Krigsmetaforer och kram-tifo
Ska det rekryteras från svenska insatsstyrkan till Malmö FF? Det är en av frågorna Bonito ställer sig på Barbros namnsdag...
Månaden är december. Grotesk julshopping och stegrande förväntning står på agendan. I Stockholm firade olika huligangrupperingar advent i form av pubstormningar på Söder och slagsmål i Gubbängen. I Malmö har det fokuserats på viktigare saker, som omorganiseringen av MFF till exempel.
Malmö FF har alltså presenterat den nya organisationen. Roligast av allt; Staffan Tapper såg till att duon blev en trojka. Det känns riktigt bra. Tapper är en av få som bär upp sin mustasch med grace och värdighet. Jag är riktigt avis på de som kan odla såna där rabatter i ansiktet. Tyvärr är min skäggväxt lika dålig som mitt tålamod. Förutom Tapper och hans ansiktsbehåring gillar jag även tanken på en spetsgrupp. Allt som kan överbrygga de olika glappen i organisationen är välkommet.
Samtidigt finns det vissa saker som ger mig rysningar. Klubbens kommande VD ska ha ”det operativa ansvaret”. I mina öron låter det som om man ska rekrytera någon från försvaret eller svenska insatsstyrkan. Det räcker med alla krigsmetaforer som redan florerar inom fotbollen.
Okej, nya tider och nya vokabulär. Företagskulturen har sin helt egen ordbok, men jag önskar ändå att styrelse, ledare och chefer slängde sig med något mer jordnära fraser. Syftet är naturligtvis det samma som med spetsgruppen; att minska glappet mellan toppen och basen. Tänk att få höra Leif Engqvist tala till den samlade presskåren inför invigningen av Malmö stadion:
”Javafan, nu bränner vi av några bengaler och inviger det här bygget!”
Det hade gissningsvis gjort allting så mycket lättare. Å andra sidan kan man vända på steken också, och anamma företagarnas ordbok. Supportergrupperna kunde sätta sig och plugga in några basala begrepp och oneliners. De kunde dyka upp på möten och lägga fram saker och ting med ett språk som går hem i de finare salongerna:
”Malmösupportrarnas operativa enhet har efter noggranna analyser och visst handgemäng slagit fast att pyrotekniska uttrycksformer är av största vikt för att leva upp till de krav som framtiden ställer på läktarkulturen.”
Det hade gissningsvis gjort allting så mycket svårare. Förresten, kan det inte någonstans finnas en liten koppling mellan den ständiga användningen av krigsmetaforer och den törst efter våld som finns i vissa läger? Allt fajtande uppe i Stockholm i helgen kommenterades så här av polisen i SvD:
– I kväll är vi i princip barnvakter. (---) Det är för jävligt.
Det är ytterst sällan jag är helt överens med polisen, men här måste jag erkänna att de sammanfattar saken på ett mycket träffande sätt. Barn tar ofta efter vad de vuxna gör och säger. Om några barn till exempel ser poliser med batonger klå upp folk på en fotbollsläktare, säg i Köpenhamn, så drar de slutsatsen att det är så man löser konflikter. Jag tror att både huliganerna och poliserna skulle behöva kramas lite oftare. Kram-tifo till premiären 2008?
