En sanslös vändning
Tänk, det fanns en tid då MFF inte kunde vända matcher. Släppte vi in första målet, så förlorade vi. Nej, det var inte längesedan; det var bara förra året.
Till attack, kämpa på
för vår färg den himmelsblå
Hela vägen ska vi gå
och sedan SM-guldet nå!"
Om ni var på Stadion igår, så fattar ni varför jag inleder krönikan med just de raderna. Ett insläppt skitmål och vad händer? Sångorkanen som virvlade från Norra läktaren efter 0-1 är det slutliga beviset på att det lönar sig att tokstödja sitt lag i med- och i motgång. Från min plats på södra sittplats såg jag hur en hel långsida bestämde sig för att "nä, nu jävlar ska vi sjunga ännu högre" när chockmålet som kunde äventyra SM-guldet var ett faktum, och hoppade och skrålade med en frenesi som närmast var elektrisk.
Vi har haft debatter om burop här på Himmelriket, men jag tänker inte ens bemöda mig om att gå i clinch med en bu-förespråkare längre - om det nu finns sådana kvar, vill säga. Det vore som att debattera det monetära systemet med en kommunist eller att diskutera dödsstraffet med en texassenator. MFF vände och vann igår, två gånger dessutom, efter en makalöst bra insats av publiken. Och en viss Afonso Alves.
I våras, det måste jag erkänna, saknade jag fjolårens nigerianske målkung. Ijeh var, när han var på humör, seriens bäste spelare och när spelet tröt i våras kändes det outsägligt trist att behöva se honom lalla omkring i för trånga skor i ett profillöst kamratgäng. Visst, Afonso gjorde mål han också - två underbara sådana på frispark mot Borås borta, exempelvis - men han var ju offensiv mittfältare, inte forward, och där framme lunkade Sypniewski omkring och väntade på nästa offsideavblåsning. I en allsvensk enkät som en kvällsblaska presenterade, utsågs Afonso till en av seriens mest överskattade spelare. Så nu, när hösten känns varmare än sommaren själv, så gläder det mig till vansinne att kunna få in-yer-face:a alla de som tyckte att vår nummer 8 var högst ordinär.
Afonso höll en klass igår som ingen spelare gjort i den himmelsblå tröjan sedan Therns dagar. Inte ens Zlatan var så bra under sin tid i Malmö. Egentligen avskyr jag liknelser vid andra klubbar och spelare när jag beskriver MFF (det kallas väl R-ordet-fobi, antar jag?), men Alves makalösa uppvisning igår för tankarna till Thierry Henry. Snabbheten, speluppfattningen, dribblingarna, skottet, orken (hur fan orkar karl'n utföra cirkusnummer på cirkusnummer i 90 minuter?) och hårdheten i kroppen gör honom till en spelare som lätt platsat i någon av de större ligorna. Tyvärr.
Hammarbys backbesättning må vara skadeskjuten, men Alexander Östlund är ingen medelmåtta direkt. Tvärtom, en ytterback som bemästrat europeiska toppspelare som Prso och Robben snurrar man inte upp bara så där. Om man inte heter Afonso Alves, då förstås. Brassens lekstuga var skillnaden mellan två bra lag igår och om gudarna varit med honom än mer, så hade Covic inte paradräddat avslutet från 3 decimeter som skickat Afonso till ensam skytteligaledning.
Några ord dock om den tveksamma försvarsinsatsen igår. MFF ska inte behöva släppa in Bajen i matchen igen med en tvåmålsledning i paus. Sen får motståndarna heta Johansson, Laitinen, Furuseth-Olsen och Runström och vara legitimerade yrväder med rätt att röra om i försvarsgrytor - tre mål i baken är underkänt. Kanske var det viljan att anfalla så frejdigt som spelade oss ett spratt, för i den andra halvleken uppstod ytor mellan mittfält och försvar som inte får förekomma mot ett lag som är så pass spelskickligt som Hammarby.
Stackars Abelsson halkade in ett självmål, men det var tyvärr bara symptomatiskt för den försvarsinsats som han gjorde igår. Stundtals glänste Abel med resoluta ingripanden, särskilt på höjdbollarna, men felprocenten från ex-trelleborgarens fötter var alldeles för hög igår. Tyvärr räcker det inte med nio stabila ingripanden om det tionde är virrigt. Stark coachning av Prahl att byta ut honom och flytta in Höiland i mittförvaret; spelar Guiomar-Nilsson från start på Fredrikskans kommande söndag, månne?
Ikväll är pressen på IFK Göteborg. Kalmar är ett bra bortalag och eftersom Blåvitt nu fått segersviten bruten, så kanske man kan hoppas på en ny obruten trend i några matcher? Hursomhelst kommer vi att vara serieledare även över landslagsuppehållet.
Till sist:
Hej där nere, vi är Malmö!!!
