Minnesvärda hemmamatcher mot AIK
En titt i backspegeln på några hemmamatcher mot AIK som fastnat i minnet.
Matcherna mot AIK brukar bli laddade tillställningar med hög stämning på läktarna. Inför måndagens möte är det läge att se i backspegeln på några minnesvärda hemmamatcher mot de svartgula.
IFK Göteborg - AIK 5 - 0, omgång 2 - 1990
Inledningen på säsongen 1990 var minst sagt omväxlande. För egen del brukar de allsvenska matcherna efter ett tag vara svåra att hålla isär i minnet men hur det gick i de två första omgångarna 1990 är aldrig några problem att minnas. Premiären borta mot Norrköping direktsändes på tv och jag såg den när jag var på besök hos mindre fotbollsintresserade släktingar. Allteftersom baklängesmålen rasade in sjönk humöret alltmera och jag höjde nog inte precis stämningen på släktmiddagen efter den matchen.
0-6 mot Norrköping (tre mål av en viss Brolin) var inte den start som den nye tränaren Roger Gustafsson hade önskat sig. Lyckligtvis vände lyckan redan i omgång 2 och framgångseran under Roger kan sägas ha inletts på riktigt. De svartgula från Solna kom på besök till ett ödsligt Ullevi (3.528 åskådare) men vi som var där fick se en härlig tillställning som slutade 5-0 till Blåvitt. Det vore lögn att påstå att jag så här 14 år senare kommer ihåg så mycket av spelet men en sak minns jag tydligt. I mina (säkert något överdrivna) minnesbilder framstår 3-0-målet fortfarande som ett av de snyggaste mål jag någonsin sett Blåvitt göra. Som jag minns det var det en frispark ute på högerkanten från långt, långt håll som sattes stenhårt upp i högerkrysset helt otagbart för målvakten. Det var Per-Edmund Mordt som satte den pärlan och om det finns någon rättvisa i världen måste detta ha utsetts till årets mål den säsongen.
I övrigt var det Blåvitts anfallspar Kennet Andersson och Kaj Eskelinen som avgjorde matchen med två mål vardera. Kaj vann visserligen den allsvenska skytteligan 1990 med sina 10 mål men Kennet (med tidstypisk hemsk frisyr) kändes redan då som den bättre spelaren av de två och här slog han till med matchens första och andra mål. Otroligt nog finns en av spelarna från den här matchen sannolikt med på plan även på måndag. Ute på högerbacken gjorde lite i skymundan den unge Magnus Johansson allsvensk debut. Numera räcker smeknamnet "Ölme" för att alla skall veta vem man syftar på men vid denna tidpunkt var han i skuggan av sin mer etablerade namne Magnus "Lill-Tidan" Johansson som tillsammans med Klas Ingesson styrde mittfältet i denna match.
Laguppställningar:
Thomas Ravelli - Magnus "Ölme" Johansson - Ola Svensson - Jonas Olsson - Pontus Kåmark - Peter "Erra" Eriksson - Magnus "Lill-Tidan" Johansson - Klas Ingesson - Per-Edmund Mordt - Kennet Andersson - Kaj Eskelinen
Joacim Sjöström - Björn Kindlund - Anders Hjelm (ut 76) -Jan Eriksson - Mats Rhodin - Vadim Jevtusjenko - Göran Göransson (ut 73) - Gary Sundgren - Niklas Kindvall - Kim Bergstrand - Per Harrysson
Inhoppare: Johan Johansson 73:e minuten och Johan Mjällby 76:e minuten
IFK Göteborg - AIK 1 - 0, omgång 20 - 1999
1999 var inte något märkesår för Blåvitt, säsongen inleddes knackigt under Reines styre och trots (eller kanske på grund av?) att han prövade alla möjliga taktiska uppställningar fick han aldrig någon ordning på laget och lämnade över tränarsysslan till Stefan Lundin i mitten av säsongen. Även om resultaten förbättrades under dennes ledning så var aldrig någon toppstrid aktuell för vår del. En höjdpunkt under säsongen var dock matchen mot AIK.
De regerande mästarna AIK (så illa var det faktiskt på den tiden) kom på besök i den tjugonde omgången. De ledde serien och Asper hade hållit nollan ända sedan den 11:e omgången. Vidare var de klara för Champions League och hade nyligen värvat Andreas Andersson från Newcastle. Givetvis blev det en laddad match med mycket heta känslor på läktarna och den tidigare blåvita skyttekungen var inte särskilt populär för att uttrycka det milt. I den här matchen var det dock det blåvita anfallet som glänste mest och matchens enda mål gjordes av bergsklättraren Emmanuel Tetteh. "E.T." upplevde i början av Lundins tränarsejour sin bästa tid i Blåvitt och lyckades under en period träffa målet ovanligt ofta och han fick nu äran att spräcka Aspers rekordnolla till en överlycklig publiks ljudliga bifall.
För AIK visade sig den här förlusten vara kostsam och när Blåvitt senare under hösten dessutom förlorade mot HIF på hemmaplan innebar det att bucklan gick de svartgula förbi.
Laguppställningar:
Bengt Andersson - Steinar Pedersen - Magnus Erlingmark - Mikael Nilsson - Stefan Landberg - Pär Karlsson - Sebastian Henriksson (ut 83) - Håkan Mild - Jon-Inge Höiland (ut 79) - Emmanuel Tetteh (ut 76) - Patric Andersson
Inhoppare: Jonas Lundén (in 76), Jimmy Svensson (in 79) och Johan Anegrund (in 83)
Mattias Asper - Mike Kjölö - David Ljung - Mikael Brundin - Tomas Antonelius - Krister Nordin - Karl Corneliusson (ut 67) - Daniel Tjernström (ut 33) - Martin Åslund - Nebosja Novakovic - Andreas Andersson
Inhoppare: Tomas Lagerlöf (in 33), Christer Mattiasson (in 67)
IFK Göteborg - AIK 2 - 0, omgång 21 - 2002
Om 1999 hade varit ett mellanår så kan 2002 bara karaktäriseras som ett rent misärår. Det kändes som om allt som kunde gå fel också gjorde det men även denna säsong bjöd i alla fall hemmamatchen mot AIK på lite ljus. Vi hade kommit fram till den 21:a omgången och behovet av trepoängare var minst sagt skriande. Lundin hade lämnat tränarsysslan och den nygamla (och tillfälliga) lösningen Roger Gustafsson försökte rädda Blåvitt undan degradering.
Inför den viktiga matchen mot AIK hade IFK svårt att få ihop försvarslinjen och det ledde till att junioren Dennis Jonsson fick göra allsvensk debut. Många skulle nog hävda att detta fortfarande är Dennis främsta insats i den blåvita tröjan men med tanke på hur bra han spelade här i sin debut är det kanske inte så konstigt?
Det är just Dennis drömdebut som gör att jag minns denna match väl. Några timmar innan match fick han beskedet att han skulle få chansen från start och som han tog vara på den möjligheten! Redan i den 6:e minuten var han nära att göra mål efter en frispark av Sandklef men då nickade han över. När nästa läge kom en handfull minuter senare gjorde han dock inget misstag utan nickade in bollen efter en hörna och Blåvitt fick en livsviktig tidig ledning. Om jag inte minns fel firade Dennis målet med en akrobatisk övning som såg helt livsfarlig ut.
Även i det defensiva arbetet lyckades Dennis utmärkt och när Jonas Henriksson prickat in 2-0 i början av den andra halvleken så hade försvaret sedan inga svårigheter med att freda det egna målet. Tre poäng hade bärgats och plötsligt var tabelläget inte längre lika nattsvart.
Glädjen varade visserligen inte så länge, den gör sällan det för Blåvitts del när nästa match är HBK borta men de tre poäng som säkrades här hjälpte oss i alla fall att nå kvalplatsen och därmed rädda oss kvar i allsvenskan detta mardrömsår.
Läs Alltid Blåvitts matchrapport från 2002.
Historien har visat att det verkar lyckat med debuterande högerbackar mot AIK så vi kanske skall hoppas att Kwedi finns tillgänglig för spel på måndag?
Laguppställningar från matcherna 1990 och 1999 är hämtade från GP
