Den avgörande matchen
Det ser ut att bli som vi alla fruktat, en avgörande match mot blåvitt i allsvenskans näst sista omgång. Segraren i den matchen står troligtvis som slutlig segrare av allsvenskan säsongen 2004.
För varje dag som går kommer jag underfund med hur viktig egentligen den matchen är för oss. En seger där, och förhoppningsvis blir det avgörande till vår fördel i kampen om guldet då vi snuvar det rakt framför näsan på götebortskamraterna, i så fall har vi fått en smula upprättelse efter alla grymma nederlag genom åren just mot detta pyjamas gäng.
För vem minns inte finalspelet ´87 då vi spelade ut ifk på bortaplan, men till slut blev det förlust med 1-0 och för att sen i hemmareturen ta ledningen med 2-0 och därmed säkra guldet men med ett fåtal minuter kvar får göteborgarna in bollen efter lite handboll och guldet gick förlorat på ett likaresultat, 2-2, men ett bortamål mindre.
Man hade fram till ´82 spelat med en rak serie, nu missade vi hela tre SM-guld, ´85 (utslagna i semin mot Göteborg), ´87 och ´89, trots seriemästerskap, just pga slutspelet.
Lagom till finalen ´89 ändrade svff reglerna så att bortamålsreglen inte gällde längre, så i finalen mot ett annat Ifk-lag, Norrköping, hjälpte det inte att vi vann totalt med 2-1, det blev straffar och ny finalförlust och missat guld...
Vi möter alltså ett Ifk Göteborg, som blev "Hela Sveriges lag" då de var ute och sprattlade i Uefacupen på 80-talet och Champions League i mitten av 90-talet.
Deras framgångar gjorde att laget blev väldigt poppis och de kläm-checka pöjkarna, som alla hette Glenn typ, med de fruktansvärt korta shortsen, de randiga ica-tröjorna och de räliga porr-hockeyfrillorna, gick tydligen hem i stugorna, över hela landet.
Varannan tv-tittande soffmysare tog laget till sig, såväl i Malmö som i 08-området. Inte har vi blivit av med "Glennarna" idag inte. De dyker upp med sin kläm-checka göteborgska så fort det ska sparkas boll nånstans i världen och då teve är på plats.
Att titta på Loket, spela Bingo Lotto och se Ifk spela Champions League blev det nya nöjet för Svensson under början och i mitten av 90-talet och när det spelades hemmamatcher på Ullevi mot storlag som Manchester United och Milan då styrdes det upp charterbuss-turer från varenda liten skithåla i landet, och det var ju så festligt att komma till storstan Göteborg och vara på plats på Ullevi, med Loket som jippo-speaker och för att till sist se hur Erik Walstedt råkade toffla in nån boll i slutminuterna.
Minns att mina skolkamrater sprang runt med ifk-halsdukar och jag va på dom hela tiden och ifrågasatte deras lokalpatriotism. Bland annat i Eslöv, av alla jävla ställe, fanns ett starkt stöd för Ifk, man har flera gånger sett flaggor med texten "Änglarna Eslöv", klingar inte så där jättehäftigt och det var ett tag sen nu man såg nån sån flagga...
Varför hejade dom på ett fotbollslag från en annan stad långt norrut som dom sett på teve när dom istället kunde åka några minuter in till Malmö stad och se MFF på stadion?
De blev likade lurade som alla småkids blir idag då de lyssnar på nån reklamradio och diggar till upp-speedade ABBA och Gyllene Tider-låtar som sjungs av 16-åriga snorungar som kallar sig Mio och A-Teens.
En helt skev uppfattning av det verkliga genuina och äkta...
Idag är nog inte så många bussar som avgår från Eslöv, Kråksmåla, Mullsjö och Älgaås till Göteborg då det spelas fotboll på Gamla Ullevi, sist kom endast 8000 åskådare, mitt i brinnande guldstrid, men de va ju också 8 år sen "Hela Sveriges lag" vann någoting. ´96, på en hedrande andraplats kom självklart, vi förstås... men inte i år, det ska fan inte få hända!
Föraktet och avskyn mot Ifk Göteborg har alltid varit påtagligt bland Malmö FF:s rutinerade publik. Det har i alla år hörts "hata göteborg"-ramsor från ståplats, oavsett motstånd och till och med på Mif:s matcher.
1995 bildades det även en förening, "Föreningen Hata Göteborg" som hade ett 50-tal medlemmar.
Det är kanske svårt får alla nytillkomna stadionbesökare, som endast sett MFF i ett par år och inte riktigt känner till historien, varför man tycker så illa om en annan svensk klubb. Ännu mindre fattar de inte varför och hur det kommer sig att de lite äldre tycker illa om Öster som vi kriga mot i slutet av 70-början av 80-talet.
Att förlora ännu ett guld till Göteborg, på deras hundrade jubileumsår, och med självaste fotbollens satan i laget med deras födelsdagsnummer på ryggen, får bara inte hända. Det får inte ske.
Jag bönar och ber till högre fotbollsmakter och hoppas att Eric eller Egon kan ge oss den extra kraft, den lilla gnutta tur som vi inte haft med oss i tidigare så avgörande matcher...
