Fiaskot "Mr X" - Del 2
Fortsättning på "Därför vinner vi inte SM-Guld 2004".
Detta för oss osökt in på den tredje och totalt avgörande punkten. Sedan mars månad har jag gått och sugit på rubriken "Fiaskot Mr X".
Hammarbys trupp ska innehålla fyra renodlade anfallare. Fyra. Det har tränare och styrelse kommit överens om. Inför förra säsongen hade man med bara timmar kvar till deadline tre anfallare då man fortfarande inte hade lyckats fylla luckan efter Hermansson.
Då dök Dede upp som gubben i lådan och signades efter 45 minuters provspel. Resultatet blev en succé om ens en kortvarig sådan. Tyvärr för vår del ville det sig så illa att Dede efter säsongen inte ville vara kvar i klubben. Detta kan man bara beklaga men samtidigt finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk.
Nu skulle en ersättare införskaffas. Linderoth talade om en spelare som skulle gå in direkt i startelvan, en spelare åtminstone på gränsen till sitt lands landslag och dessutom helst en skandinav. Sökandet efter denna spelare gavs det fyndiga namnet "Jakten på Mr X".
Så började de komma från alla jordens hörn, provspelarna. Det intressanta var att de alla kom från fotbollens bakgårdar, länder som Kanada, Elfenbenskusten och Litauen. Gemensamt för dessa länder är att de producerat få duktiga fotbollsspelare och "våra" killar var inga undantag. Att taktiken var att fynda till lågpris är uppenbart, problemet är bara att man i nio fall av tio faktiskt får det man betalar för.
Under tiden värvade andra klubbarna Graulund, Preko och Furuseth-Olsen. Klubbar mindre än vår egen och med mindre medel än vår egen.
Så då stod vi åter där med bara timmar kvar till vår tidsfrist och som en sista panikåtgärd flög man istället in brassen Marinho och jakten på Mr X var äntligen över. Trodde vi.
Marinho spelade 30 minuter i allsvenskan. Det är troligtvis de enda minuter han någonsin kommer att spela på högsta nivå i någon europeisk liga. Vem som helst kunde se att det här på sin höjd var en halvdan inhoppare. Långt ifrån en spelare som varken spelade i landslag eller gick in direkt i laget. Att han dessutom vägde 72 kilo gjorde honom till ett enkelt byte till och med för ÖSK:s backlinje. Så var då fiaskot ett faktum.
En vän tillika AIK:are sa strax innan sommaren "hade ni haft en duglig striker hade ni lekt hem det här" och jag är beredd att hålla med. Det är uppenbart för vem som helst att Bajens spel håller mästarklass enda fram till sista tredjedelen.
Det stora problemet är att vi säkerligen hade kunnat klara oss med tre anfallare om dessa tre hade levererat. Men nu är så inte fallet. Av våra anfallare är endast Björn Runström godkänd och då ska man komma ihåg att Björn gör sin första säsong på seniornivå. Pablo var bra fram till sin skada medan Micke Andersson helt verkar ha glömt hur man spelar fotboll.
En sak ska dock sägas till Mickes försvar, kritiken mot honom har gått över styr. Efter matchen borta på Island kunde man på officiella hemsidan betygsätta Hammarbys spelare. Det intressanta är att trots att den absoluta majoriteten inte ens har sett matchen så har Micke fått i särklass sämst betyg. Detta trots att ingen av de rapporter som funnits tillgängliga gett indikationer på att så ska ha varit fallet. Intressant nog har de spelare som i Söderst@dions rapport fått underkänt för sin insats fått högre betyg än Micke. Uppenbarligen är det så att Micke blivit syndabock.
Så istället för att sparka på någon som redan ligger bör man ställa sig den enda relevanta frågan: Hur kan det komma sig att en spelare som är helt ur form fortfarande kan få så mycket speltid? Svaret är enkelt; därför att det saknas konkurrens. För trots att klubben haft hela sommaren på sig att rätta till sitt misstag från försäsongen har man inte lyckats.
Detta trots att man återigen satte ribban högt; en nordisk anfallare med dokumenterad målfarlighet skulle införskaffas. Man skulle inte ta hit några nya provspelare utan köpa in någon man var säker på skulle hålla måttet.
Men så gick det som det gjort tidigare och innan allt gick åt skogen bjöds två provspelare in och en av dem bedömdes tillräckligt bra för att kontrakteras. Så av den nordiske anfallaren med dokumenterad målfarlighet som inte skulle behöva provspela så blev det en provspelande afrikan utan några större meriter och som tillråga på allt efter sin hemmadebut kallades för "oskolad" av sin egen tränare.
Jag betvivlar inte att Brewah på sikt kan bli en riktigt bra spelare men en sak är säker, han är inte det vi letade efter innan säsongen. Jag vet att vi "var nära" att under sommaren rekrytera en spelare som passade in på den uppsatta profilen och att detta gick i stöpet i sista sekunden, men vem bryr sig om det när poängen går förlorad på löpande band.
Faktum är att jakten på Dedés ersättare är ett praktfiasko och kanske det största misslyckandet hittills för sittande styrelse.
Så nu är loppet kört. Guldet kommer att landa i någon håla på landet och vi får göra vårt bästa för att åtminstone falla med fanan i topp. Vi får prioritera cuperna och man hoppas på att vi någonstans lärt av årets misstag.
Jag är övertygad om att Linderoth har kapacitet att bli en guldtränare men inte i år. Detta beror inte på Anders som tränare utan att han helt enkelt inte getts de rätta förutsättningarna.
Så likt Gnagare får vi knyta näven och konstatera "nästa år då jävlar"...