Mitt livs sämsta dag?
Igår besegrade Helsingborgs IF mitt kära Halmstads BK med hela 9-0 på Olympia. Det känns som att gårdagen är en kandidat till mitt livs sämsta dag.
Jag har följt Halmstads Bollklubb i några år nu. Det tog väl fart på riktigt 2000 skulle jag tro. Då jag bland annat bevittnade 4-0 hemma mot AIK på Örjans Vall med min dåvarande bästa kompis och hans pappa, han hade ju årskort på huvudläktaren. Efter säsongen, i början av november, var jag och mamma påväg hem från stan. Jag såg att det firades på Stora Torg, och jag var tvungen att stanna ett tag. Jag fick en sm-guld-löpsedel, och firade spelarna, blått 11 år gammal. Löpsedeln hänger fortfarande på väggen. Året efter det åkte jag på mitt livs första bortamatch. Ensam med min dåvarande bästa kompis åkte vi i supporterbussen, och vi lärde oss att skrika "hata Helsingborg!", kasta toarullar, & allt vad "supporterkultur" handlar om. Sen dess har jag alltid stått i klacken o skrikit mig hes, match efter match. Och jag har följt med på nästan varenda match till Skåne & Göteborg.
Idag var det säsongens sista match. Borta mot Helsingborg. Vi kunde ta en fjärdeplats, som innebär medalj och Royal League. Men nej, idag skulle bli en annorlunda dag. Idag skulle jag bevittna mitt livs sämsta fotbollsmatch med Halmstads Bollklubb.
Jag var på fest i lördagskväll, & råkade somna på soffan när jag kommit hem. Om man jämför med vad som komma skulle, så mådde jag väldigt bra. jag vaknade väldigt förkyld, men även det besvärade mig mindre. Jag, pappa, min bror och Fredrik åkte till Helsingborg vid 13-tiden. Som vanligt spådde jag en ljus matchbild - HBK skulle knipa fjärdeplatsen i årets allsvenska. Men den festen kom av sig direkt. Helsingborg gjorde 1 och 2-0. 3 och 4-0. Sen blev det halvlek, och värmande kaffe (nej förresten, inte ens kaffet värmde mig denna söndag). Det skojades friskt i kioskkön om att vi skulle vända matchen, och jag kände att det faktiskt inte vore en omöjligthet, vi brukar vända mot just HIF. Men nej, Helsingborgs IF gjorde även 5,6,7 och 8-0. Jag orkade inte ens bry mig, inte ens tänka en klar tanke. Jag satt bara där med mitt kaffe & kände mig som världens minsta person.
För första gången i hela mitt liv gick jag innan slutsignalen ljöd. Och tro mig, nu fick det fanimej vara nog. Jag har tackat spelarna år efter år, efter förlust med både 4 och 5-0. Men nej, nu fick det vara nog. Och inte ens påväg till bilen fick man vara ifred. Helsingborg gjorde 9-0, och HIF-låten spelades ännu en gång upp i högtalarna. Det här var, är och kommer för alltid förbli en mardröm. Jag kommer att minnas detta i många år framöver, om inte i hela mitt liv. Då Halmstads BK, laget i mitt hjärta, sålde sig totalt och inkasserade sin näst största förlust - någonsin! Jag känner mig förnedrad, bedragen och lurad. Men min kärlek kvarstår. För alltid. Jag hoppas att det dröjer många år, innan en lika smärtsam dag infaller. Det här var det jobbigaste jag varit med om, om inte under hela mitt liv, så på väldigt väldigt länge. 9-0 är inte mänskligt. Jag förstår ingenting för tillfället. Klockan börjar närma sig 03 & jag ska nog få lite sömn. Men förresten, har jag nämnt att det här var den sämsta fotbollsmatchen i hela mitt liv?
