Lyssnande på Fleetwood Mac
En krönika om avslutningar och det vemod det medföljer.
Med Fleetwood Mac och då speciellt Stevie Nicks ringande i mina öron finns det många reflektioner man kan göra. För precis som hon sprang iväg och gjorde solokarriär som aldrig riktigt nådde några höjder är det samma sak med Trelleborg.
Vi gjorde en comeback under en tid då allt såg ljust ut. Allsvenskan har som serie betecknat under några år upplevt en hausse som inte står någon liga i Europa efter. Naturligtvis ser jag då till mediautrymme, publiksiffror och liknande i förhållande till invånarantal.
Skulle man någonsin komma tillbaka var det nu. Med en fotboll som ville mycket och en trupp villig att följa. Supportrarna även om de är få gjorde sig också hörda och allt verkade uppåt. Förvisso hade resultaten och spelet i träningsmatcher inte alltid varit övertygande men vem bryr sig om det?
Vi brakade rakt in i säsongen och i början var till och med jag imponerad över den vilja TFF hade att spela fotboll som förpassade Tjongavallen in i ett skrymsle för att aldrig mer släppas fram. I matcher mot motståndare som Svenska mästarna Djurgården var det gästerna som skulle vara mest nöjda med resultatet. Efter en av dessa matcher stötte jag på Falkenby, Allehandas sportchef här i Trelleborg och vi var lika glada båda två samtidigt som det fanns ett aber. Det var inte oavgjort man skulle ha i sådana här matcher utan vinster mot lag som Örebro och liknande.
Några månader senare sitter vi båda på pressläktaren och ser Petter Furuseth-Olsen vända ut och in på vårt försvar och vi tittar menande på varandra. Det var dessa man skulle vinna för att hänga kvar. Att vi haft brister i materialet är inget konstigt, vi är inte den första klubb från Superettan som lider av detta problem. Problemen dyker istället upp i styrelsen och sportchefen för TFFs handlande av den kris som uppstod.
Det hade redan tidigt på säsongen uppstått problem i hur man kommunicerade utåt och den första bomben som briserade var den om match mot Malmö på stadion. Det hade inte varit något konstigt med detta om det inte hade gällt vår hemmamatch. Efter lite prat om de massiva huliganstormarna från Malmö och annat löst från diverse håll blev det till slut en hemmamatch. Redan här började styrelsen att leva ett alldeles eget liv kändes det som. Jag har själv suttit i styrelsen för en Div. 2 klubb så jag vet hur jobbigt och svårt det är men de beslut och saker som kom ut visade på väldiga differenser i hur styrelsemedlemmar såg på saken.
Allt detta kom sedan efter den oavgjorda matchen mot Hammarby i dagen. Ulf Larsson sparkades med buller och bång och alla i hela Sverige undrade vad vi sysslade med här i den södra landsändan. Att Abrahamsson förlorade den maktkamp som nu pågick i styrelserummet var uppenbart men det är också så att han är väl med om att välja medlemmar och vilka han vill jobba med mer än de flesta andra. Med 5 - 2 röster i styrelserummet fick han i tidningar försvara ett beslut han i grunden inte tyckte om men sånt är livet.
Att TFF nu var en skuta som bara drev i den lilla men ack så djupa Allsvenska sjön var uppenbart för alla. Spelarkarusellen hade under tiden spunnit några varv och det ena osannolika förvärvet efter det andra dök upp medan Conny Karlsson skulle försöka få ordning på det hela. Att uppdrag "rädda TFF" var dömt att misslyckas såg de flesta då truppen fortfarande saknade klass och nu även verkade sakna vilja. Att TFF nästa år spelar i Superettan blev ett faktum och det blev en dyrköpt erfarenhet.
Det finns massor av läxor för TFF att dra. En av dessa måste vara det som på EU nivå kallas Subsidiaritetsprincipen. Kort och gott säger den att man inte skall tappa sina rötter och det har man gjort. Tyvärr går det alltid snabbare att döda ett träd än att få det att växa så låt oss hoppas att man har gödsel i fickan det behövs. Det behövs även ändringar i hur klubben sköts och kanske kan det faktum att Brorsson nu slutar göra att man mäktar med en omstart.
Tyvärr är det så att omstarter är jobbiga, tunga och alldeles för besvärliga för att jag skall orka med dom. Efter en tid av skrivande för TFF här på Svenska Fans tackar jag precis som TFF för mig den här gången. Vi kommer säkert båda tillbaka men då inte i samma form och skepnad.
Samtidigt vill jag tacka de läsare och redaktörsmedlemmar som läst tyckt och tänkt om mina alster. Ibland har jag varit i mitt tycke genial ibland dålig. Ibland rolig och ibland bara plump så läsare sköt om dig och väl mött på en stadion nära dig önskar
Jan Ahlm fd Tinmark
