Crewe - Grimsby
5 - 0

Bjärsmyr bröstade Blåvitt till seger på Råsunda

Ett mycket ängsligt IFK Göteborg lyckades knipa tre oerhört viktiga pinnar på Råsunda mot AIK. AIK dominerade den första halvleken totalt och Bengt Andersson var den stora anledningen till att IFK kunde ordna segern

Då var det dags för IFK Göteborg att ta sig an AIK från Solna i Allsvenskans näst sista match. En såkallad måste match som vi börjar bli vana vid nu. Skillnaden mot tidigare år är att IFK Göteborg har haft en tendens att vinna de här matcherna i år. Undertecknad var därför försiktigt optimistisk inför matchen, något som dock kom att ändras under matchens gång.

IFK Göteborg ställde upp med ordinarie manskap med undantag av Niclas Alexandersson. Niclas som fick en ordentlig smäll mot Hammarby för några veckor sedan har fortfarande inte frisknat till. Precis som i matchen mot Malmö fick Stefan Selakovic ta ”Alex” plats. AIK hade både den vasse Obolo och Kenny Pavey borta på grund av avstängning vilket borde ses som en försvagning.

AIK inleder väldigt piggt och undanröjer omgående allt snack om läggmatch. Dulee Johnson är väldigt dominant på mittfältet och Kari Stephenson som idag spelar anfallare är ständigt farlig tillsammans med Valdemarín. IFK ser väldigt ängsliga ut i sitt agerande och kommer fel in i varenda situation. Pressen på bollhållaren från IFK känns inte riktigt 100 % och då blir det väldigt svårt att vinna boll. AIK kan utnyttja IFK:s halvpress till att rulla runt bollen snyggt på banan. De så viktiga andrabollarna ser även de ut att vara vigda åt AIK den här kvällen. Även om AIK inte skapar de riktigt heta målchanserna inledningsvis är det ständigt farligt när Stephenson och Valdemarín hotar i djupled.

Om IFK inte fick en bra start spelmässigt så skulle det ändå inte dröja särskilt länge innan den stora blåvita klacken fick jubla. I Den 19:e minuten är det likt många andra matcher i år ”Hjalle” som slår en frispark hårt skruvad in mot AIK:s straffområde. Efter en nickskarv dimper bollen ner på Bjärsa som bröstar(!) in bollen mot Örlund som redan har slängt sig. Denne Örlund lyckas dock få en fot på bollen och sparka den ur målet. Den assisterande domaren tycker dock att bollen är över linjen och det döms för 1-0 till IFK. Härligt med mål och det känns som att i år har IFK det rätta flytet för att ta ett SM-guld. Om bollen var över linjen eller inte? Omöjligt att svara på, men som ”Bjärsa” säger till Canal+, den assisterande domaren står precis i linje och det finns ingen annan person på banan som kan se situationen bättre än honom.

I en liten stund efter målet känns det som att IFK tar tag i matchpinnen men det dröjer inte många minuter tills pinnen är i AIK:s händer igen. Strax efter IFK:s ledningsmål är Valdemarín väldigt nära att nicka in bollen när AIK kommer runt fint på kanten och slår ett hårt inlägg. AIK trummar på hela första halvlek och den farligaste chansen kommer även den för Valdemarín. Han kommer igenom på djupet och får till ett fint avslut, Bengt är dock bra med i målet idag och gör en bra benparad.

Ragnar Sigurdsson i kamp med Lucas Valdemarin.

IFK lyckas inte skapa mycket i den första halvleken undantaget målet. Den farligaste chansen är när ”Sella” kommer loss på kanten och slår ett bra inlägg till Pontus som dock inte lyckas få dit bollen ordentligt. I ett senare skede har Pontus en snygg aktion när han i straffområdet känsligt chippar bollen till en rusande ”Walle” som tyvärr inte kommer först med huvudet. När domare Martin Ingvarsson blåser av den första halvleken känns det som IFK kommer undan med blotta förskräckelsen. Bengt Andersson har stått i vägen för allt och det är det som har räddat IFK i den första halvleken.

När andra halvlek drar igång tror i alla fall jag att IFK ska försöka ta initiativet och spela boll. Den andra halvleken inleds dock precis som den första slutade. AIK trummar på och skapar en del farligheter. Den andra delen av matchen har dock IFK bättre koll på rent defensivt. Ragnar och ”Bjärsa” sköter det hela mycket bra och Bengt är tryggare än på länge mellan stolparna. Det är långa stunder ganska avslaget där IFK aldrig får till något vidare spel men som sagt, spelar tryggt defensivt. AIK skapar några farligheter där främst Kari Stephensons rökare från nära håll sitter starkast på näthinnan. Räddare denna gång var återigen Bengt Andersson.

När matchklockan börjar närma sig 80 minuter börjar vi dock skymta de Blåvitt vi har blivit bortskämda med i år. AIK har gjort lite byten där de plockat ut rutinerade spelare och luftar lite yngre spelare. Den sista kvarten är kanske normalt sett den mest kritiska och nervösa delen av en match när man är i ledning och därför kändes det extra skönt att IFK fick tag i spelet då. Eldin, George men framförallt Mathias Ranégie fick alla hoppa in i slutet av matchen. Ranégie gjorde ett riktigt bra inhopp. Han höll i bollen på ett bra sätt, dribblade, skaffade hörnor och kämpade till sig bollar i närkamperna. Det lovade mycket gott för framtiden, faktum är att jag tycker nog att han var den bästa spelaren i Blåvitt idag rent offensivt. Nu kanske det är orättvisst att säga så eftersom Mathias kom in i matchen just då när IFK hade fått tag i den, men det såg onekligen bra ut.

Om man summerar matchen så är det AIK som för spelet mestadels. IFK gör en dålig första halvlek både defensivt och offensivt undantaget ”Bengan” som är duktig i målet. Den andra halvleken är bra defensivt men fortsatt undermålig i det offensiva spelet. Men i ärlighetens namn, vad spelar detta för roll? Tre poäng på Råsunda och en avgörande match inför storpublik på Ullevi på söndag, kan det bli bättre?

I IFK gör som sagt Bengt en riktigt bra match, ”Bjärsa” och Ragnar är duktiga defensivt. Adam Johansson drar tyvärr på sig en varning efter att ha kommit lite sent in i en situation i första halvlek och därför avstängd mot Trelleborg. I AIK är jag alltid lika imponerad av Dulee Johnson, han är riktigt bra i sin ”Regista” roll.

Full fart framåt, kämpa för SM-guld, in med bollen i mål, på söndag kör vi, det är dukat på Avenyn….