ÄNTLIGEN FREDAG – Den aggressiva sydafrikanen och den snabba brassen
Slutet närmar sig – både för Allsvenskan och för ÄNTLIGEN FREDAG. En match kvar och en krönika kvar. Det är dags för mig att ta vara på tiden och lyfta fram två personer som kommer att personifiera säsongen 2007 och garanterat kommer att bli ihågkomna för säsongen 2008.
När jag först fick höra att Djurgården hade värvat Lance Davids var min första reaktion ”har vi slösat bort en av tre icke-europé-platser på en petad sydafrikan som imponerat under provspel!?” Detta kan inte bli bra. Men Lance Davids behövde inte lång tid på sig för att bevisa sin potential. Och nu nästan två säsonger senare står jag mitt ibland journalister och supportrar och visar min glädje över att Davids valde att komma till Allsvenskan och Djurgården.
Redan innan den här säsongen sparkades igång kände jag att det skulle bli roligt att följa Davids utveckling. Davids har en helt underbar blandning av egenskaper. Han har vilja och närkampspel i Jonsonklass. Han har anfallslust likt Enrico. Och han har ett lugnt positionsspel i försvaret som nästan är i klass med vår förlorade stjärnspelare Matias Concha. Om detta är utvecklat eller medfött? Det vet jag inte. Men han har snabbt växt fram till en personlig favorit. En personlig favorit som starkt kommer att bidra till att Djurgården kommer att ligga i toppen även nästa år.
Quirino, svensk fotbolls mest kända och dyraste fotbollsspelare som inte ens platsar på bänken. Quirino har varit backup för alla journalister med skivkramp under en längre tid. Korta hånande inlägg om Djurgårdens misslyckande säljer bra. Jag ska erkänna att jag var en av dem som dömde ut Quirino. Jag var absolut inte en av dem första men jag var en av dem. Nu får vi alla äta upp våra ord. Quirino dominerar.
Skrönan, ”ett bra lagbygge” som vi allt för ofta hör av ordfattiga intervjuoffer, betyder egentligen att laget är bra komponerat av olika typer av spelare som påverkar varandra bra. Om vi ska avgränsa detta till ett fotbollslag och sedan till ett fotbollslags anfall innebär detta anfallare som kompletterar varandra. Den svåraste rollen att fylla för en tränare är rollen ”målfarlig djupledslöpare”. Starka bollmottagare, hårdjobbande slitvargar, nickspecialister och allt vad det kan heta är mer eller mindre onödiga om det inte finns en målfarlig djupledslöpare. Denna målfarlige djupledslöpare har Djurgården äntligen funnit i Quirino. Äntligen! Lika äntligen som att det är fredag har Quirino äntligen fått visa för supportrar, lagkamrater och framförallt media hans sanna styrka och fulla potential. Och jag är nästan säker på att detta bara är början. Quirino kommer garanterat att finnas med nästa säsong och han kommer garanterat att fortsätta på precis samma sätt som han har avslutat den här säsongen. Quirino är viktig, han är sällsynt och han har garanterat väntat länge på att få betala tillbaka alla oss supportrar som en gång för länge sedan förväntade oss storheter av en av Brasiliens lovande anfallare.
På söndag avslutas Allsvenska guldstriden 2007. Djurgården är med precis som vanligt. En lyx vi supportrar börjar ta för givet. Djurgårdens säsong 2007 visar klubbens styrka både när det gäller organisation och lagbygge. Signalen sänds återigen till resterande svenska klubbar: ”Djurgården är Sveriges ledande fotbollsklubb. Fotbollsklubben som du ska välja som ung talang om du vill vara säker på att slåss i allsvenska toppstriden. Fotbollsklubben som du ska välja om du vill att ditt varumärke ska synas tillsammans med vinster och framgångar. Fotbollsklubben som du ska välja om du vill tillhöra den vinnande supporterskaran.”
Nästa år är det 2008. Djurgården kommer att vara med i toppen igen. Den gången kommer vi inte att behöva förlita oss på Arnefjord eller kompetenta linjedomare. Den gången kommer vi att vinna guldet med säker marginal. Ännu vet jag inte hur. Men jag är ganska säker på att både Davids och Quirino kommer att spela avgörande roller. Framtiden är Djurgårdens. Hylla grabbarna på söndag.
