Kämpa´rå fö´elvete!
Denna fras blir allt vanligare på svenska fotbollsläktare, måhända inte den mest analytiskt krävande textraden att bryta ner för att få fram dess djup och innebörd. Men populär är den och den gör verkligen susen! Eller...
Uttrycket i sig är inte alls särskilt originellt i och med att den har ett hundratal närstående släktingar (ex. Jobba då din feta ***, ställ dig upp din ***). Men om man försöker fråga om vad poängen är med dessa käcka tillrop finns det av någon anledning inte lika många förklaringar. Snarare finns det ett par universalursäkter:
1. Det är deras jobb, de tjänar mycket pengar. De ska inte slöa/ligga ner/springa offside/m.m. Vi (fast egentligen ännu oftare JAG) betalar deras lön, jag kräver att dom ska ge allt.
2. De är inga barn och måste kunna ta kritik.
3. Vi är där och gör allt för dem (kämpar) och då kan vi också kräva det av dem (att de kämpar)!
Inget av ovanstående är fel. För det är deras jobb, de tjänar pengar, de är inte några (små) barn och många av oss har kämpat ordentligt inför matchen, en del riktigt ordentligt faktiskt.
Det är inte det att man inte ska ställa krav på spelare i Hammarby eller att man bara får skrika stödjande ramsor. Skulle jag vara tvungen att välja mellan total tystnad och häcklandet väljer jag oljudet - alla dagar i veckan. Inga plaststolar, inga cheerleaders - inga politiskt korrekta förbud (i fall ni nu undrade). Det handlar alltså inte om att ni inte får skälla på eller vad ni vill. Det är att jag inte fattar vad ni tror att det ska leda till - för någonstans får jag intrycket att den egentliga poängen är att ni på något vis anser att ni stöttar laget.
Jag är nog den klemiga sorten, men jag är rätt säker på att jag, i min arbetssituation, gör ett bättre jobb när jag får stöd än när jag. inte får det. De gånger jag märker att jag presterar bättre är oftare de tillfällen när jag hör och känner att jag har folk med mig än vid de tillfällen jag då "alla" är emot. Undantag finns givetvis, men om jag försöker generalisera är det onekligen så för mig.
...fredag eftermiddag, trettio minuter kvar på jobbet och jag behöver verkligen bli klar med det jag håller på med, precis lika mycket som jag behöver vara hemma i tid - vilket innebär att jag MÅSTE gå om trettio minuter. På Söderstadions norra läktaren står det en ansenlig mängd livsfilosofer som lever efter den fasta övertygelsen att för att jag skall bli klar i tid och dessutom få en guldstjärna av chefen (eller vad man nu får) vore det bästa och det jag verkligen behöver, att alla ens kollegor (plus lite annat löst folk) klev in på min del av arbetsplatsen, ställde sig bakom mig och råmade ut: "kääääämpaaaaraaaa fö´elveeteee".
Jag reser mig upp, jag har gjort samma sak i den senaste timmen. Tänker att för att bli klar i tid behöver jag lite vatten och gå på toa - jag kan knappt tänka längre. Genast börjar några i klungan att skrika: "faaaaaan, datorh*lvetet står där borta din sopa, säg upp dig din *****". När jag står tvättar mig på muggen hör jag ett malande "vi vill se, patric e! vi vill se, patric e" - sporrad av detta sympatiska stöd slänger jag snabbt ihop det sista av jobbet och går nöjt hem.
Jag tackar mina stöttepelare, på vägen ut genom dörren, för det faktum att jag aldrig klarat mig om jag inte fått dom värmande orden ***, **** och *****. Det var verkligen sparken i baken jag behövde.
Vad skulle jag göra utan detta stöd - tack för att ni finns AB Kontorssupport.
Kritik (ta/ge)
Tillbaka till starten igen.
Om man står i en klunga med massvis av folk och ropar en massa skit - är det att ge kritik?
Om jag kommer fram till dig nästa match och poängterar att du använder dig av en bristfällig logik (eller bara har en ful frisyr) - är det att ge kritik. Tar du den kritiken i så fall eftersom du inte är en barnunge eller ger du mig smocka?
Om jag kommer fram till dig nästa match ger dig några kronor (för det är väl ungefär så mycket just du betalar på en (1) spelares lön per match - högst) har jag då betalat dig nog för att du skall ta vad som helst, utifrån premissen att du inte är ett barn och därmed tål lite kritik (och dessutom fått betalt för att ta kritiken)?
Jaså inte, nej då blir det väl den där smockan igen då.
Att ge kritik "på riktigt" är att säga något och låta den det är riktat emot ges möjlighet till att svara. Att kalla någon för något man aldrig själv skulle acceptera att bli kallad - ja det är nog bara fet matchångest, påspädd av öl.
För er som inte tror att det hörs ner till spelarna kan inte varit på norra läktaren under tiden Jensa Gustavsson spelade i Bajen - tro mig det hörs ner till planen, till spelaren.
Perspektiv
Mitt perspektiv är (alltså inte "rätt perspektiv är"):
- Spelar man i Bajen skall man stöttas. Jag tror nämligen att det i 95% av fallen, när det gäller en fotbollspelare, att deras största kritiker är dom själva. Därefter deras tränare (tränarstaben).
- Personer som skriker en massa skit (i mina ögon) under en match är absolut inte mindre Hammarbyare än andra, men däremot är dom lite mer nervösa.
- Om det är femtio meter till en boll/spelare på plan och en Hammarbyspelare väljer att inte springa som en tok för att tillfredställa publikens behov av att se "någon med lite jävlar anamma". Jag tror att deras bedömning oftare är mer riktig än min (från läktaren, med en öl i kroppen, toknervös).
- Oavsett vad jag skrivit i denna text kommer någon att hitta något som gör mig till en stor idiot.
- Det vore så kul att någon gång få vara den där äckliga sanningsägaren (apropå att "ge kritik"), men tyvärr är jag för strykrädd för det.
Vill bara avsluta med att sno ett citat från Mats Olssons krönika i Expressen om Brian Clough. Det passar bra i dessa tider när förklaringarna till varför inte Bajen inte vinner står som spön i backen. Lika tätt som resonemangen om nästa säsong och vad som behövs.
Citatet:
- Det är spelarna som förlorar matcher, inte taktiken. Där är så mycket skitsnack om taktik numera från folk som inte ens kan vinna i dominospel.
Ha det gott,
