Motorsågar & Madsen
Vissa händelser är så stora att de faktiskt lyckas tränga undan tankarna på Malmö FF en stund. Men så kommer Magnus & Brasse & Eva: ”Trodde han ja…”
Igår skrev jag och min blivande sambo kontrakt på ett hus. Ingen Zlatan-villa precis, men ändå. Ett hus. Som evig stadsbo känns det lite overkligt. Efter årskiftet väntar något slags hillbilly-liv i vilda södra västern. Eller med andra ord obygden utanför Anderslöv. Det ryktas att en granne med namn Bengt Madsen finns inom bekvämt gångavstånd. Det måste vara ett tecken.
Andra gången vi tittade på huset hade vi med oss en kompis styvfar. En pensionerad kunnig byggnadssnickare med malmöitiska som modersmål. Dylika människor är ovärderliga när det vankas husköp. Under hemfärden menade han att Madsen är perfekt som ordförande i Malmö FF. Jag var tvungen att grymta lite, men protesterade inte vidare högljutt. Kanske har han rätt. Bengt Madsen har suttit där han sitter ett tag nu. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle se ut utan. Man vet inte. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, och så vidare.
Ett talspråk som för övrigt inte stämmer in på Sören Åkeby. Jag saknar honom inte. Vem var han, vad gjorde han i Malmö och vart tog han vägen? Jag vet inte, och jag ägnar det ingen större tankemöda heller. Det finns liksom inte rum i skallen för sånt obetydligt trams just nu. Där är redan fullt av:
vedpriser, ackumulatortankar, elabonnemang, bredbandsflytt, expensionskärl, brunnsfilter, luftspalter, skortstensinsatser, taxeringsvärden, bottenlån, topplån, räntor, plattsten, avfallshantering, vattenkvalitet, vägservitut, pendlarparkeringar, buffertsparande, teleledningar, pantbrev, tegelpannor, isolering, trädfällning, motorsågar, vedkap, kommunalskatt…
Bland det första jag kommer göra efter inflyttning blir att knalla över till Madsen, be att få låna en kopp socker, och utvärdera grannsämjan en smula. Om jag törs. Sedan åtestår att se hur det kommer att kännas när säsongens första träningsmatcher drar igång, och jag plötsligt är en exilare.
Just nu känns det absolut rätt. Precis som Malmö FF kommer jag att börja 2008 från scratch. Jag är i fas med klubben. Allt ligger öppet, allt kan hända. Kanske exploderar kombipannan, taket faller in och katten Pippi bli överkörd av en skördetröska. Kanske blir det ett mellanår innan huset är på topp igen. Eller faller bitarna på plats, harmonin infinner sig och jag bjuder över Madsen på en segerstänkare på verandan någon gång i oktober. Om allt detta vet jag ingenting, och för tillfället är jag förbannat nöjd med det.
