Inte snyggt, men tre poäng (Matchrapport Hammarby-GIF S)

På en gång när matchen satte igång kunde man märka att detta inte var vilken match som helst. Anders Linderoth hade satt nivån redan dagarna innan match genom att säga att det viktigaste i matchen mot Sundsvall var att Hammarby kom därifrån med tre poäng - oavsett hur det skulle se ut.

Första halvlek

Ett sammanbitet Hammarby möte ett Sundsvall som (förvisso backade hem, men) ändå bjöd upp till rätt bra spel. Trots att Hammarby hade ett visst bollövertag spelade man spänt och gjorde flera enkla misstag. Sundsvall hade sin taktik klar, långa bollar på Wallerstedt som endera försökte vända själv eller skarva vidare till en framstormande Hermansson. Lyckligtvis var varken Hermansson eller Wallerstedt på topp. Förvisso hade backlinjen klara problem med att komma åt bollen före Wallerstedt under första halvleken, men trots att han fick ta emot bollen blev oftast slutresultatet att Wallerstedt ramlade och skrek på domaren om att han borde haft frispark - vilket han i själva verket fick fler av än vad han förtjänade.

Efter knappa tjugominuter började Hammarby få viss ordning på spelet och tendenser till anfallsspel började synas från Hammarbyarnas sida. I den tjugoförsta minuten förlänger Petter Furuseth Olsen en boll in i straffområdet. Björn Runström tar ner bollen på bröstet och istället för att låta Runström fortsätta efter bollen kommer Patrik Eriksson-Olsson sent in i situationen. Det som (om bollen varit i närheten) kunde ha varit en snygg brytning blev nu istället en oerhört klantig tackling. Domaren kunde inte göra annat än blåsa straff.

I Pétur Marteinsons frånvaro var Karl-Oskar Fjörtoft straffskytt för dagen. Med mycket tur går en ganska dåligt slagen straff in under Sundfors och Hammarby tar ledningen med 1-0. Kanske inte helt rättvist i matchen men helt logiskt utifrån Hammarbys tidigare sju matcher - till slut kommer bollen att studsa stolpe in.

Hammarby fortsätter att spela resten av första halvlek krampaktigt. Sundsvall fortsätter med sitt effektiva långbollande och äter sig närmare och närmare Hammarbys mål. Främst vid de fasta situationerna blir det virrigt i Hammarbys försvar. Sundsvall har under första halvlekens fem sista minuter åtminstone fem hörnor i rad. Trots att Hammarby visade upp en orgie i virrighet lyckas man tack vare flera kanoningripanden av Ante Covic hålla bollen borta från eget mål och Hammarby får med hjärtat i halsgropen gå till halvtidsvila i ledning.

Andra halvlek

Även om det inte blev en total förändring i Hammarbys spel under den andra halvleken kändes det i alla fall mindre spänt och nervöst. Sundsvall fortsatte att måtta in bollarna mot straffområdet och Wallerstedt fortsatte att blanda och ge. Lyckligtvis hade backlinjen tagit sig samman och de många chanser och halvchanser från den första halvleken blev det allt färre av i den andra.

Hammarby ryckte - som sagt - upp sig. I synnerhet visade sig samarbetet mellan Fredrik Stoor och Alexander Östlund fungera mycket bra. Både Östlund och Stoor tog många fina initiativ framåt och både hade mycket väl kunnat bli målskyttar. Stoor var nog den största målsumparen när han på en fin bakåtpass i straffområdet fick ett ypperligt läge att göra mål. Trots att det verkade som om han hade rätt gott om tid att placera in bollen i mål lyckades han med att drämma bollen ett par meter över ribban.

Backarna kom ordentligt med i offensiven. Östlund hade ett par skott som skapade problem för Sundfors. En lika stor målmissare som Stoor var backkollegan Gerrbrand. Efter en fast situation med virrigt agerande i Sundsvalls försvar, dimper bollen ner framför Totte. När han slår till bollen på volley var det nog fler än jag som började jubla i förskott. Men på något underligt vis lyckas bolluslingen hamna utanför Sundfors högra stolpe istället för innanför.

Sundsvalls offensiv mattas allt eftersom matchen går mot sitt slut. Den enda egentligt giftiga chansen som Sundsvall får skapas av anfallsparet Hermansson/Wallerstedt. Hermansson slår en stickare i djupled till Wallerstedt - som nästan kommer förbi Gerrbrand. Han lyckas få iväg ett skott mot mål. Men där står en av dagens giganter, Ante Covic, och gör ytterligare en fin räddning.

Hammarby

I jämförelse med första halvlek var den andra mycket bättre, men ändå långt ifrån bra. Bortblåst var det fina bollrillandet från tidigare matcher och kvar var ett lag som bara ville vinna - oavsett hur det såg ut.

Mikkel Jensen gör en bra match, man ser tydligt vilken nytta Hammarby har av honom. Samarbetet mellan Östlund och Stoor var mycket bra och det lovar gott framöver - skönt att se att Fredrik Stoor börjar hitta rätt. Vi är många som hoppats på att han skall börja blomma ut.

Petter Anderssons andra halvlek är klart bättre än hans första. I spelet i mitt är han inte samma framspelare som Kaos. Men han gör ändå ett stort arbete i det tysta.

Björn Runström är som vanligt en av Hammarbys bästa spelare. Han gör även han ett stort jobb. Att det finns individer som inte lyckats se igenom tidningsrubriker och märka det faktum att han är en mycket duktig spelare börkar bli pinsamt. Frågan är om folk skulle skrika något annat än filmning även om det vore så att hans ben lossnade från kroppen i straffområdet. Dagens straff var en självklar straff och kanske skulle det kunna vara en till. I den andra halvleken kommer en sundsvallsback rusande in i Sundsvalls straff område mot en nickduell. Han kommer in i situationen ett antal sekunder för sent bara för att ge Björn en gammal hederlig hockeytackling - utan att ägna en tusendel av en sekund till att fundera var bollen kunde vara.

Domaren

Ur en rättviseaspekt var domaren ok, med tanke på att han var lika inkonsekvent åt båda hållen. Men visst borde man kunna kräva mer av en allsvensk domare. Det som ena gången renderar i en försynt tillsägelse, resulterar några minuter senare i ett gult kort. Jag förstår inte vad domaren tror att resultatet av allt pratande blir. Är det ett kort så är det kort, är det inte det - fint med det. Jag tycker man kan begära att två liknande situationer bedöms på samma sätt.

Men det kanske bara var en dålig dag för Daniel Stålhammar, för hela hans uppenbarelse för dagen strålade av osäkerhet och underliga beslut.

Nåja, tre poäng blev det. Dom var inte snygga, exklusiva eller självklara - men dom var tre till antalet och dom var efterlängtade

0 kommentarer