträff.
I 14:e minuten kunde Djurgåden inte hålla emot längre. Efter snyggt och snabbt passningsspel hittade bollen ut till kantspringaren Martin Levicki, han slog ett snygg, flackt inlägg som Alex Nilsson stötte in i mål.
Vilt jubel i MFF-leden och spelarna bjöd på en tv-puckshög.
Euforin över ledningsmålet hade den negativa efftekten att MFF tappade allt fokus och initiativet gled onödigt nog över till hemmalaget. Dif hittade en tom yta framför MFF:s backlinje som de smart utnyttjade i kontringar. Och det var på en sådan som de kunde kvittera. En Dif-kille kunde oattackerad driva bollen över hela mittplan och slå en djuplesboll till anfallarna. En misslyckad offsidefälla senare stod två Dif:are framför MFF:s målvakt Linus Lindsjö. Den ena, Philip Hellqvist, försökte dra Lindsjö men kom ur vinkel. Han kunde trots det dunka upp bollen i nättaket. Snyggt - men lite snöpligt efter MFF:s fina inledning.
Men nu återkom allt vad fokus och heter. Sakta men säkert återtog MFF initiativet och i slutet av halvleken var det konstant MFF-press som gällde igen. Och fem minuter innan halvtidsvilan kunde MFF ta ledningen igen. Martin Levicki, kanske minst på planen, fick fram en tå på en hörna och stötte in 2-1.
MFF gick till halvtidsvila med en rättvis ledning.
Andra halvlek hann knappt börja förrän matchen var avgjord. Marko Mitrovic, som var ett ständigt orosmoment i första halvlek, dribblade av ett gäng Djurgårdare och dunkade in bollen. En kommande storstjärna hade presenterat sig för sina komma landslagsfans. Kanske i alla fall. Han har alla verktyg, nu ska han bara fortsätta använda dem.
Efter det följde en defilering in i mål. Djurgården hade en ganska bra reduceringschans efter att bollen lekt flipper i straffområdet men Lindsjö räddade utan större problem. MFF hade ett tiotal heta chanser och det blev mål på två av dem. Båda slogs snyggt in av Alex Nilsson som därmed blev tremålsskytt. Han är 14 år gammal...
MFF lekte. Djurgårdarna såg uppgivna ut. De förstod att de var två, tre nummer för små för att kunna leka med pojkarna i MFF.
När domaren blåste av blev det såklart en ny tv-puckhög. Guldtröjor drog fram ur en trunk. Pokal lyftes och kysstes. Sedan plockade någon fram en magnumflaska alkoholfrittbubbel. Pojkarna har sett hur männen brukar fira efter finaler och försökte göra något liknande. Kan vara bra träning, vi lär nog se dem fira fler gånger.
