Åh, mitt kära Djurgården...!

Bara lite lösa funderingar. Om fotboll i allmänhet. Om DIF i synnerhet. Mycket på agendan just nu.

Vill börja med att tacka alla spelare i Djurgården för den uppvisning i moral de stod för i matchen i torsdags mot FC Utrecht. Vilken match! Liten publik på läktarna men vilken Djurgårdsfest! Ingen spelare som vill upprepa det? Ingen spelare som vill uppleva europeiska cupmatcher igen? Jag tyckte det var en utmärkt present vi åskådare och spelare gav varandra på Råsunda i torsdags. Mycket vill ha mer. Vill därför att Djurgården verkligen ska försöka vinna Svenska Cupen i år. För med tanke på tabellplaceringen är nog vinst i cupen enda garanterade möjligheten att komma ut i Europaspel igen inom en snar framtid.

Därför, snälla, vinn cupen...!

* * *

På söndag hejar jag på Örebro SK. ÖSK spelar då mot AIK på Råsunda. Nu när Djurgårdens drama i UEFA-cupen är färdigspelat riktas blickarna åter mot allsvenskan till helgen. Matchen omskrivs som en av de viktigaste i klubbens historia någonsin. Jag är benägen att hålla med. Detta gäller säkert Örebro SK också. Det lag som förlorar på söndag kommer att vara rejält i knipa.

Länge sedan AIK varit så nära att åka ur allsvenskan. Jag är en av dem som verkligen vill se dem göra det och dessutom helst inte komma tillbaka på ett tag. Att ÖSK åker ur eller med jämna mellanrum spelar streckmatcher överraskar ingen. Alla lag åker ur förr eller senare och tyvärr kommer inte många utanför Örebro i så fall att bry sig.

Men AIK! Klubben som intar tredjeplatsen i maratontabellen och har supportrar i hela Sverige. Situationen är mycket ovan för deras del och krisen lyser igenom hela klubben. Varken spelare eller klubbledning verkar veta råd att ta till just nu. För egen del var det inte länge sedan vi själva pendlande mellan serierna. Kanske skulle vi kunna vara frikostiga mot en sliten lillebror och då bistå med dyra råd.

Jag frågar mig bara varför vi skulle vara så storsinta. En allsvenska utan AIK skulle vara en märklig företeelse som inte setts på långa år. Just därför jag så gärna vill uppleva det...

* * *

Angående torsdagens match mot FC Utrecht och den extremt låga publiksiffran. Efter matchen har alla kunnat läsa de unisona rapporterna vilka skvallrar om den enastående stämningen som infann sig under matchen. Vore kul att om tio år be alla att räcka upp handen vilka närvarade på Råsunda i torsdags. Chansen finns att vi nu fått våran egen "Bajen-Hetzöga-effekt". Skulle inte förvåna mig om det då kommer att kunna räknas 44 490 händer i luften i stället för de 4 449 som de facto var på plats.

* * *

Och den publikkris i allsvenskan som media skrivit om. Jag tror att mycket av krisen kan förklaras med att tidningarna inte skriver lika mycket efter varje omgång längre. I alla fall gäller detta Stockholmstidningarna, som jag läser. För inte länge sedan kunde en simpel match följas av hela tidningsuppslag i nästa dags tidning. Så är det inte längre.

Vårat derby mot AIK av förra veckan är ett bra exempel. Matchen DIF - AIK är det mest intensiva allsvenskan kan uppbåda i spelväg. Därmed finns förutsättningar för en god mediabevakning. Jag är medveten om att den matchen inte blev välspelad och att inget av lagens resultat lockat till sig marginalåskådarna till arenorna i år. Men jag hävdar att tidningarna ändå borde ha bevakat den matchen lika intensivt som de gjort med de senare årens derby. Ändå valde till exempel Sportbladet, landets största sportmedium, att inte ägna mer än en helsida åt matchen i nästa dags tidning.

Borde inte ett derby skapa större intresse än så? Ett Stockholmsderby är alltid ett derby och därmed en stor fotbollsfest. Därtill var matchen viktig för bägge lagens slutplaceringar i årets serie. Alltså borde mer skrivits om den. Samma torftiga företeelse kan skönjas efter den senaste UEFA-cupomgången som just spelats. Samtliga tre svenska lags motgångar avverkas på en endaste sida. Är det verkligen tillräckligt? Mig verkar det vara i minsta laget.

Förhållandet fotboll kontra sålda sportupplagor för tidningarna kan liknas vid den mellan hönan och ägget. Vilken kom först? Vilken krävs för att den andra ska kunna existera? Skrivs det inget om fotbollen i tidningarna, får folk inte upp ögonen för idrotten, det visas därmed mindre intresse, vilket leder till mindre publik på arenorna, och i slutändan även mindre sålda lösnummer. Omvänt förhållande gäller. Skriver de i stället mer om varje omgång, uppmärksammar läsarna fotbollen och följaktligen kommer de också till arenorna. Media behöver idrotten för att sälja sina nummer lika mycket som fotbollen behöver medierna för att överleva som professionell idrott. Det var ingen tillfällighet att allsvenskan för några år sedan införde splittrade omgångar. Allt för att få en ökad mediabevakning.

Men det är inte här problemet börjar. Detta är bara resultatet av ett annat fenomen. Ytters handlar det om att spelet i årets allsvenska är för dåligt. Det hade inte spelat någon roll hur mycket media än hade propagerat för sporten efter varje omgång. Publiken skulle ändå ha genomskådat den dåliga produkten. Vilket alltså vi ser har hänt nu.

Pablo Lizama Farias 2004-10-02 10:00:00

Fler artiklar om Djurgården