Superstar på väg tillbaka
Niklas Skoog gjorde en av årets bästa insatser på måndagskvällen. Här är hans syn på matchen, framtiden och Tobias Grahn.
En spelare fick mer än andra stå i centrum för publikens missnöje under våren. Och trots att spelet och resultaten blivit bättre och bättre, så blir just han fortfarande kritiserad vid alla möjliga tillfällen.
Igår haglade det "Sluta käka hamburgare" och "Rör på benen din late fan" om vartannat. Och som bonus, den kanske omedvetet roligaste av dem alla - på väg hem från offsideposition möts han av Tomas Olsson som slår en passning på djupet bakom honom. En boll han omöjligt kan springa på utan att bli avblåst. Som ett brev på posten (ja, på den tiden posten faktiskt sysslade med att dela ut brev, alltså) kom ett samstämmigt stön uttalat: "Skoooog, för faan".
Visst är det fascinerande att en person som är så engagerad i matchen att han gladeligen vädrar sin åsikt för halva sektionen, inte ens känner till offside-regeln? Det är fotbollsfeber. Och läktaridioti. Något som verkar gå hand i hand.
Visst har jag också förbannat hans sumpade chanser, men så har jag tänkt på att han faktiskt är skyttekungen. Som sådan gav han mig inte mindre än 22 anledningar att vråla rätt ut av lycka förra året - och som småbarnsförälder tillhör det här med okontrollerad extas inte vanligheterna - därmed är han värd all respekt och vördnad, för evigt.
Igår gjorde han sin bästa match för säsongen och jag ringde upp honom direkt. Samtidigt som han svarade insåg jag att jag inte hade förberett en enda fråga. Rutinerat? Nej. Begåvat? Nej. Fotbollsfeber? Japp, blandat med ett stort mått idioti.
Grattis till en riktigt bra match!
- Tack. Ja, vi gjorde spelmässigt en riktigt bra match. Speciellt med tanke på att vi var pressade att vinna.
Men nu var det dig jag grattade. Jag tycker att det var din bästa match för säsongen.
- Oj, tack så mycket. Jo det gick bra, förutom att jag inte satte någon av chanserna. Men jag kände mig pigg och skapade mycket. Det känns som att formen blir bättre hela tiden.
Och nu har du och Afonso hittat varandra?
- Ja, det känns riktigt bra. Vi rör oss bättre och skapar mycket för varandra. Skarvningarna gav ju några frilägen.
Men just när det kommer till frilägen så gick det inte så bra. Vad hinner du tänka på när du kommer fri för tredje gången?
- Jag tänker inte, jag går på instinkt. Men den var ju inte så bra idag. Jag kanske borde tänka mer?
Du valde avslut på halvdistans?
- Ja, jag tycker det är bättre. Kommer man för nära målvakten blir han stor och då blir det svårt. Fast jag kanske borde dribblat någon gång?
Tränar du mycket på den typen av situationer?
- Ja, klart vi tränar avslut. Och jag får ju frilägen under matchspel på träningarna.
Det var en måste-match som du sa, ändå spelade ni ut så fullständigt. Jag har fått en känsla av att ni trivs bättre med måste-matcher i år?
- Nja, vi jag hade ju hellre ledat med 10 poäng, om jag säger så, men det känns som att vi höjer oss i svåra matcher. Mot Halmstad gjorde grabbarna en jättematch när dom hämtade upp underläget. Det känns som att vi jobbar ända in i mål i år.
Signalerna utåt är nästan enbart positiva nu för tiden.
- Ja, vi har en djävligt bra stämning. Vi jobbar för varandra.
Har det med förändringarna i truppen att göra?
- Nej det tycker jag inte. Det var väl inte bra att Danne stack, men de killar som har kommit är bra fotbollspelare. Bra lagspelare. Lätta att lära känna.
Och Grahn? (Här blir samtalet lite mer betänksamt, ganska naturligt.)
- Alltså Grahn är en oerhört duktig fotbollsspelare, det kan man inte ta ifrån honom. Men han kanske skulle kunna göra det lite lättare för sig. Han kan bli hur duktigt som helst. Han kan gå riktigt långt. Men han hade ju en bestämd uppfattning om var han ville spela och det var väl där det skar sig som jag förstod det. Han ville ju inte spela på kanten.
Om man nu hade varit journalist, eller haft den ambitionen, hade man naturligtvis frågat vidare om Grahn. Så här i efterhand kan jag tänka på ett antal bra frågor: Har ni någon kontakt? Tror du han kommer tillbaka? Vill du att han ska komma tillbaka? Gjorde han rätt? Vad gillar du hans frisyr? (om man hade varit journalist på Aftonbladet, alltså, eller hetat Ekwall). Istället drog jag till med den urkorkade frågan:
Ja, det har du väl inte haft något problem med? (Tack och lov tog han det som ett skämt, och jag var snabb att garva ikapp)
- Nej, jag passar nog inte på andra platser.
Apropå passar, så har passningsspelet blivit bättre på senare tid. (Vilken djävla övergång, have mercy!)
- Ja, det var väl den stora skillnaden idag. Vi är mycket rappare. Högre passningstempo och snabbare bollbehandling. Alla gjorde en bra match faktiskt.
Örebro nästa. Och du kommer hem?
- Nej så känns det inte. Jag hade en kul tid där, men jag spelade där bara i ett och ett halvt år.
Vad gillar du konstgräset?
- Det är riktigt dåligt. Det förstör fotbollen.
Hur förbereder ni er för det då?
- Vi kommer gå in i hallen och köra några träningar så att vi vänjer oss. Vi har haft svårt för dem. Senast fick vi ju stryk i cupen där uppe, så det blir en svår match. Men vi måste vinna.
Det kändes som en så bra slutkläm att jag valde att avrunda intervjun här. Under de avslutande klassiska "tack då", "tack själv", "Nä det är jag som ska tacka", "Jaja men ändå" vändningarna hann Skoog med ännu ett löfte:
Lycka till och hoppas du gör mål snart igen!
- Det kommer, det lovar jag.
Skönt. Det finns alldeles för mycket att oroa sig inför torsdag för att man dessutom ska behöva oroa sig för att Skoog är orolig. Det är han alltså inte. Han är glad, lugn och sugen på SM-guld. Och det smittar.
Malmö spelar just nu den bästa fotbollen på mycket länge. Jag tror vi måste leta oss tillbaka till 80-talet för att hitta bra jämförelser. Man kan diskutera vem av våra guldkonkurrenter som har lättast program kvar. Det har Halmstad. Varför? Enkelt, dom har redan mött oss. För vår del spelar det ingen roll vilka vi möter. Med det här spelet lär vi vara favoriter i varje match. Och om någon fortfarande hävdar att Tom Prahl förespråkar defensiv tråkfotboll slår jag den på käften. Verbalt, alltså.
Peace.
