Östersund - AIK0 - 2
Malmö FF - Djurgården 2-0
Det slutade som vanligt, men eftersmaken känns extra sur.
Att förlora mot Malmö FF är inte något ovanligt, tvärt om är det i stort sett standardförfarande, men att förlora på detta sätt är dåligt, mycket dåligt.
2-0 är inget katastrofresultat, det var spelet idag som fick mig att må illa. Detta 2004 års andra möte med Skånes guldkandidat inleddes hyfsat, Djurgården såg ut att kunna etablera ett visst spel på Malmös planhalva, men ganska snart förändrades allt. Man kan skylla på att det regnade (vilket det visserligen gjorde), men kan skylla på att Malmö spelade ett bra försvarsspel (vilket de visserligen gjorde), man kan skylla på att Djurgården saknade spelare (vilket de visserligen gjorde) men ingenting ursäktar det spel som Djurgården visade upp idag, i synnerhet under den första halvleken.
Passningsspelet var utan tvekan det sämsta jag har sett laget prestera under 2000-talet och skulle säkerligen placera sig bland de sämre om man räknar med alla matcher någonsin. Ett långsamt och ineffektivt passningsspel hade jag väntat mig, men felprocenten var ofattbar! Från den enklaste lilla passningen till det avgörande och ofta ganska svåra inspelet gick fel.
Försvarsspelet var även det under all kritik. Gång efter annan kunde Skoog och Afonso rinna igenom och skaffa sig målchanser och frilägen (4-5 stycken brände MFF i första halvleken). Att Niclas Rasck var tillbaks var absolut ingen fördel, Ludvikasonen gjorde bort sig totalt vid ett antal lägen och var en av de sämre spelarna på planen. Den enda som klarade sig undan med hedern i behåll i backlinjen var debuterande Sölvi Ottesen som stod för några fina brytningar (bland annat en rensning på mållinjen tidigt i matchen) och spelade upp sig i andra halvlek.
Konstigt nog gjorde Malmö inte mål på några av sina "självklara" målchanser. Frilägen brändes som sagt på löpande band och inte ens när Dembo Tourray var ute vid hörnflaggan lyckades man placera bollen i öppet mål. Det var i stället efter två synnerligen tveksamma försvarsingripanden man fick in bollen. 1-0 språngnickade Andreas Yngvesson efter att han hade tryckt sig förbi en passiv och bolltittande Rasck och 2-0 var ett resultat av en hörna (någon som är överraskad?) då två MFF-spelare fria vid den bortre stolpen nästan hade tid att diskutera vem som skulle få äran att göra målet (Jon-Inge Höiland blev det tillslut).
Räknar men de målchanser Djurgården hade i slutet när Malmö hade börjat slappna av (de blev faktiskt ganska många) kan det tyckas att en reducering och till och med en kvittering inte alls var omöjlig, men statistiken känns ganska missvisande ("Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik"). Matchen var död när Malmö gjorde 1-0. Efter det backade man hem och utnyttjade Djurgårdens fullständiga oförmåga att skapa något som helst och väntade ut slutsignalen (och kontrade då och då). Självklart ska man inte förringa Malmös insats idag, de var bra och borde ha vunnit med betydligt större siffror, men Djurgården har sig själva att skylla. Inte för att man inte vann, utan för att man gjorde bort sig fullständigt. Detta var pinsamt!
Tre spelare är jag beredd att bespara från betyget underkänt: Dembo Tourray gjorde vad han kunde och kan inte lastas för något av målen. Sölvi Ottesen hade det svårt, men till skillnad från Toni Kuivasto hann han stundtals ikapp sin spelare. Tobias Hysén hade mycket lite boll, men när han fick tag på den oroades MFF-försvaret i alla fall sporadiskt. Resten får underkänt (inklusive de assisterande domarna som idag var vansinnigt sugna på att vifta med flaggorna, framförallt Hysén och Afonso rånades på ett antal fina lägen).
