Gästkrönika: Livet på ett silverfat

Forumets "correctamundo" drar sitt strå till gästkrönikestacken.

Livet är inte menat att bli serverat på ett silverfat. Livet är säkerligen inte ens menat att vara enkelt. Att leva är snarare svårt. Svårt men berusande. Vi är hela tiden tvungna att göra val för att ta oss vidare i livet. Dessa val baserar vi allt som oftast på hur vi tolkar vår omgivning. På kort tid har här på "Alltid Blåvitt" publicerats två stycken gästkrönikor som givit upphov till diametralt olika reaktioner från läsekretsen. Den första från "Bonde Ängel" gick i det närmaste obemärkt förbi. Jag och några till kommenterade krönikan och som konstruktiv kritik fick "Bonde Ängel" som bäst omdömet att krönikan var för enkel. Bonde Ängel är positiv, livet är härligt, Blåvitt är med och omgivningen börjar så smått frukta jättens återkomst. Bonde Ängel lägger på det hela taget fram sin sak på självklart vis. Med sin krönika vill han att vi skall kamma till manen, sträcka på ryggen och allmänt hålla en hög svansföring. Låt de andra veta att vi ÄR Blåvitt, bäst i Sverige. Ingen reaktion. Ingen diskussion. Ingen tvetydighet. Åtminstone är det så Jag tolkar texten. Jag gör därmed mitt val och ger Bonde Ängel ett glatt tillrop, "på dem bara", å forat.

Entré Zoran.

Vem är då denne Zoran? Ironins mästare? Sarkasmens fader? Seriös ängel? Tja han är nog lite av varje. Hans texter är åtminstone lite av varje. Så även denna gång. Han väljer nu att beskriva årets Blåvita fiasko på de flesta plan. Frågan är då om det är rimligt att kalla årets säsong för ett fiasko? Vi är med i toppstriden när säsongen rusar in på upploppet. Vi är i semifinal i den svenska cupen. Vi verkar för första gången på jag vet inte hur många år gå plus I verksamheten. Är det att göra ett fiasko? Inte om vi avbryter filmen här. Nu. På en gång. Dock är det inte för sent än för säsongen att sluta i moll. I sin text så får även Zoran med de flesta av de klagosånger som stämdes upp i pressen inför säsongsstarten. Klagosånger som de flesta av oss tyckte var snedvridna. Han använder dessa onda omen på samma sätt som Ulf, Mats, Mats och Matts allt som oftast gör.

På det hela taget öppnar sig Zorans text för flera olika tolkningar. Tolkats har det också gjorts. Debattens vågor har verkligen svallat runt denna krönika sedan dess publikation. Tyvärr har det mestadels handlat om huruvida man över huvudtaget får vara ironisk eller tvetydig när man skriver gästkrönikor eller inlägg på forumet.

För egen del så tolkade jag texten som dels ironiserande över den samlade pressen, dels ett allvarligt varningens finger för det faktum att fru fortuna mycket väl kan återigen vända oss ryggen och till sist dels som ett ironiserande över oss själva. Vi supportrar som verkligen kan konsten att kastas mellan himmel och helvete på ett par korta sekunder. För hur är det egentligen? Är vi bra eller dåliga? Är det ok att vår främste målgörare efter 18 omgångar endast har gjort 7 mål? Är det bra att våra ytterbackar håller på med sina egna små uppspelstifon? Borde vi inte kollektivt skämmas för att löjdar som Kronér (Ängel och Mactaliban), Lengstrand (legend?), Jidhed (Blåvitt tjo och tjim) får ta plats på vårt jubileumsfirande? Vore det inte rimligare med mer hippa och mindre ängliga artister på vår fest? Jag menar vad skall de andra säga som har storheter som Weeping willows skrivande låtar till deras ära? Vad är det för en ledning som så släpphänt släpper Martin och Anton utomlands för småsummor? Det är nu den 2:e september, ännu en dag som Fredrik Risp inte skrivit under ett nytt kontrakt (favorit I repris).

Från den position vi nu har kan vi fortfarande hamna utan cuptriumf. Ja vi kan till och med missa finalen. Vad värre är, vi kan även bli utan allsvensk medalj. Blir det då succé eller fiasko? Om det ses som ett fiasko är det då rimligt att kalla det vi nu upplever för succé? Vi kan fortfarande vinna allt därtill! Experterna börjar så smått kappvända och benämna oss som ett bra lag. Innan EM fanns vi till exempel inte ens på Anders Linderoths lista över konkurrenter. Nu är vi trea och bajen femma. Tänka sig. OM vi vinner en eller två titlar (MFF kan bara vinna en i år) är det då en succé? Om vi väljer att kalla det en succé är det då rimligt att kalla den position vi nu har för ett fiasko? Jag vet vad jag själv tycker men vad tycker Du?

Somliga vill att jag ungefär här skall lägga in en liten brasklapp som förklarar för alla och envar huruvida jag är ironisk elller seriös med denna text. Det kan ni glömma. Det har nämligen ingen betydelse för mig, jag får ingen guldstjärna i kanten för att läsarna (om nu någon överhuvudtaget bemödar sig med att läsa igenom texten) förstår när jag ironiserar. Ni får tolka texten själva. Jag skulle dock föredra en diskussion om texten i synnerhet och Blåvitt i allmänhet framför om man får vara ironisk eller inte i text på ett forum.

=) :-) :-i) d e så ja säjer d.

Sebist javisst! För Blåvitt i tiden! Viva los Angeles!

Allas eder correctamundo.

p.s och glöm ej att VI ÄR BLÅVITT!!!

Correctamundo2004-09-02 18:30:00

Fler artiklar om IFK Göteborg