Dubbel-Anders – en tribut
Läs om när Anders Andersson flyttade till Malmö som 16-åring, hans bästa match i den himmelsblå tröjan och en väldigt rolig intervju.
Jag hade nöjet att lära känna Anders Andersson redan när han som 16-åring flyttade från lilla Svenstorp in till storstaden Malmö. Jag och mina väninnor umgicks då med ett par av killarna i Malmö FF:s ungdomslag. En av dessa var Jonas Danielsson. Eftersom Jonas och Anders spelade tillsammans i pojklandslaget blev det naturligt att Jonas “tog hand om” Anders när han ensam flyttade från landet till en liten etta på Lorensborg i Malmö. Jag minns att Anders snabbt blev väldigt populär bland oss tjejer. Till skillnad från storstadskillarna som skulle vara coola och hävda sig så var Anders lugn, ödmjuk och lite blyg.
Min första bil var en ljusblå Fiat Ritmo. Eftersom det gått lång tid nu och brotten sedan länge torde vara preskriberade kan jag berätta vad vi brukade utsätta denna stackars bil för. Utan en tanke på eventuella konsekvenser brukade vi köra ut till Bulltofta med bilen och busköra. Ingen av killarna hade körkort och man kan ju inte direkt påstå att de hade samma känsla för att köra bil som de hade för den runda leksaken. Som tur var hände det aldrig något under våra bilfärder.
Även Anders fick såklart erbjudande om att köra, vilket han dock – klok som han alltid varit – tackade nej till. Kanske ett beslut som hängde samman med att han hemma på gården i Svenstorp kört och krockat med en traktor…
Att Anders var en talang utöver det vanliga förstod man fort och det tog inte lång tid innan Anders Andersson nådde MFF:s A-lag. 1991 gjorde han som 17-åring allsvensk debut mot AIK hemma. Malmö FF vann matchen med 2-1. Året därpå etablerade han sig i A-laget.
Den bästa match jag kan minnas mig ha sett Anders Andersson göra är Uefacupmatchen mot Nottingham på Malmö Stadion 1995. Malmö FF vann matchen med 2-1. Anders gjorde – som hela laget – en strålande match. Anders gjorde det avgörande målet och var bara ett stolpskott från att göra ytterligare mål. (I returen vann Nottingham med 1-0 och gick därmed vidare på sitt gjorda bortamål).
Dagen efter matchen gjordes en TV-intervju med Anders Andersson och två av de andra segerhjältarna, Jörgen Pettersson och Joakim Persson. Denna intervju har jag fortfarande kvar och om jag någon gång känner att jag behöver bli uppmuntrad är det bara att slå på videon. Det är helt omöjligt att inte skratta när man ser intervjun. Medan Anders på sitt alltid seriösa vis försöker svara på reporterns frågor sitter de andra två segerrusiga killarna och asgarvar.
Förmodligen är det betydligt roligare att se på video än det låter när jag beskriver det här – ni kan se klippet här.
Under min tid som ungdomsledare i Malmö FF utnyttjade jag ofta möjligheten att få besök av A-lagspelare på träningen. När jag senare bytte Malmö FF mot Eriksfälts FF hade man inte alls samma privilegium. För Anders var det dock givet att ställa upp när jag frågade om han kunde komma och besöka en träning med pojklaget jag då tränade i Eriksfält. Det blev ett mycket uppskattat besök på Lindeborgs IP. Anders var med och ledde någon övning och spelade lite med killarna i laget, sedan blev det autografskrivning. En av pojkarna som spelade i laget när Anders kom på besök hette Johan Guiomar-Nilsson 12 år. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att Anders Andersson och Johan knappt tio år senare skulle spela A-lagsfotboll tillsammans i Malmö FF. (Guiomar-Nilsson spelar som bekant numera i Kongsvinger i Norge.)
Anders Andersson har efter sina proffsår utomlands återvänt till allsvenskan och Malmö FF.
Efter en tung säsong 2006 har Anders fått något av en revansch i år - både på sig själv och på de kritiker som har tvivlat på hans kapacitet. Och är det någon spelare jag verkligen unnar denna framgång så är det Anders med sitt stora MFF-hjärta.
Det gjorde verkligen ont i mitt hjärta när jag föregående år såg Anders underprestera match efter match, när han blev petad och när jag hörde folk prata om att han var slut som spelare. Om jag inte vetat vilken kapacitet Anders hade sedan tidigare hade jag förmodligen också ställt mig väldigt tveksam till honom. Men jag visste att han hade betydligt mer att ge och därför är det med extra stor glädje som jag sett hur Anders i år gjort succé i backlinjen. Under en säsong där de flesta spelare inte alls levt upp till de krav och förväntningar vi har på dem har Anders agerat som en riktig klippa i försvaret. Det finns inte superlativer nog att beskriva Anders förssvarsspel den här säsongen och jag kan inte annat än sälla mig till hyllningsskaran och konstatera att Anders idag växt ut till en av Allsvenskans absolut bästa försvarare.
Trots många framgångsrika år i klubben har dock Anders aldrig tagit något SM-guld. Min förhoppning är därför att Anders innan han lägger fotbollsskorna på hyllan får kröna sin karriär med ett efterlängtat SM-guld. Det är du verkligen värd Anders!
