Fredagsfunderingen feat. Roland Nilsson: "Så länge matchen pågår kan man påverka"
"Vintern har lagt det grå dassalocket över Skåne. Jag behövde muntras upp och ringde Roland Nilsson för att lyssna på hans funderingar."
Idag är det den siste november. I Lund är det en högtid som firas med vin, män utklädda till kvinnor och sång. För massa år sen stod jag själv där. Vinmarinerad, utklädd och och sjungande i det som kallas Lundaspex. I Malmö betyder den siste november ingenting och vintern har lagt det grå dassalocket över Skåne. Jag behövde muntras upp och ringde Roland Nilsson för att lyssna på hans funderingar.
Hur gick det till när du först fick frågan om jobbet?
- Det ringde i min mobil på jobbet. Samtalet varade inte mer än en minut. Jag sa att det lät intressant, mer fanns det inte att säga då. Har man kontrakt så måste klubbarna komma överens först.
Vem var det egentligen som ringde dig. Hasse Borg?
- Det var faktiskt Martin Dahlin.
Jasså, är han din agent?
- Nej, men vi känner varandra väl och har kontakt hela tiden.
En sak jag tänkt på är att varje gång man uppmärksammar VM-94, så är det alltid samma gäng som man drar upp på scenen – Brolin, Ravelli, Dahlin och Kenneth Andersson. Varför är det så?
- Ja, vi lever ju lite olika liv. Så det är väl lätt att det blir så. Fast jag tycker nog vi andra också varit med ibland. Men vi andra har varit verksamma på andra sätt, längre. Då kanske det blir så.
Vad kände du spontant var utmaningen när du fick förfrågan?
- Att få tillbaka MFF i toppen. MFF är ju Sveriges största klubb. Man har en bra trupp med höga förväntningar på sig, men man har inte riktigt fått till det. Klart jag och Hasse har lite tankar om vad som behövs, men det vill jag spara så att spelarna hör det först.
En av sakerna du redan sagt är att du vill utveckla de unga spelarna?
- Det är en viktig bit, ja.
Annars är min uppfattning av dig som spelare att du bara blev bättre och bättre, och hade din absoluta topp åren efter du fyllt 30?
- Nja, jag tycker nog att jag var bra tidigare också, när jag spelade i Sheffield t.ex. Men jag fick mer uppmärksamhet när jag kom hem så då är det lätt att man tycker så.
För jag tänkte på att vi har rätt många spelare i truppen runt 30 som skulle behöva utvecklas.
- Ja, man är aldrig för gammal för att lära sig. Det är ju det fotboll handlar om. Att ständigt utvecklas.
Apropå ålder så är du några år äldre än vad jag är, du är 43 år.
- Fyller 44.
Och ändå beskrivs du som en av de unga tränarna i Allsvenskan. Hur känns det?
- Ha, ha. Ja det är konstig matematik. Jag vet inte varför, men jag har haft en lång karriär som spelare så man menar väl att jag inte varit tränare så länge.
Annars handlar åren runt 40 rätt mycket om kriser. Hade du någon 40-årskris?
- Nej, det tycker jag inte.
Om jag räknat rätt bör du annars ha skrivit på som tränare för Gais lagom till du fyllde 40?
- Nej, det var ingen kristerapi. Jag jobbade som högstadielärare och väntade på rätt tillfälle att hoppa på ett lag som tränare.
Nu är spelarna på semester, men du har sagt att det blir synd om dem om de inte är i fysisk form när träningen drar igång i januari. Om vi tänker oss en skala från 1 till 10 där 1 är ”missat bussen synd” och 10 är sälungen sekunden innan norrmannen får tag på den, hur synd blir då för den som inte är i form?
- Dom måste vara i den fysiska form som krävs för att kunna genomföra träningarna. Ska man undvika skador är det viktigt att man har den fysiska biten klar. Vi har råkat ut för det innan, man vill ha friska spelare så att man får upp tempot i träningarna. Så att det blir konkurrens i laget
Ok, inget annat?
- Alltså, dom måste kunna hänga med. Det kommer bli ganska tufft.
När Patrik Andersson kom tillbaka från sin utlandskarriär reagerade han över träningarna. Han tyckte de var för långa med för låg intensitet. Kände du samma sak när du kom hem?
- Då ska du komma ihåg att man matchas på ett helt annat sätt där ute. I de stora ligorna spelar du match hela tiden, då måste man anpassa träningen efter det. Vi spelar mycket mindre och lägger upp träningen på ett annat sätt.
Om du får nämna en, vilken är den viktigaste erfarenheten från din egen spelarkarriär, som du vill förmedla till truppen?
- Att så länge matchen pågår kan du alltid påverka den.
Kan du ge ett eget exempel?
- Det finns många, svårt att hitta ett på rakt arm. Men jag minns t.ex. en match när jag spelade i Coventry. 1997 tror jag att det var mot Newcastle. Det gick inte alls bra de första 25 – 30 minuterna. Vårt mittfält fick aldrig tag i bollen. Då valde jag att gå upp och hjälpa dom genom att lägga mig lite mellan backlinje och mitten. På så sätt fick vi alltid en spelare till som var spelbar och vi kom ur deras press.
Hur gick det?
- Vet inte om vi vann, men vi klarade i varje fall poängen. Och det var en av mina absolut bästa matcher.
För egen del tycker jag det känns tryggt att prata med Roland. Jag vet inte om jag blev så mycket muntrare, men som kontrast till Åkeby känns det rätt bra. Åkeby var genuint trevlig att prata med, det är inte det, men Roland är mer som Prahl. Eftertänksamt svarar han allvarligt på alla frågor. Och helt ärligt har ju inte MFF varit så mycket att glädjas över de senaste åren, mer att skratta åt i så fall. Han har precis avslutat en tvådagarskonferens med klubbledningen och han beskriver arbetet som att det ligger i startgroparna. Med onsdagens presskonferens i backspegeln, har man nog kommit längre än så. Även oviljan att använda överord känns igen.
Lärdomen att man alltid kan påverka en match känns som klippt och skuren för vår trupp. Hur många gånger har man inte upplevt det som kört när motståndarna tagit ledningen? Eller t o m som kört när vi haft ledningen i halvlek?
Efter lite googlande hittar jag matchen Rolle pratade om. Den spelades den 8:e november 1997 och slutade 2-2. Coventry tog ledningen redan i 4:e minuten, men det var genom en målvaktstabbe av Shay Given som Dion Dublin utnyttjade. Nicky Barnes kvitterade för Newcastle i 31:a. Coventry såg sen ut att bärga tre poäng efter att Dublin gjort mål igen i 82:e, men Robert Lee fixade slutresultatet genom en riktig rökare i 87:e minuten.
”Detta är det bästa engelsk fotboll kan bjuda på” sa Coventrys tränare Gordon Strachan efter matchen.
Rolle var alltså en av anledningarna till det uttalandet, efter att ha tagit ett eget initiativ. Jag vet inte vad ni tycker, men nog ser man den ljusblå himlen skymta fram där bakom dassalocket igen?
