Alltid Blåvitts Spelarbetyg lagdel för lagdel: Del 2 Backlinjen
Årets back

Alltid Blåvitts Spelarbetyg lagdel för lagdel: Del 2 Backlinjen

Efter varje allsvensk omgång sätter Alltid Blåvitt betyg på IFK-spelarna enligt en sjugradig skala. Nu är det dags att summera säsongen och i del två behandlas backlinjen.

En nyckel till årets framgångsrika säsong var det stabila försvarsspelet. Tränarna var tidigt på det klara med hur de ville formera backlinjen och det var hela tiden samma fyra spelare som gavs förtroendet i match efter match, enbart skador eller avstängningar ändrade den givna startuppställningen. 


Adam Johansson

Adam var tillbaka efter skada i tid till premiären men var naturligt nog inte toppform vilket också återspeglas i spelarbetygen från säsongsinledning där han kammar ett par av säsongens sämsta betyg direkt. Främst var det hans försvarsspel som kritiserades medan de offensiva löpningarna fanns där redan från början.

En liten islossning kommer med storsegern mot ÖSK där hans samarbete med ”Alex” prisas och den insatsen följs upp med bra spel mot Gefle. Två matcher där Adams offensiv sida får fritt spelutrymme medan defensiven inte direkt testas. Efter ytterligare ett par starka insatser hamnar Adams säsong i något av stiltje under en längre period, insatserna är solida men inte spektakulära och ordet ”stabil” återkommer mer än en gång i betygen. Han sprakar till med en mycket stark insats mot HBK där hans spel klassas som landslagsmässigt under stora delar matchen men faller sedan tillbaka något i de därpå följande omgångarna.

Likt resten av laget höjer han dock sin spelnivå i slutet av säsongen och radade upp då upp starka insatser. Det sägs ibland att Adam bara skulle vara bra när han har ”Alex” framför sig men mot Malmö gjorde han en av årets absolut bästa insatser när han som vikarierande lagkapten ledde laget till en viktig seger och själv ”stod för ett inspirerat och stabilt spel.” Tyvärr varnades han i mötet mot AIK och missade därmed guldmatchen mot TFF.

Snittbetyg: 4,46 (24 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot ÖSK (b), Gefle (h), Hammarby (h) och MFF (b)
Lägsta betyg: 3:or mot AIK (h), HBK (h), Hammarby (h) och BP (h)


Mattias Bjärsmyr
Mattias hade en tung avslutning på säsongen 2006 då hela försvaret läckte som ett såll och även om försäsongen i år hade varit stabil såg det inte heller bra ut i säsongsinledningen för Bjärsmyrs del. Han kvitterade ut underkända betyg för de tre första omgångarna och hans spel karaktäriserades av en viss osäkerhet och passningsspelet, aldrig hans starka sida, var nu av Mellberg-klass. Efter den svajiga inledningen jobbade ”Bjärsa” ändå sig upp till en acceptabel standard i de nästkommande matcherna och blir sedan egentligen bara bättre och bättre ju längre säsongen lider.

Länge står han ändå något i skuggan av Ragnar men mot slutet av säsongen är ”Bjärsa” spelmässigt uppe på samma höga nivå som sin mittbackskollega och dessutom har han något som Ragnar ännu så länge saknar, målsinne. 5-0-målet mot Kalmar var mycket vackert men inte direkt matchavgörande men däremot var Mattias omtvistade mål mot AIK i den nästsista omgången av avgörande betydelse för guldstridens lyckliga utgång. Mattias prisas gång på gång för sitt fina huvudspel och blev bättre vän med bollen allteftersom säsongen gick.

Snittbetyg: 4,48 (25 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot GAIS (h), KFF (b), HBK (b) och MFF (b)
Lägsta betyg: 3:or mot TFF (b), AIK (h) och BP (b) 


Ragnar Sigurdsson

Tänkt som ett se-och-lära år så blev det här säsongen en enda lång triumf för Ragnar som kunnat inhösta utmärkelser som Kristallkulan från GT och priset som ”Årets back” från Svenska Fans läsare. ”Ragge” var ju också nominerad som årets back vid Fotbollsgalan men där hade juryn tydligt druckit lika mycket som ”Bengan” och valde istället att ge priset till Petter Hansson.

Ragnar imponerade direkt i premiären och omdömet han fick där visade sig stämma bättre än man hade vågat hoppats på: ”Ragnar är snabb, brytningssäker, och bra på huvudet. Ett antal matcher, och bättre kommunikation med övriga spelare så kan det bli riktigt riktigt bra”.
Efter den starten fortsatte ”Ragge” på det inslagna spåret och en av de saker som imponerar mest med hans säsong är att han inte noterar ett enda underkänt betyg på alla 26 matcher, något som ingen annan spelare i truppen slipper undan vid minst ett tillfälle. Närmast är han nog i segermatchen mot Gefle på bortaplan där han på konstgräset hade vissa problem att handskas med Johan Oremo.

För att vara en ung back är Ragnar förvånansvärt ”färdig” redan, visst allt kan bli bättre men han är redan i stort sett komplett som spelare och har inga direkta svaga sidor (utom att han har svårt för forwards från Liechtenstein). För att vara en mittback har han också förvånansvärt bra teknik och han är inte rädd för att göra offensiva räder upp i plan. I år lyckades han dock inte göra något mål men som det skrevs i betyget från guldmatchen; ”Stanna kvar ett tag till ”Ragge” så kommer snart målen!”

Snittbetyg: 5,04 (26 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot GAIS (h), KFF (b), HBK (b), IFE (h), Hammarby (h) och MFF (b)
Lägsta betyg: 4:or
mot AIK (h), HBK (h), Gefle (b), BP (h) och GAIS (b) 


Hjalmar Jonsson

”Hjalle” börjar bli en riktig trotjänare i Blåvitt och det här var förmodligen hans mest stabila säsong hittills. Särskilt spektakulär var den dock inte och något som ofta återkommer i spelarbetygen är önskemål om att Hjalmar skall ta fler offensiva initiativ.

Nu ser man oftast bara ”Hjalle” på offensiv planhalva i samband med fasta situationer men det är å andra sidan något som han skött bra under året. Bäst utdelning hade han på Örjans Vall där han med lite hjälp från Conny Johansson återigen kunde lämna planen som målskytt.

Ett annat klagomål som återkommer gäller brister i passningsspelet och att det är alltför många chansartade uppspel från "Hjalles" sida. En backs främsta ansvar är ändå defensiven och där känns det som om Hjalmar tog ett steg framåt under året och blev allt säkrare.

Snittbetyg: 4,13 (23 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:a mot HBK (b)
Lägsta betyg: 2:a
mot BP (h)


Magnus Johansson

Gavs inte mycket speltid under året och det första inhoppet kom först i den nionde omgången när han i halvtid utan större framgång fick ersätta en skadad Hjalmar Jonsson. Hjalmars skada gav sedan ”Ölme” chansen att starta de därpå följande tre matcherna och även om det såg bra ut i matchen mot Kalmar övertygade han inte defensivt i mötena mot Hammarby och MFF. När sedan Jonsson kom tillbaka blev det återigen en lång väntan på bänken för ”Ölme” innan han i sista omgången gavs chansen då Adam var avstängd.

I vad som sedan visade sig vara hans sista match för klubben stod han för en riktigt bra prestation och som pricken över i:et slog han också det perfekta inlägg som Pontus kunde nicka in det definitivt avgörande andra målet på. Ett värdigt slut för en kämpe som förtjänar all respekt för sina insatser i IFK.

Snittbetyg: 3,6 (5 spelade matcher)
Högsta betyg: 5:or mot KFF (h) och TFF (h)
Lägsta betyg: 2:a mot DIF (b) 


Övriga spelare:
Gustav Svensson
startade en match, Hammarby (b), som mittback och Niclas Alexandersson var högerback mot Gefle på Strömvallen men båda kommer behandlas bland mittfältarna.

Betygsskala 1-7
1= usel
2= dålig
3= underkänd
4= godkänd
5= bra
6= mycket bra
7= landslagsklass

Läs också:
Del 1 Målvakt

Johan Niklasson2007-11-19 09:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel