Fy fan...
Bara "FY FAN" och sedan en bok!
Efter avspark,
fula äckliga BOIS har satt ett stolsben mellan ekrarna.
Regnet pinar en nästan lika mycket som känslan. In på Kvarterskrogen,
sjunker ner i en för dagen obekväm soffa. Stirrar ut i luften medan munnar pratar ljudlöst. Vilken djupdykning man just bevittnat. Hur kan Ante missa, Tomas Ohlsson, Lollo, självaste Afonso!
Tror knappt att de bränner mer i de Norrländska skogarna. Orkar inte ens beställa in mjöd för att dämpa olusten.
Tvingar mig upp och ut.
Regnet har väntat snällt utanför,
fortsätter smäda ens ansikte. I vindbyarna ser man guld flyga all världens kos. Hemma innanför dörren blir tyngden i fickan till en bok. Armaturen i hallen ristar text på baksidan. "Det första allsvenska guldet på 16 år är väldigt, väldigt nära".
Vem i helvete..
Boken "MFF support 12" landar någonstans vid soffan.
Av med byxorna,
långkalsongerna som hindrat skånska oktober från att göra en könlös får bli kvar. Lyckligtvis lämnades fjärnsynet till reparatören så att man slipper våndas genom sporten. Man hade ju inte kunnat låta bli, det vet man.
Vankandet,
grubblandet,
fram och tillbaka hela tiden. Om man ändå hade tv:n, sporten börjar nu.
På kanten av soffbordet balanserar Thomas Tidholms dikter utlästa. Dammråttor har konferens där dumburken skulle ha stått. Man borde torka av innan tv:n kommer tillbaka.
När jag lutar mig i soffan ligger den där, boken "MFF support 12".
Rastlöst, och något mer lugn, börjar jag bläddra.
Bilder, lite viktiga årtal för klubben, allt gammal skåpmat. Guldlaget från -44, med tränare i randig kostym och Stenssonhat.
Så plötsligt, Tony Ernst underbara förkunnelse "Att vara MFF:are - En programförklaring".
Tony ger mig mod att lapa resten av sidorna i mig.
Inte längre ensam, en hel stad, ett folk som mår dåligt tillsammans med mig ikväll.
Sida upp och sida ner av Malmöitisk kaxighet och glädje.
Underbara Jennifer som jobbar ihop kulor om sommaren, för en plats bland konfetti och flaggor. Hur mår hon just nu?
Mats Weman, hur mår han? Vad ska han fru säga ikväll?
Jakob och hans Falafel ätande kompisar, hur mår de?
Alla andra zombies som asade sig hem från stadion ikväll, hur mår de?
Lägger rädslan på hyllan, lugnet är tillbaka.
Jag vet att vi vinner,
inte hur,
inte när?
Men jag vet att vi vinner, för vi är MFF,
vi bäst, så är det bara!
