Onsdag morgon
Onsdagar är klart underskattade. De ligger mitt i vardagslunken som en slags veckans vårdagjämning. Från onsdag och framåt blir dagarna bara längre och skönare - och det är så smått dags att börja tänka på helgens övningar. Och, glöm inte, vi leder serien.
När jag såg klantarslena Svensson och Sandberg, Solnas svar på Helan och Halvan, fumla in ett självmål åt IFK Göteborg i förrgår, så blev allt nattsvart. Det var inte bara Håkan Milds frisyr som doftade tidigt 90-tal, utan hela ödets ironi verkade hångarva oss MFF:are rakt upp i fejan på götelaborgska. Flytseger igen för göteborgskamraterna (en fullt rättvis flytseger visserligen, det ska erkännas, men ändå) och för första gången kände jag mig genuint övertygad om att det blir deras tur i år.
Och så igår, Markus Rosenberg. Vad är det egentligen som gör ex-malmöspelare som möter sina forna klubb så övermänskliga? När han gjorde 2-0 var jag på väg att gå sönder. Killen som var så dålig i sin sista match i malmötröjan att jag yttrade orden: "Jag har aldrig sett en sämre insats från en spelare i en himmelsblå tröja", visade en gång för alla hur livsfarlig han blivit då han fötts upp på omega3-rik lax. Sju kilo mer muskulös och med ett självförtroende som äntligen känns fullt berättigat, har Mackan nu tagit ett steg som gör att han bara måste bli ordinarie i MFF nästa år.
Men, tack gode gud, så kom vändningen. Och visst var det härligt att det var Abel som tryckte in Lolos eleganta hörna med en närmast Mellbergsk potens. Det talades om att han gjort likadant på träningarna i veckan, men tydligen hade Jannes pojkar inte blivit förvarnade. Det värmde lite extra att Peter fick göra ett sådant kanonmål, särskilt eftersom den första halvleken inte var en av hans bättre.
Onsdag morgon - och jag vaknar upp till en skön insikt om att vi åter tagit täten. I helgen festar vi åter som serieledare. Vi har dessutom IFK kvar att möta och eftersom de har HBK kvar, så är det fördel oss igen. Tror jag. Det räcker ju med en pinne på Gamla Ullevi om vi bara tar våra sedvanliga poäng hemma mot Bajen och DIF.
Men så var det ju tråkdjävlarna borta i Dixieland också. Vilken rysare. Ska Eyraspöket sno guldet från oss i år igen? Nej, den matchen funderar vi inte på förrän nästa torsdag. För idag är det onsdag, härliga onsdag, och då ska inte sådana saker få mörka sinnena.
Så hej där nere - vi är Malmö!
