Mot vem känns det skönast?
“Derby della Madonnina, Classico Cárioca, El Superclásico, Old Firm… Listan kan göras lång over de mest prestigefulla matcherna i fotbollsvärlden. De flesta klubbar har just ett lag som det känns allra skönast mot när det går… Att slå dem menar jag.” Himmelrikets Carlo funderar kring vem det är skönast med. Eller mot.
Men hur är det för Malmö FF? Vilken eller vilka klubbar har det varit och är det mest glädjande att vinna över? Kan tänka mig att olika supportrar beroende på ålder eller bakgrund lämnar olika svar.
Låt mig först sålla bort några som ligger nära men ändå inte riktigt i favoritslagpåseklassen:
BoIS – lite för mycket upp och ner och inklämt mellan de två mera meriterade Skånelagen.
TFF – vill aldrig tända till trots lite tramsiga försök till mobbing från TFF.
Östers IF – kanske för en del som var i formbar ålder då Stig Svensson med snåländsk… förlåt småländsk envishet stack upp. En anekdot från Östertiden vill jag gärna berätta.
Stigs icke okända son, Tommy, spelade som mycket ung mot MFF och förlorade.
– Men vi skulle fått en straff, sa Tommy till domaren.
– Hur motiverar du det, undrade rättskiparen.
– Det sa far..
– Och vad sa mor?
Sen är det alltid lite extra kul att slå Stockholmsklubbarna, men huvudstadslagen är alltid särskilt roliga att besegra för klubbar i alla länder.
Men som våra huvudkonkurrenter har jag valt ut följande fyrklöver:
IFK MALMÖ
Klubben vi föddes ur. Eller styvmodersklubben som de nitton dissidenterna så klokt revolterade mot den 24/2 1910. Klubben som länge satt i det fotbollsmalmöitiska förarsätet, men var tvungen att ta till våld då stadens fotboll i början på trettiotalet skimrade allt mer i himmelsblått. Klubben som senare på tidigt sextiotal gjorde ett sista (?) försök till kontrarevolution.
IFK Malmö är som jag ser, det enda Malmölag som kan framkalla derbykittlingar. Bunkeflo och Mabi i all ära, men det kommer att ta generationer innan de kan räknas som allvarliga konkurrenter.
Ser gärna att Gula faran tar steget upp igen. Är inte långsint av mig. Jag har varit med på den tiden då hela staden gick i äkta malmöitisk derbyfeber. Så varför inte igen? Nog skall väl en stad som Malmö ha ett äkta stadsderby i Allsvenskan? Det var kul då… Kan det bli det igen? Tvivlar starkt, men vem vet.
IFK NORRKÖPING
Får fortfarande efter alla dessa år orosrysningar när Peking står på andra sidan planen.
Malmö FF och IFK Norrköping – två klubbar som på fyrtiotalet representerade helt olika kulturer när det gällde att besätta sina slagkraftiga elvor. IFK dammsög Norrland på talanger och fick öknamnet IFK Norrlandsköping.
MFF var nästan helt bestående av pågar från Backarna och Möllevången, uppfostrade i Eric Persson örtagård.
Vi småpågar var alltid säkra på vinst på den tiden. Det hette aldrig Vem vinner i dag? utan alltid Hur mycket blir det i dag? Utom då de där från Östergötland, som aldrig ville acceptera att MFF var bäst, kom på besök… Vilka matcher… När MFF spelade borta på Idrottsparken, stod folk stod rätt upp och ner i Folkets Park och lyssnade på referat, andäktigt uppmärksamma med bultande hjärta.
Så därför: stort grattis Norrköping och välkomna tillbaks till Malmö! Men kom inte i någon tråkig anonymiserad, så kallad bortadräkt. Vi som lider av nostalgielefantias vill se de äkta klubbfärgerna. Det gick utmärkt på Nordahls tid och gör det även nu.
IFK GÖTEBORG
Hata – hata – hata Göteborg!
Varför då? Visst har kubben svarat för oegentligheter, men vilken klubb har inte det?
Nej, respektera IFK Göteborg som våra sportsligt sett absoluta huvudkonkurrenter.
kampen om Maratontabellsledningen, den eviga diskussionen om våra internationella meriter, flest SM-tecken eller seriesegrar med mera. En värdig motståndare helt klart.
Själv är jag stolt över det vi i MFF har gjort och förhoppningsvis kommer att göra på den stora Europascenen. Men lyfter samtidigt på alla mina kepsar när jag minns hur Änglarna faktiskt spelade ut några av de tyngsta elefanterna i fotbollsvärlden.
En MFF:are behöver, som jag ser det, aldrig vara avundsam. En MFF:are är alltid trygg i förvissning om sin egen klubbs storhet. Att slå denna stora klubb som Göteborg de facto är, känns alltid extra meriterande och glädjande.
HELSINGBORGS IF
Nu är det så nära äkta derby, för vår klubb, vi kan komma i våra dagar.
HIF var den första skånska klubben som tog upp striden mot Göteborgs och Stockholmslagens dominans. Men med åren har MFF distanserat Di röe. Vi har klart överläge såväl internationellt (men jag applåderar deras CL-besök) som nationellt. Vi har den där 10-1 segern att ständigt plocka fram ur garderoben då vi blir utsatta för illvilliga attacker norrifrån.
Vi gamla minns dueller mellan Erik Nilsson och Svara Blixten med välbehag. Vi minns när den faktiskt Zlatanlike Hasse Persson gjorde livet surt för MFF. Vi minns alla profiler som de båda skånska klubbarna har haft, vilket gör att möten mellan MFF och HIF, nog för de flesta MFF:are upplevs som årets allsvenska höjdpunkt. Och som den storsinte MFF:are jag uppfostrats till att vara så önskar jag i skrivande stund HIF all lycka i den pågående UEFA-cupen – strålande hittills. Men till våren är det som vanligt igen.
Säkert har en del läsare synpunkter på vilka jag räknar som våra huvudkonkurrenter. Har ni några andra förslag? Ja, då är det nog en personlig vendetta.
