"King of kings" dräpte sitt eget folk med värdighet

En krönika om hur vår största fotbollsspelare åker hem till Glasgow och tar död på sitt eget folk med stil, klass, värdighet och respekt. Vi kan nog aldrig förstå hur stor han är i Celtic och Skottland - tyvärr!

Det är väl så nära ett religiöst ögonblick man kan komma när 60000 skottar reser sig upp och vrålar ut sina hyllningar till en svensk legend som är deras motståndare. Henrik Larsson är "Henke" i Sverige, men i staden Glasgow i Skottland är han: "King of kings", "Magnificent seven" eller ghod. Kort och gott: Henke är en av de största spelarna i skotsk fotboll genom alla tider! Bara att hoppas att alla svenskar känner sig stolta över det han gjort och uppskattar honom så mycket som han förtjänar. Han är vår störste just nu och vi kan nog inte förstå hur stor han är i Celtic och Skottland - tyvärr!

Henke var Disney i en Musse Pigg-liga

När Henke bestämde sig för att lämna Celtic så krossade han många hjärtan, men han gjorde det på ett renhårigt sätt: Han hycklade inte, utan sade att efter förra säsongen så var det slut. Visst gjorde han en kovändning när han först slutade i landslaget för att sedan ångra sig, men med Celtic var det slut när det var slut. Vi fick en spelare i världsklass tillbaka i landslaget som både hjälper till med att forma Zlatan till en superstjärna i megaformat och att ta oss till VM i Tyskland 2006. Att han sedan skrev på för Barcelona är ytterligare ett bevis på att han var den som gav den skotska fotbollen lite stänk av klass innan giganterna fick ta del av hans tjänster. Jag vet inte hur många gånger man har läst: "Det är inte konstigt att han (Henke) gör så många mål i Skottland för ligan är så jäkla kass", men varför gjorde ingen annan spelare lika många mål då? Eller var i närheten i skytteligan? Svaret är enkelt: Henrik Larsson var som Walt Disney för den skotska "Musse Pigg-ligan" och det var han som bestämde.

Ingen är i närheten av Henkes status & klass

När det stod klart att Henke skulle få återvända "hem" till Celtic Park i Barca-tröjan så var det som Uefa-ledningen skrivit ett sagomanus tillägnat en stor spelare. Jag tror dock inte på Gud eller att Lennart Johansson skulle ha fuskat med lottningen utan det var slumpen som gjorde att Henrik Larsson fick den kväll alla idrottsmän drömmer om. Jag vet en svensk idrottsman som i detta nu sitter och undrar varför inte han hade samma "tur" som Henke och det är Mats Sundin. Just nu ska World Cup-finalen starta i Toronto och prisutdelare är ingen mindre än Börje Salming och det skulle väl vara fullt jämförbart med Henkes comeback på Celtic Park. Sanningen är att ingen av Sveriges hockeyspelare kommer i närheten av Henrik Larsson eller är förtjänta av att bli hyllade som han blev ikväll. Det är bara Henke som verkligen är förtjänt av att få 60000 människors uppskattning.

Redan när han landade i Glasgow så började hysterin och både Barca-tränaren och Celtic-tränaren blev nervösa av tanken på att Kung Henrik Larsson skulle komma tillbaka till sitt slott. Martin O´Neill bönade och bad att publiken inte skulle jubla för mycket när Henke hade bollen och Frank Rijkaard vågade inte ge Larsson förtroendet ifrån start. Tyvärr eller rättare sagt dess bättre så bestämmer managers så lite egentligen för Henrik Larsson är den som skriver historien på Celtic Park och ingen annan...Här snackar vi om att vara "King in his castle" på allvar!

Thanks for the memories: Henrik Larsson - You´ll never walk alone

Matchen blev över en halvtimme försenad för att folket skulle komma in på arenan och det är nog ingen vild gissning att det var Larssons fel. Men Henke behövde bara lite drygt 30 minuter för att sänka och ta död på sitt eget folk. Henrik Larsson kom in i ett läge då det stod 1-1 och Celtic tryckte på våldsamt ledda av en ursinnigt arbetande Chris Sutton. Henke såg lite tagen ut när hela publiken ställde sig upp och hyllade honom i den 61:a minuten när han återigen tog på kungakronan för Celtics rike, men efter några steg så var det som att slå på en kallblodig mördarmaskin. Visserligen rörde han bara bollen en gång under de första tio minuterna, men man vet att Henke kan slå ihjäl vilken match som helst.

Med Varga i ryggen tog Henke ner bollen på bröstet, spelade smart fram Bellotti på kanten som hittade Guilly snett-inåt-bakåt och som sänkte Celtics drömmar om poäng med ett skott som tog tre man innan den letade sig in i nät. Pappan bakom målet var Henrik "Henke" Larsson - King of kings - och vid det här tillfället så jublade Henke tillsammans med sina lagkamrater. Han skickade fram en bödel som nackade sina f.d. "egna" innan han själv ville träda in i avrättningen av hans nära och kära. Alan Thompson (som egentligen skulle ha blivit utvisad efter blott två minuter) fick hjärnsläpp och nickade för löst tillbaka mot sin egen målvakt i den 82:a minuten och Henrik Larsson missade inte det tillfället att sno åt sig bollen och göra mål. 3-1 till Barca och matchen var lika död som stämningen på läktaren blev i samma ögonblick som Henke fick bollen över mållinjen i det övergivna målet. Henke visade inga, jag skriver INGA, som helst känslor utan sprang med ett stenansikte innan hans överlyckliga lagkamrater fick tag i honom för att fira detta fantastiska mål. Här visade Henrik Larsson inte bara sin storhet som målskytt och fotbollsspelare: Här visade Henrik "Henke" Larsson sin storhet som människa och ärlig idrottsman och lät bli att fira att han tagit livet av sin f.d. klubb. Så gör man när man vill bli ihågkommen som den störste! Respekt Henrik Larsson, respekt!

En spelare som Henrik Larsson kan man bara hylla och se upp till

Jag kommer ihåg då man höll på att spy varje gång Helsingborgs IF hade spelat match i Söderettan 1992 och man slog upp lokaltidningen på morgonen och såg en klump dreadlocks på framsidan. En tunn kille som hämtats ifrån Harlyckan och Högaborg gjorde vad han ville med Buitoni på ryggen i HIF-tröjan och trots att man inte gillade vad man såg (randig avundsjuka) så kunde man inte blunda för att han var en otrolig artist och en bra förebild för alla ungdomar i NV-Skåne. Alla visste vem "Henke" var och varenda unge fick en idol med rastaflätor och lärde sig att det inte spelade någon roll om man var vit, svart, brun, gul eller röd i skinnet för man var lika mycket värd för det.

Henrik Larsson har gett mig huvudvärk då han spelade i HIF´s färger, men han har gett mig och många många fler något större, viktigare och ännu bättre: En förebild för alla unga och gamla fotbollsspelare eller fotbollssupportrar att se upp till: Sig själv! Man har aldrig läst att Henke har varit inblandad i någon som helst skandal och säger aldrig något korkat i media. Det är fullt möjligt att han framstår som lite tråkig i intervjuer, men han bär med sig en respekt och värdighet som få andra fotbollsspelare i hans klass är i närheten av. Lär av honom fotbollskillar och fotbollstjejer så går ni långt!

När jag hörde jublet när Henke intog Celtic Park så var det nästan så att man blev blöt i ögonen. Det är sådana här ögonblick inom idrotten som är vår belöning i TV-sofforna eller på läktaren. Henrik Larsson är bland det bästa som hänt svensk fotboll och det tar inte emot ett dugg att skriva detta med ett randigt hjärta. Henrik Larsson ifrån Helsingborg: "King of kings"

Ikväll får vi se hur vår "next one" blir bemött i Amsterdam...

Kommentarer tas tacksamt emot på: jepzon17@hotmail.com

Björn Jeppsson2004-09-15 02:13:00

Fler artiklar om Sverige