Rättvisan är blå och vit
Det var en vackert skinande sol, en bitande höstkyla och en tuff motståndare när rättvisan kom till Hisingen.
För ett otränat öga måste b-lagsmatchen mot Örgryte ha påmint om en allsvensk match för sällskapet. Det var ungefär lika mycket åskådare som i allsvenskan, gratis inträde, en liten rödblå klack på läktaren och på planen sprang hela Örgrytes A-lag omkring. Det enda som avslöjade att det faktiskt var en match i reservlagsserien var att Blåvitt ställde upp med B-laget och att matchen gick på lilla Backavallen istället för på Gamla Ullevi.
En hel del blåvita supportrar hade sökt sig ut till Backa för att få en första glimt av IFK:s nigerianska nyförvärv Justice Cristopher. Han placerade sig på planen som defensiv mittfältare bakom Ozcar Wendt. Mer om honom senare.
Första kvarten av matchen fick varken Cristopher eller någon annan i Blåvitt särskilt mycket uträttat då ÖIS hade det mesta av bollen. Dock utan att skapa någonting.
Sakta men säkert jämnades spelet ut och snart var Blåvitt det bättre laget. Något anmärkningsvärt då motståndet bestod av spelare som Magnus Källander, Paulinho och resten av Örgrytes allsvenska startelva. I Blåvitts startelva ingick sju spelare som aldrig spelat en minut i allsvenskan för Blåvitt, plus Ozcar Wendt som bara gjort ett fåtal A-framträdanden.
I den 15:e matchminuten presenterade sig planens för dagen bäste spelare. Andres Vasquez, för dagen forward, skojade med tre öisare till vänster om straffområdet och fintade sig igenom alla tre. En av försvararna kände sig tvingad att kapa Andres och varningen var solklar. Flera liknande situationer utspelade sig senare i matchen och det var mycket roligt att se den unge talangen Vasquez sprida så mycket oro i ett allsvenskt försvar.
Efter att Blåvitt skapat några halvchanser i mitten av halvleken så fick Örgryte en kontring där en lång boll bakom Blåvitts backlinje nådde en helt friställd Paulinho. Han gjorde inget misstag och kunde enkelt placera in 1-0 till rödblått bakom Claesson i mål.
Resten av halvleken fortsatte med ett knappt men tydligt spelövertag för Blåvitt. Målchanserna var dock få och bestod mestadels av långskott. Justice Cristopher glänste inte något nämnvärt på sin mittfältsplats. När han hade bollen visade han att han är en skicklig passningsspelare men hans matchoträning lös igenom. Han var inte särskilt rörlig och såg ibland rätt sliten ut.
I halvtid gjorde Örgryte några byten och fick ett tag igång sitt spel riktigt ordentligt. Bland annat kom Tryggvi Gudmundsson in och visade en hel del bra takter. Efter bara några minuter på planen tog han ner ett uppspel, med vad som från läktaren såg ut som handen, och levererade den till en framåtstormande öisare som kunde trycka in 2-0.
Fem minuter senare var det dags igen då den andre islänningen Johann Gudmundsson kunde trycka in 3-0 från samma position som 2-0-målet kom. Det var dock ett kostsamt mål för islänningen som samtidigt kolliderade med en blåvittare och fick hjälpas av planen med vad som såg ut som en fotskada.
Den första kvarten var ÖIS, som sig bör, det klart bättre laget och det kunde även ha stått 4-0. Men efter 60 minuters spel kände sig Magnus Källander på sitt givmildaste humör och passade bollen rakt till Patric "Långås" Andersson som dröjt sig kvar i Örgrytes straffområde. Långås hade bara att vända sig om och panga upp bollen i nättaket bakom Dick Last.
Resten av halvleken blev en jämn affär där Blåvitt då och då skapade lite halvchanser. De båda farligaste lägena hade Vasquez som arkitekt. Först efter ett snabbt inkast där Andres tog sig fram till vänster i straffområdet och lade bak den till Pontus Wernblom som pangade den tätt utanför Lasts vänstra stolpe. Andra läget kom på en frispark av Wendt från höger där lille Vasquez gick upp och nickskarvade bollen och tvingade Dick Last att verkligen sträcka ut och tippa ut bollen.
Det blev dock inget mer mål och matchen slutade 3-1 till Örgryte. Ett Örgryte som var giftigare framför mål men som borde ha dominerat spelet med det manskap de ställde på benen.
Justice Cristophers andra halvlek då? Han rörde ärligt talat inte bollen särskilt mycket under de sista 45 minuterna och såg rätt blek ut. Det är kanske förklarligt då han varit skadad och sjuk i några veckor, men han lär inte vara någon förstärkning inför guldstriden utan får nog rikta in sig på att vara en viktig bricka i nästa års Blåvitt. För att han kan spela boll bevisade han de gånger han faktiskt hade den.
*******
Övriga spelare som utmärkte sig i Blåvitt var som vanligt den evigt unge Magnus Erlingmark, en stundtals pigg Mikael Sandklef och Martin Smedberg som skötte sina defensiva uppgifter bra och även kom med en del i offensiven. Patrice Kwedi var som tidigare bra offensivt men visade också upp brister i försvarsarbetet. Han missade ibland i positionsspelet och gjorde ett par rejäla missar som friställde motståndare. Bäst var som sagt Andres Vasquez
*******
Dagens underhållning stod några unga öisare på läktaren för. I 90 minuter höll dom igång med diverse sånger som fick övriga åskådare att dra rejält på smilbanden. Det krävs helt klart en hel del mod för att öva läktarsånger på en B-lagsmatch på Backavallen i oktober. Om det blir några böter för bengalen i halvtid blir en senare fråga.
*******
Startelvan:
Rickard Claesson
Martin Smedberg, Magnus Erlingmark, Vladimir Majdanzic, Patrice Kwedi
Pontus Wernblom, Ozcar Wendt, Justice Cristopher, Mikael Sandklef
Patric "Långås" Andersson, Andres Vasquez
Byten:
62:e min - Joel Gustafsson in; Vladimir Majdanzic ut
76:e min - Moses Sewankambo in; Mikael Sandklef ut
Resultat:
Örgryte IS - IFK Göteborg
3-1
Målen:
1-0 27:e min
2-0 49:e min
3-0 55:e min
3-1 Patric "Långås" Andersson 60:e min
