Crewe - Grimsby
Inför AIK-IFK Göteborg: Kämpa för SM-guld!
Förutsättningarna kan inte vara enklare. Vill IFK Göteborg vinna SM-guld 2007 är det tre poäng som gäller på Råsunda, ingenting annat räknas.
Söndageftermiddagens slutsignal på Grimsta IP skickade med största sannolikhet ner BP i Superettan samtidigt som den innebar att Kalmar övertog förstaplatsen, två poäng före IFK Göteborg och Djurgården. Man kan spekulera i många olika utfall av de två sista omgångarna med poäng, avstängningar, målskillnad, omotiverade motståndare och till och med inbördes möten som faktorer – men en sak är klar - det är IFK Göteborg som har SM-guldet i egna händer, även om det inte ter sig helt osannolikt att ett avhängt BP kan släppa in en del bollar i sitt slutmöte mot DIF. Besegrar man AIK på Råsunda är guldet mycket nära.
Nåväl. IFK Göteborg reste redan efter söndagens välbesökta eftermiddagsträning (på spelarnas initiativ) upp till Stockholm för att ta dubbel revansch på Solnalaget. I hemmapremiären i våras avgick AIK med segern, inte helt rättvist, efter att utlandsflyktade Wilton Figureido prickat Adam Johanssons skalle och överlistat Bengt Andersson i matchens slutskede. Förra höstens möte på Råsunda sublimerades ganska fort av artikelförfattaren som en obehaglig detalj i en rutten höst, men det gnager givetvis i en Ängel att ha förlorat mot ärkerivalen med 4-0. Men den bästa revanschen IFK Göteborg kan ta är att vinna SM-guld, att spöa AIK är i det sammanhanget en riktigt skön bieffekt.
Skade- och avstängningsläget är ganska jämnt lagen emellan. Lagkapten Niclas Alexandersson saknas i Blåvitt efter Saarenpääs överfall för tre veckor sedan och missar guldstriden. I övrigt disponerar IFK Göteborg en helt avstängnings- och skadefri trupp. AIK å sin sida får tillbaka Dulée Johnson, men saknar giftige Ivan Obolo och nyttige kantlöparen Kenny Pavey efter gula kort och avstängning senast. Dessutom har man åtminstone Mendes långtidsskadad. Rykten gör också gällande att åldermannen Daniel Tjernström eventuellt inte är spelduglig.
Av allt att döma får samma Blåvita elva som slog MFF återigen förtroende. Söndagens träning gav klara indikationer på det. Enda förändringen i truppen är att Mathias Ranégie följer med upp till Stockholm som "sjuttonde man". Om Mathias går in i matchtruppen eller är med som reserv på plats är inte uttalat, men det måste vara skönt för honom att vara med i hetluften igen efter sin långa skade- och rehabiliteringsfrånvaro. Han har sett bra ut på träningarna undertecknad har sett sedan han kom tillbaka efter skadan, få spelare i truppen kan matcha Mathias tuffhet och aggressivitet inne i boxen. Dessutom skjuter han riktigt bra, i och för sig i konkurrens med spelare som Mourad och Ali Gerba, där den sistnämndes skott fick beröm av självaste Bengt Andersson under söndagens träning.
Träningen var av det lättare slaget med en dryg halvtimmes passningsövningar, jonglerande och den obligatoriska kvadraten. Därefter följde en stunds tvåmålsspel med ”väggar”. Fem-mot-fem där de som inte spelade istället agerade väggspelare bakom kortlinje och långlinje med en touch. Tempot var högt och vinnarskallarna som vanligt många i båda lagen. Vasquez satte två mål i första matchen, Ali Gerba avslutade mycket bra och Selakovic var på strålande humör. Avslutningsvis delades laget upp i tre olika grupper där startelvan, minus Adam och Hysén, övade offensiva fasta situationer, ett andra gäng körde skotträning och ungtupparna fick idka kvadraten. Humöret var på topp och spelarna såg koncentrerade ut inför uppgiften som väntar i Solna.
De tre senaste matcherna mot AIK har haft en gemensam nämnare – när Dulee Johnson har fått kliva ner i plan och ostört hämta och fördela boll – då har Blåvitt ofta tappat initiativet. Den höga pressen har AIK då kunnat spela sig ur och istället utnyttja ytorna Blåvitt har släppt till. Jag hoppas tränarduon har sin taktiska plan klar över hur man skall hantera detta. I övrigt kan man konstatera att AIK har många duktiga spelare och stundtals presterar ett riktigt bra spel där man både har ett bra bolltempo längs backen, samtidigt som man manövrerar laget som en enhet i defensiven vilket gjort dem relativt svårpasserade bakåt. Nils-Eric Johansson har tillfört tyngd och rutin där bak, samtidigt som man förlorade ganska mycket offensiv kraft när Wilton Figureido såldes. Argentinarna Obolo och Valdemarin har gjort riktigt bra ifrån sig. Nu slipper Ragnar & Co i backlinjen åtminstone tampas med Obolo, men man får se upp med den rörlige Valdemarin.
Blåvitt kommer garanterat gå för tre poäng, men kommer samtidigt med största sannolikhet inte frångå sitt grundspel så länge matchbild och/eller resultat kräver det. Så räkna med många uppspel på Wernbloom och Wallerstedt, räkna med att man vill komma runt på kanterna och räkna också med att Gustav Svensson kommer göra livet surt för AIK:s mittfältare.
I fredags var drygt 1200 biljetter sålda till IFK:s sektion, så räkna med mellan 1500-2000 Änglar på plats som kommer ge järnet för att stötta sitt lag. AIK är starka på sin hemmaarena, senast vi vann var 2003 efter mål av Risp och Erlingmark. Senast jag skrev införrapport var för ett par matcher sedan då jag efterlyste ett IFK Göteborg som vågar och klarar att vinna de här helt avgörande matcherna, något man misslyckades med 2004 och 2005. Laget har bevisat för mig att man har den kapaciteten nu, därför känner jag en viss tillförsikt inför måndagskvällen. Jag tror på en öppen och chansrik match, där IFK Göteborg drar det längsta strået i egenskap av en större motivation. 1-2 efter mål av Sigurdsson och Wallerstedt.
Truppen i sin helhet:
Bengt Andersson, Erik Dahlin, Magnus ”Ölme” Johansson, Mattias Bjärsmyr, Ragnar Sigurdsson, Hjalmar Jonsson, Adam Johansson, Tobias Hysén, Thomas Olsson, Gustav Svensson, Stefan Selakovic, Eldin Karisik, Jakob Johansson, Pontus Wernbloom, Jonas Wallerstedt, Mathias Ranégie, George Mourad.
Kämpa för SM-guld!
