Vinteruppehåll mitt i sommaren
De finns så mycket hokus pokus bland oss supportrar. Alla vill på sitt sätt bli delaktiga i sitt lags framgångar. Men sedan finns det också det som är oförklarligt.
Efter nästan halva säsongen av allsvenskan ligger Hammarby på en tredje plats. Bara det är i och för sig fantastiskt. I den tolfte omgången mötte vi seriefavoriterna och det ska medges, så här efteråt, att det var en match som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Men de mörka tankarna skakade jag av mig eftersom jag visste att det var Håkans tur att se Hammarby på Söderstadion.
Detta kanske kräver sin förklaring.
Håkan är en granne både i boendet och på Söderstadions bänkplats. Håkan och hans kompis delar på en säsongsbiljett och går varannan gång på Bajens hemmamatcher. Nu har det visat sig att när det är Håkans tur att bänka sig bredvid mig så vinner alltid Hammarby sina matcher. När det är hans kompis tur (jag väljer att låta hans namn förbli anonymt), så når Hammarby på sin höjd upp i ett oavgjort resultat. Detta syndrom har i alla fall gällt under denna säsong och hela 2000. Jag har inte kollat bakåt på säsongen 1999, när de köpte sitt första säsongskort tillsammans. Jag vågar inte.
Så mina vänner i år började Håkan att se GIF Sundsvall (vinst 1-0). Anonym såg Göteborg (oavgjort 1-1). Håkan såg Örebro (vinst 3-0). Anonym var på plats mot Norrköping (oavgjort 1-1). Håkan såg självklart Helsingborg matchen (vinst 3-1).
Derbymatcherna går både Håkan och Anonym på så där gäller inte förtrollningen.
Som om inte det vore nog så såg Håkan bara Hammarby segrar förra året.
Nu är inte jag den som propsar på att Håkan ska se alla matcherna eftersom jag tycker att Hammarby tillhör alla. Även de som för olycka med sig. Ja, olycka kanske är ett för starkt ord. Vi har ju faktiskt inte torskat någon match i år som Anonym bevittnat. Men jag unnar honom en vinst av hela mitt hjärta, eftersom jag tycker mig se att detta syndrom sätter sig i själen på honom. Det är ett tungt ok att bära på. Så Bajen lova att köra över Trelleborg när de och Anonym kommer till Söderstadion i nästa match så vi slipper oroa oss för vår vän hälsotillstånd.
Apropå matchen mot Trelleborg så får vi ännu en gång vänta, alldeles för länge, på att få se Hammarby spela på Söderstadion, efter att ha bevittnat en enorm urladdning.
Efter Örebrovinsten med 3-0 fick vi vänta i olidliga 41 dagar innan vi fick komma hem till Söderstadion.
Och nu efter 3-1 vinsten mot Helsingborg så blir väntan inte lika lång, men ändå helt oacceptabla 27 dagar innan nästa fajt i Bajenland. Och detta ska vi behöva utstå mitt i brinnande seriespel.
- Nej, välbefinnandet kräver faktiskt minst en match i veckan för att själen ska kunna få den livsviktiga näring som gör att man ska fungera som människa fullt ut.
Det här börjar faktiskt kännas som vinteruppehåll fast det är mitt i smällheta sommaren.
Förr gick det att få lite surrogat genom att med jämna mellanrum knalla upp till Söderstadion och kolla in en B-lags fajt. Men nu när reservlagsserien blivit ett skämt så finns knappast den möjligheten kvar.
Det blir till att dra till Halmstad, för att stilla abstinensen, men det kommer aldrig att kunna bli som att få komma hem. Hem till vårt kära Söderstadion.
Mycket märkligt det här. Den här artikeln skulle handla om statistiken efter tolv omgångar. Jag sitter med alla kladdpapper och siffror framför mig och det ni just läst skulle bara bli en slags ingång till en artikel kallad ”Efter tolv spelade…”. Men nu blev det här en alldeles för lång inledning så den får stå för sig själv.
Jag återkomma med statistiken efter tolv spelade lite senare.
Vi ses på Söderst@dion! Men först i Halmstad.
