Krönika: 18 är respekt
18. Det räcker ju så egentligen. 18 kommer vara en siffra som lär synas en hel del det kommande året. Symbolen för att de mesta mästarna åter är överst på tronen. 18 gånger har IFK Göteborg blivit svenska mästare i fotboll.
Guldet i söndags börjar så sakteliga sätta sig. Det har varit några intensiva dygn, som man genomlevt på ren glädje och eufori. Vilken upplevelse, vilken fest. Vilka scener som utspelat sig i Göteborg. Nästan hela staden verkar ha väntat på det här. Det är till och med så Gaisare och Öisare gratulerat, och sagt att de är glada att guldet i alla fall finns i Göteborg. Men framförallt etsar sig bilderna fast av alla blåvita som firat i regn och rusk, men med en äkta glädje och kärlek. Och spelarnas glädje. Från Ullevi, Kamratgården, Valand, Götaplatsen och Valand igen. Glädjen och faktiskt tårarna.
Det som IFK Göteborg har presterat den här säsongen har varit över alla tänkbara förväntningar. Själv tippade jag dem femma innan säsongen. Allt annat hade varit en ren bonus. Det var ju först nästa år som man skulle utmana om guldet på allvar. Men lagbygget som gjorts av Rehn, Olsson, Olausson, Mild och de andra, är imponerande. Det har gått extremt fort att få ihop alla bitar. Och att åter skapa en klassisk blåvit laganda. Många tvekade inför året. Skulle de nya tränarna lyckas få ihop allt? Var de tillräckligt rutinerade som tränare? Vågade de sätta hårt mot hårt när besluten skulle tas? Och var Håkan Mild, trots sin ikonstatus, rätt man att leda den sportsliga delen av skutan IFK Göteborg? Vem svarar nej idag? Succé är inte förnamnet, men efternamnet. Förnamnet är Enorm.
Från den nästan sanslöst lyckade värvningen av Ragnar Sigurdsson, till Marcus Bergs utveckling, Pontus Wernblooms förvandling och att lyckas få alla att dra åt samma håll, har ledningen kring laget gjort nästan allting rätt i år. Nu väntar ett år där alla kommer jaga Blåvitt. Där Blåvitt är favoriter i varje match. Det är svårare, det vet vi. Dessutom väntar kval till Champions League. För att lyckas där krävs en bredare trupp, och då infinner sig ett klassiskt problem. Bredare trupp innebär mer bänktid för vissa spelare. Då måste man försöka hålla alla på gott humör. Det kan bli nästa års stora uppgift för tränartrion. Värvningen av Nicklas Carlsson är i mina ögon klockren. AIK:are, visst. Men det är så det fungerar. Nu är han blåvit och naturligtvis varmt välkommen. Carlsson blir troligtvis "Ölmes" ersättare i truppen, och kommer, om inte Bjärsmyr eller Sigurdsson försvinner, få svårt att slå sig in i en ordinarie startelva. Men med fler matcher i Allsvenskan och spel i Europa, kommer även han få en hel del speltid. Carlsson är inte bara en skön snubbe, utan också en mycket stark defensiv spelare som inte släpper många anfallare förbi sig. Han passar utmärkt in på Milds filosofi om starka karaktärer.
På målvaktssidan måste det också förstärkas. "Bengan" lägger ju av. Ett stort och innerligt tack ska du ha för allt du gjort för Blåvitt. Beskedet i måndags var inte oväntat, men ändå överrumplande på ett sätt. Dina tårar var dock äkta, Bengt. Och rörande att se. Att du fick avsluta allra högst upp på toppen, glädjer mig och många andra. Nu måste dock en ny målvakt in. Erik Dahlin är lovande, men håller inte som förstemålvakt under en lång säsong med över 40 tävlingsmatcher. Även på andra positioner måste det förstärkas, eller snarare breddas. En anfallare till, en innermittfältare till. Kanske en ytterback också. Jag är dock inte orolig. Den nuvarande ledningen har ett ganska stort förtroendekapital, minst sagt.
Nu väntar ett spännande år, änglar. Nu är vi på toppen, men som herr Mild sa i söndags - det är nu det börjar. Vi ska bli ännu bättre. Efter ett antal magra år, med mängder av felbeslut, tunga motgångar på planen, skandaler vid sidan av, och en oerhörd mängd negativ press, är vi tillbaka. Starkare än någonsin. Håkan Mild, Stefan Rehn, Jonas Olsson, Teddy Olausson, Seppo Vaihela, Stig Lundström, alla spelare och andra kring laget, och alla på kansliet. Tillsammans har de vänt på hela skutan. Tillsammans har de tagit tillbaka IFK Göteborg till toppen.
För det har de för alltid min fulla respekt.