Aldrig mer Ryavallen

Ett förslag till de styrande i Borås gällande Ryavallen när nu den nya arenan står klar till nästa säsong: Riv skiten så att vi Blåvittsupportrar slipper bli påminda om vad som utspelade sig ikväll, vad som utspelar sig varenda jävla gång vi kommer på besök.

Det var inga stora förväntningar man hade inför matchen. Det handlade trots allt om att åka till Borås för att plocka tre poäng mot Elfsborg. Det inträffar ju ständigt återkommande. Eller så är det kanske så att Elfsborg vunnit samtliga matcher hemma sedan -99. En match sedan Elfsborg gick upp senast har vi lyckats ta hem. 1987, där har vi den andra segern om vi går tillbaka i tiden. Bosse Johansson snackade inför matchen om att traditioner inte spelar någon roll och att ingen ställer frågan om hur det gick till när de bryts. Jag lovar att jag kommer att ställa den frågan den dag vi spöar Elfsborg i Borås. Det är inte omöjligt att svaret går att hämta i att hemmalaget då bytt arena, från Ryavallen, denna hemska plats.

En ganska usel första halvlek från Blåvitts sida slutade i en volleykanon i Bengans högra stolphörn och snacka om att det gav hemmalirarna utrymme för trygghet och självförtroende. Blåvitts försvar var fortsatt darrigt likt senast mot Trelleborg. Mittbackskollegorna Risp och Svensson hade det svårt och det var just det som gav Elfsborgarna deras farligheter i första. I andra kunde Elfsborg backa hem, de var inte rädda för att spela bollen och hade nog det oerhört på känn att matchen skulle gå till dem.

Sebastian Johansson var bäst på plan en bit in på andra. Det var fart på Seb som vann alla närkamper och spelade bollen vidare i ett högt tempo. Resterande spelare hade det svårt att göra något vettigt av det. Det syntes hela tiden att vi hade de bättre spelarna, med en högre kapacitet. Men det låste sig, helt och hållet. Passningarna gick inte rätt, boråsare med hårband slängde sig och fick frispark, de vann även en del dueller och Blåvitt hade svårt att komma till rena lägen.

Då gick Alexandersson in i handlingarna. Han höjde tempot, satte till ordentligt och skapade den press som tryckte ner motståndarna. Den press som borde ha gett oss segern. Håkan Mild blir fälld och Stålhammar som i vanlig ordning var dålig pekade otroligt nog på straffpunkten.

Eros Ramazzotti spelades i bilradion på vägen hem. Samma artist som dånade ur högtalaranläggningarna på Ullevi kvällen då Alexandersson sänkte Milan hemma i Champions League. Niclas var ikväll härföraren som skulle dunka upp straffen i taket, dra med sig laget och åstadkomma ett segermål. Nu blev det inte så. Straffen gick till höger, målvakten gick till vänster och ytterligare en kväll i Borås var förstörd.

"Bruce Springsteen - My Hometown" får en på bättre tankar när vi närmar oss Göteborg. Kalmar hemma på måndag, en match av två hemmamatcher framöver som bara måste vinnas. En match jag tror vi kan vinna. Vinnartrenden är bruten, ur den hoppas jag ett lag med inställning och ork att trycka ner varenda av de återstående motståndarna reser sig. Det snackas om att guldet är kört, att Johanssons pokal redan adresserats till Malmö. Det är det enda positiva jag kan tänka ikväll. Pressen och snacket tonas ner, Blåvitt tar en match i taget. När matchen mot Malmö i näst sista omgången ska gå av stapeln, då ska vi vara max två poäng efter. Då ska säsongen avgöras, det tror jag fortfarande på.

***

Blåvitt hade en enda period av tryck gentemot Elfsborg. Då väljer ett antal Blåvittsupportrar att storma löparbanan och skapa oroligheter gentemot polis och matchvärdar. Hade det gått ett steg till hade domaren fått blåsa av tills personerna i fråga gått tillbaka upp där de hör hemma. Spekulationer, men det hade förmodligen resulterat i att Blåvitt tappat den enda press de åstadkom under matchen. Nu gick det som väl var inte så långt men de som idag hoppade in på innerplan bör betänka hur det var för femton år sedan då kravallstaketen härjade runt om på de allsvenska arenorna. De bör även ställa sig frågan om de fick ut något av att springa på löparbanan istället för att stå på läktaren.

***

Malmö FF - när ni kommer upp till Göteborg gör ni bäst i att göra det med ett poängförsprång som överstiger två. Blåvitt - se till att deras enda chans till det är att vinna resterande matcher fram tills den 25:e. Det är då det avgörs, då är den förbannade Ryavallen glömd.

Andreas Kjäll2004-09-24 01:20:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel