En match som går till historien

Det var en helt sanslös match som utspelade sig igår på Malmö Stadion. Lika säker jag kände mig på seger när det stod 3-1 var jag på att det skulle gå åt pipan när Bajen kvitterade till 3-3.

Det kändes nästan för bra när jag vandrade till Stadion igår. MFF i serieledning, ett MFF i form, fint väder och jag var alldelse för säker på att det skulle bli seger. Den känslan försökte jag tränga bort, men det gick inte.

Att Hammarby gjorde 1-0 kändes inte som en katastrof direkt, även om det kom som en kalldusch. Men sången dog inte på läktaren för det, istället höjdes volymen ytterligare ett snäpp och det var en skön känsla. Med Afonso i toppform, en Skoog på uppåtgående och Daniel Andersson som börjar hitta formen kändes det som att vändningen skulle komma och visst gjorde den det.

Daniel Andersson spelade fram Afonso till ett friläge med en elegant chipp och Alves placerade stensäkert in kvitteringen. Och sen var det vår halvlek helt och hållet. Bra rörelse och intensitet i spelet, vårdat och snabbt passningsspel från våra himmelsblå spelare gjorde att man stod och njöt på läktaren. Det kändes verkligen som att det här är vår säsong och nu kan ingenting stoppa oss. När halvleken var över var det 3-1 och med det spelet som de visade upp hade man fog över den säkerhet på seger som kommit smygande.

Ett olyckligt självmål av Abelsson i början av andra gjorde att allting förändrades. Hammarby fick luft under vingarna, medan det bland de himmelsblå spelarna spreds en osäkerhet. Hammarby kom i ständiga attacker och kvitterigen var inte särskilt oväntad. Själv stod man helt förtvivlad på läktaren, vårt annars så stabila försvar hade på hemmaplan släppt in 3 mål på mindre än 60 minuter. Det som inte kunde hända hade hänt. MFF hade tappat sitt spel helt och bajen hade fått blodsmak. Detta kunde sluta riktigt illa och det insåg Prahl och gjorde några välmotiverade byten som kom att bli ganska lyckade.

Peter Abelsson som gjorde en dålig match blev utbytt mot Johan Guiomar Nilsson efter 66 minuter, 4 minuter senare byttes Jon Jönsson in istället förDaniel Andersson och kvarten före slutet gjorde Ykesl Osmanovski bejublad comeback hemma på Stadion. Malmö började anfalla med väldigt mycket folk för att få in segermålet, vilket även öppnade till kontringar för Hammarby. Det blev ett väldigt böljande spel och Asper fick rädda ett friläge innan allas våran Afonso Alves kunde avgöra till nästan hela Stadions lycka. Det lutar oneklingen åt Guld. Kan man vinna en sån här match och sedan ändå missa guldet?

Denna Afonso Alves
Mestadels dominerar han totalt på planen och gör lite som han vill. Det är i alla fall känslan man har uppe på läktaren. Han är långa stunder en spelare i en klass för sig. Lite bättre på allting.

Återigen avgjorde han till Malmö FF:s fördel med två mål och det är visserligen bra. Men de stunderna han inte är i en klass för sig och dominerar är han tämligen usel. Det håller inte i en klubb som Malmö FF. Här gäller det att prestera hela tiden, det får inte gå ens 2 minuter mellan hans läckra dribblingar och framspelningar och han måste göra mål i varje halvlek, och det gör inte Afonso. Jag hoppas att Prahl ser detta och tillsammans med Hasse Borg gör sig av med honom till nästa säsong och köper in en annan spelare.

0 kommentarer