Krönika: Stockholms Stadion igen!
Äntligen kom beskedet vi så ivrigt väntat på. Spel på Stockholms Stadion säsongen 2005! Ett nog så viktigt besked för våran identitet.
När DIF-ledningen förra året fattade beslutet att flytta ut till Solna till den här säsongen, gjorde de en grov felbedömning. Det vet vi nu. Supportrarna accepterade aldrig flytten till Råsunda och den dalande publiksiffran i år kan delvis förklaras med att Djurgårdspubliken aldrig kom att känna sig hemma i betongbunkern.
Men kanske var det inte så lätt att inbilla sig den utvecklingen. Under flera år har Djurgården förlagt sina derbyn till Råsunda och folk har troget slutit upp för att stötta laget. Dessutom är det så att DIF historiskt sett alltid varit mer framgångsrikt på Råsunda än på Stockholms Stadion. Alla SM-tecken på 50- och 60-talet är vunna med Solna som hemmaplan. Innan vi alla fick facit på hand fanns det alltså inget skäl för klubbledningen att misstänka att reaktionerna skulle bli så kraftiga som de blivit. En bedömning som alltså kom att visa sig grov felaktig.
Nu har vi snart spelat en hel säsong i Solna. Man kan med fog påstå att publiken aldrig trivdes. De första omgångarna var det oftare man hörde anti-Råsunda-ramsor än sådana som direkt stöttade det egna laget. Inte lätt att veta hur flytten påverkade spelarna själva, men den inledande bristen på hyllningar från publiken måste säkerligen ha bidragit till tappade poäng. Det är rimligt att göra den kopplingen. Spelare hävdar ju gång efter annan hur viktigt det är med publikens stöd. Motsatt förhållande gäller alltså: i brist på villkorslöst stöd från publiken tappas poäng. Ergo!
Så enkel är nu inte sanningen att flytten till Råsunda varit det enda som bidragit till att säsongen 2004 anses vara en "mellansäsong" för de blårandiga. Den svaga och tunna truppen klarade inte av att upprepa de tidigare årens resultat. Att diverse spelare öppet uttalade sig i media om att de ville lämna föreningen skapade nog en hel del oro inom truppen. Tongivande spelare lämnade mitt under säsong och dessa lyckades inte ersättas. Än sämre blev det när tränaren hoppade av under uppmärksammade former.
Den som i det här läget dessutom ville skylla lagets motgångar på en eventuell flytt till Råsunda, stod relativt oemotsagd. Motsatsen gick ju inte att bevisa! Under sådana förhållanden kan det som spelare inte vara lätt att veta i vilken riktning föreningen springer åt. Hur ska man då kunna kräva att en spelare ska veta detsamma?
Nu är återflytten till Stockholms Stadion bekräftad från alla parter. Djurgårdens IF flyttar tillbaka till Stadion till spelåret 2005. Om jag tillåter mig att för en stund tänka med hjärtat har jag inte långt att tro att DIF nog kommer att lyckas bättre på Stadion. Men jag tror inte argumentet är riktigt så enkel att allt helt enkelt beror på att vi flyttar tillbaka till Stockholms Stadion.
Jag är övertygad om att Djurgården anno 2005 kommer att vara ett bättre lag än det som i år försvarar våra färger. Men det beror nog inte så mycket på att laget kommer att spela på Stockholms Stadion igen hellre än på Råsunda. Snarare tror jag att laget kommer att förstärkas ordentligt och därmed helt enkelt lyckas bättre. Men det är en helt annan diskussion och mer om det pratar vi om en annan gång.
Men supportrarna och publiken kommer definitivt att trivas bättre. Det är något som står bortom tvivel. För dagens Djurgårdspublik betyder Stockholms Stadion allt. Det är uppenbart att identiteten bland medlemmarna till stora delar sitter i det faktum att klubben just har Stockholms Stadion som hemmaplan. Det om något har blivit bevisat i år. Inte en endaste gång i år har det känts lika hemma på Råsunda som det någonsin kändes tidigare på Stockholms Stadion när det känts som sämst.
Här ligger en avgörande skillnad inför framtiden. Klubben är nu fri att från nästa säsong söka sig i vilken riktning den vill. Antingen till det bättre eller till det sämre. Vilket det blir vet vi inte nu. Men diskussionen kommer inte mera att handla om att klubben inte har sina medlemmar bakom sig. Folk vill ha DIF på Stockholms Stadion, vilket alltså nu har uppfyllts. Därmed kan vi nu inom föreningen åter ägna oss åt den konstruktiva debatten om hur vi ska göra våran förening än bättre än den redan är. Därmed handlar inte debatten mera om hur vi ska reparera misstag av det förgångna och vem vi ska skylla på. En stor ryggsäck har lyfts från föreningens axlar.
Därmed kan vi åter försöka hitta tillbaka till den stora Djurgårdsfamilj vi en gång i tiden hade. Den finns någonstans. Kanske hittar vi den igen på Stockholms Stadion.
År 2005 ses vi på Stadion!