Måndag morgon: Thomas Olsson, en värdig mästare
Thomas Olsson gjorde 1-0 på Ullevi igår - precis som 2004.

Måndag morgon: Thomas Olsson, en värdig mästare

"MFF:s kontraktsförslag var ett hån mot en spelare som alltid gjort sitt jobb, aldrig gnällt om han bänkats och varit en del av en lagstomme som är MFF:s bästa sedan 80-talet."

I går besannades den värsta mardrömmen för många blådårar. IFK Göteborg vann SM-guld. För oss som växte upp i ett fotbollssverige med två lag som slogs om herraväldet, var gårdagens blåvita fest en lång pina. IFK Göteborg är MFF:s stora rival, sedan får man ha stockholmskomplex bäst man vill, men så är det.

Det var alltså jobbigt i går. Men det var en enda liten sak som värmde. Och det var Thomas Olsson.

För tre år sedan sprang han in på Malmö Stadion som lagkapten och var i allra högsta grad bidragande till att Malmö FF kunde vinna sitt första SM-guld på 16 långa år. Sedan ville MFF inte ha kvar honom. Ivrigt påhejade av lokalnationalpatrioter på diverse forum (även Himmelrikets) skulle MFF istället satsa på skånskt, på rödgult, på hemvävt, och erbjöd bara Thomas Olsson ett ynka ettårskontrakt.

Samtidigt fick Olsson ett erbjudande om ett fyraårskontrakt från Göteborg och som den visa man han är hoppade han på det erbjudandet såklart. MFF:s kontraktsförslag var ett hån mot en spelare som alltid gjort sitt jobb, aldrig gnällt om han bänkats och varit en del av en lagstomme som är MFF:s bästa sedan 80-talet. 

Stommen jag tänker på är det väldigt icke-skånska kompisgänget Olsson-Höiland-Skoog-Yngvesson-Asper. Det var ett gäng vanliga killar som av en eller annan anledning värvades till Malmö FF och där fann varandra. I Malmö umgicks de mycket med varandra, deras flickvänner och fruar trivdes också ihop. Ibland gick de och kollade in någon konsert, när det gavs tillfälle till det gick de ut och drack ett gäng öl. Samtidigt tog de MFF till toppen av allsvenskan. Kulmen nåddes den där dimmiga oktoberdagen då Skoog slog en dålig straff som Höiland slog in returen på. Guldet hade "kommit himm" till Malmö igen.

Nu har guldet "kommit hem" till Göteborg också. Och när jag läser intervjuer med, eller ser reportage om IFK-spelare känner jag igen den kompisanda och den glädje som fanns i MFF åren innan guldet bärgades. Den kompisandan finns inte i MFF. Den glädjen finns definitivt inte i MFF. Den försvann med spelare som Asper, Yngvesson, Höiland - och Olsson.

Thomas Olssons SM-guld är ett tjock guldfärgat långfinger upp i våra himmelsblåa ändtarmar. Det visar att vi inte kan leva med några gamla mossiga ideal om ett helskånskt Malmö FF om vi vill nå framgång i framtiden.

Grattis till guldet Thomas!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Apropå IFK Göteborg och SM-guldet. Har ni sett bilderna på Jonatan Berg på Ullevis läktare iförd en IFK-halsduk? Hur ofta visar en spelare öppet sitt stöd för sin löneutbetalares motståndare? Oprofessionellt så att det luktar fisk.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Apropå oprofessionellt och fisk. HBK:s 0-9-torsk mot Heif måste svidit i Hasse Mattissons hjärta. Att en så hårt arbetande fotbollspelare ska avsluta sin karriär med en sån stjärnsmäll känns ologiskt och orättvist. Det enda rätta vore att MFF ordnar en testimonial-match till Hasses ära i vinter.

Jakob Kjelldén2007-10-29 07:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten